Jag är en riktig Norrköpingsbo nuförtiden – efter snart nio år som återkommen till min födelseestad.
Men ibland åker jag till Linköping, där jag har ett par återkommande ärenden:
Ibland är jag med på pingstpastorssamling för Östergötland i Pingstkyrkan Cupolen alldeles vid Gamla Linköping. Och ibland åker jag till min favoritaffär i Skäggetorps Centrum – Salams livs där man kan köpa orientaliska livsmedel, t.ex indisk pickles och liknande.
I torsdags hade jag efter avslutande lunchen på Cupolen en givande pratstund med ljudinspelare påslagen i samspråk med Maria Nyman, en av medarbetarna i Pingstkyrkan, Linköping. Hon arbetar bland annat med lunchserveringen och med LP-verksamheten (kontakt med missbruksproblem mm). Dessutom är hon engagerad i två mycket spännande arbetsgrenar – dels Origo som är en en verksamhet med nystart och inträde i arbetslivet, dels Celebrate Recovery som är en ”Jesuscentrerad 12-stegsrörelse” som intresserar sig för ett bredare spektrum än missbruksfrågor – upprättelse av personligheten i vidaste mening. Jag förklarar inte mer utan ger dig länken till min podcast, där samtalet finns. Lyssna gärna! Länken kommer här: https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/inget-att-dolja-maria-nyman-berattar

På pastorssamlingen pratade vi en hel del om Ukraina. Jag tog fram ett videoreportage från Berdichev i Ukraina från en lyckligare tid och ett besök där 2009, då ett tioårsjubileum av ett kyrkbygge med stöd från lilla Överhörnäs i Ångermanland besöktes av 1000 personer och stadens borgmästare. Samma kyrka står kvar än i dag fast granatblixtar från ryska attacker syns i närheten. Den kyrkan är just nu tillflyktsort för 100 internflyktingar i Ukraina. De får skydd, sovplatser, mat och kläder och hjälp av kyrkans folk, understödda bl.a. av kristna i Sverige. Titta gärna på videon från en lyckligare tid! Länken:
https://youtu.be/WLJ8y9qcXOw

Det var struligt i Linköping i torsdags för på eftermiddagen, när jag skulle åka buss till Skäggetorp och köpa indiska matvaror, så hade telefonbatteriet slocknat med min dygnsbiljett i och med noll chans att ringa mina vänner som väntade på mig. Och busshållplatsen vid Skäggetorp var avstängd och jag fick gå en kilometer både till och från affären, som till råga på allt inte hade det jag sökte.
Men så småningom tog jag mig till goda vänner och fick eftermiddagskaffe och skjuts till en härlig ”LP-kväll” med sång och musik och härlig gemenskap – och laddning av telefonen med en lånad sladd. Så fick jag skjuts till Resecentrum och åkte glad hemåt med Östgötapendeln och stadsbussen hem till Vilbergen. Det var en underbar dag, sammanfattningsvis!
Ingvar Holmberg 220321

På 1980-och 1990-talen gjorde jag många resor till Ukraina.
De senaste åren och årtionden har mina ryskspråkiga kontakter främst varit i Kazakstan, men de senaste veckorna är det förstås Ukrainas öde och olycka som upptar mycket av allas våra tankar.
För några dagar sen – mitt i en samling i vår kyrka omkring vikten av att delta i de små grupperna – så fick jag tillsammans med vår pastor Susanne gå ifrån samlingen för att ta emot tre kvinnor från Ukraina, flyktingar som skulle övernatta i ett utrymme i vår kyrka. Då fick jag hjälpa dem till rätta på ryska och också be en välsignelsebön för dem på ryska vilket de var mycket tacksamma för.

Under ganska många år har jag förmedlat vänkontakter mellan svenska kristna församlingar och församlingar i olikas delar av det gamla Sovjetväldet. Många av dessa kontaktförmedlingar gjorde jag under en begränsad tid och tappade sen kontakten med vad som sedan hände. Men i många av fallen har vänskapen hållits levande genom talrika besök och återbesök och samarbete mellan församlingarna.

Ett av de mest lyckade exemplen var mellan en livskraftig s.k. ”underjordisk” eller oregistrerad församling i Berdichev en stad 20 mil väster om Kiev och den lilla orten Överhörnäs utanför Örnsköldsvik i Ångermanland och den lilla men aktiva pingstförsamlingen där. Omkring 1990 hjälpte jag till att etablera kontakt, och sen dess har trafiken och gemenskapen och hjälpen gått i båda riktningar under alla åren. 2009 på hösten var det 10-årsjubileum av invigningen av den stora fina kyrkan i Berdichev, där deras vänner i Överhörnäs hade gjort stora insatser för att finansiera och praktiskt uppföra kyrkan. Nu var det jubileumsgudstjänster med stadens borgmästare inbjuden och cirka 1000 personer närvarande på söndagen. Jag blev medbjuden som tolk och vän på den resan – ett oförglömligt minne för mig. En av de svenska deltagarna videofilmade och sen klippte jag ihop en film av detta. En lyckligare och tryggare tid, i sanning!

Jag har nu lagt ut mitt videoreportage på YouTube. Titta gärna!
I kväll har jag via telefon fått lite uppdatering av läget i Berdichev genom vänner i Överhörnäs och i kontakt med Berdichev.
Per den 18 mars 2022 står kyrkan fortfarande intakt i Berdichev och härbärgerar just nu ett 100-tal internflyktingar. Granatblixtar syns på himlen i närheten, men än står kyrkan och är i tjänst för behövande människor. Pastorsparet Anatolij och Ludmila Botsyan leder församlingen i tjänst för behövande människor.

För rätt många år sen skänkte Överhörnäsborna en minibuss till församlingen, huvudsakligen för att ombesörja transport av sjuka eller äldre församlingsbor. Vuxne pastorssonen Tim Botsyan använder nu den bussen till farliga mat- och hjälptransporter längs småvägar till Polen och tillbaka med förnödenheter till behövande människor inom och utanför församlingen.

Jag kommer åter med tankar om Ukraina och Ryssland, men den här gången vill jag främst påpeka betydelsen av vänskap och trofasta band och kristet liv i praktiken, där människor i nöd av alla de slag kan finna en uträckt hand. Vi glömmer inte heller betydelsen av bön och förbön och kraften i Guds beskydd!
Länken till min film: https://youtu.be/WLJ8y9qcXOw

18 mars 2020 Ingvar Holmberg

För några dar sen blev jag uppringd av en man i min egen ålder.
Han sa sitt namn och presenterade sig som en av mina ”följare” och berättade att han prenumererade på min YouTube-kanal och uppskattade tydligen ganska mycket av det jag har producerat inom olika genrer. Det visade sig under samtalets gång att jag känner igen honom och hans släkt och är lite mer bekant med ett par av hans släktingar.

Det var en stor uppmuntran att han hörde av sig på det här sättet – jag har en följare, Hurra!
Under de här två pandemiåren har jag producerat många alster i olika genrer för att i någon mån kompensera för inställda cafémöten och uteblivna bokningar och gudstjänster och samlingar.
Och under drygt ett års tid har jag via Facebook knutit kontakt med många från olika platser där jag bott och varit. Av olika skäl hade jag tappat kontakten med dem, men nu hörs vi av lite nu och då genom Facebook och utbyter små meddelande och kommentarer – åtminstone med den bekväma ”Gilla”-symbolen med ”tummen upp”.

I det kristna tänkandet och Bibelns undervisning möter man ofta begreppet ”lärjunge” – för praktikant eller lärling till någon profet eller till Herren Jesus Kristus, då han vandrade på jorden.
Jesus ägnade mycket tid åt stora samlingar och offentlig undervisning och predikan med ibland tusentals människor samlade. Men han gav ännu mer av sin tid och sitt intresse åt sina närmaste efterföljare och lärjungar. Under de senaste veckorna har jag i min egen bibelläsning riktigt slagits av Jesu intresse för och arbete med sina lärjungar.

Han ägnade sig inte alls åt att lura och manipulera och utnyttja sina ”följare” och liksom nådigt ta emot deras beundran, tjänster och ägodelar. Han ville göra dem till vänner och hjälpa dem att växa som människor och andliga resurspersoner och själva växa in i de uppgifter som han tycktes behärska så fullkomligt. Han uppmuntrade sina lärjungar att tro och agera och förvänta sig att de med Guds kraft och den helige Andes hjälp skulle kunna fortsätta Hans gärningar och uppmuntrans- och befrielsearbete bland behövande människor. Och han överraskade dem ofta genom att betjäna dem, fast det var han som var ”chefen”.

Därför vill jag med glädje kalla mig en lärjunge till Jesus Kristus. Och jag är glad när jag möter andra som framför allt också vill vara hans lärjungar. Om de sen, som en bonus, också trivs tillsammans med mig, så är jag naturligtvis glad över det.

Jag kommer aldrig att skriva mina memoarer (även om man ska vara försiktig med att säga ”aldrig”). Däremot vill jag gärna att dikter och sånger och naturvideos och annat jag har gjort ska vara som ”fjärilar” som flyger upp från min närhet och som kan glädja och inspirera och ge goda tankar till någon.

Nu inför min 75-årsdag om ungefär en vecka vill jag gärna ge dig några länkar till några av mina alster. Dem kan du komma till med en knapptryckning på din telefon eller surfplatta eller dator.
Tre av mina mest visade videos i kategorierna ”Naturfilm/ reportage”, ”sångvideo” och ”diktvideo” är följande, men efter de tre länkarna vill jag gärna ge dig ett par, tre länkar till det jag själv tycker är bland de bästa:
”Hur var det på Öland?” (från sommaren 2020) https://youtu.be/e_3Kcia27nc

Dikten ”Liten telefonhistoria” https://youtu.be/mf0ElXJPXmc

Sångvideon ”Den som tror och blir döpt” https://youtu.be/GvIKr3-GvVQ

Tre av mina egna favoriter:

Sångvideo med naturbilder ”Alla trädgårdar är mina” https://youtu.be/ipbrwg8DCno

«Utsikt från mitt fönster -2” med tre dikter om ekar https://youtu.be/mPD3Gp8BmIQ

”Korsvandring augusti 2020” – ett reportage med bra sånger https://youtu.be/xFEt75v8upA

Var gärna min ”följare”! Jag vill gärna vara din vän! Om du vill bli lärjunge till någon, så rekommenderar jag den jag själv följer – Jesus Kristus!

Ingvar Holmberg 220218   Foto från korsvandringen maj 2021 Rast vid Svartån nära Linköping Taget av Göran Nordfeldt el.  David Sundell

 Här kommer lite post en av de första dagarna ”post Covid” i betydelsen att Covid-restriktionerna i vårt land har tagits bort.

Det sammanfaller också nästan exakt med att posten nu kommer i brevlådan bara varannan dag. Jag kan i och för sig acceptera det, och jag är av ganska få människor i Sverige som fortfarande tycker att svenska Posten är ganska pålitlig och fantastisk, som gör det möjligt att lägga ett brev eller en liten sak eller ganska stor sak i ett kuvert eller en låda och betala en peng för att få det till den mest avlägsna adress på ett par eller några dagar.

I vår tidning i dag hade den briljante författaren och professorn Joel Halldorf (son och sonson till välkända pingstpastorer) en tänkvärd artikel om att vi efter pandemin ”behöver en existentiell omstart” och inte bara omstart av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och ekonomin.
Det ”existentiella” handlar väl till en hel del om relationer, gemenskap och känslor och också om själsligt och andligt välbefinnande.

Det är som om vi är tafatta inför att våga ta i hand igen och ge varann en kram. Pandemin har delvis gjort oss till ensamvargar och isolerat oss från varann.

Vi som har haft stor del av vår fritid och sociala kontakt och andliga tillfredsställelse i att gå till kyrkans och den kristna församlingens samlingar, har haft två års tillvänjning i att finnas framför en skärm och lära oss leva mer och mer digitalt.

Nu behöver vi träna oss i avvänjning från det här och övervinna åtminstone vissa delar av vår rädsla för bli smittade eller smitta andra med farliga eller kanske numera lite mindre farlig sjukdomar. Vi behöver träna oss i att komma tillbaka till kyrkan / församlingen.

Det finns smittande glädje, smittande entusiasm och smittande levnadslust, och den typen av smitta behövs i världen – inte minst just nu.

Själv längtar jag intensivt efter att själv uppleva och också till andra förmedla sann Jesuskristendom som visserligen kan upplevas via en dataskärm eller telefonskärm, men som allra bäst trivs i det personliga mötet mellan några få eller ganska många. I det mötet spelar uppmuntrande ord, trosviss och hängiven sång och bön och tillbedjan, varma blickar och varma kramar och biblisk handpåläggning en mycket viktig roll.

Den blide och varmt troende och äktskånske musikprofessorn och pingstvännen Göte Strandsjö skrev i en av sina sånger: ”Räck ut din hand, räck ut din hand! Jesus är här, och Han har stora skatter att ge.”

(Ingvar Holmberg 220211)

I vår dagstidning läste jag i morse om ett par som nu hittat sitt drömboende.
Och för en tid sen läste jag om ett annat par som nu sålt sitt hus för ett annat objekt som de skulle satsa på. I artikeln nämnde de som i förbigående att de hade gjort om alla rummen i huset sju gånger i det hus de nu lämnade. Det var ju inte svårt att förstå att det var i själva arbetet med att förändra som de fann sin tillfredsställelse.

Våra massmedia visar många varianter på att göra om och bygga om och byta stil och look med kläder och frisyr och olika attribut.
Men sedan då?
Det räcker ju inte med den yttre miljön, den fräscha nya looken eller att ha hittat drömboendet, om den person som finns i drömhuset eller de fräscha kläderna eller nya frisyren inte är tillfreds på ett annat och viktigare plan.

Jag erkänner villigt att jag är alltför lite upptagen med vilka möbler eller gardiner vi har uppe. Bäst trivs jag med att inte möblera om och inte byta gardiner i onödan. Det som fungerade bra för några månader sen (läs år! ) det är jag misstänksam mot att ändra på. Och kläderna jag trivs i, går jag gärna länge, länge i. Det är min lycka att min fru är något mer normal i de här frågorna, även om hon efter nästan femtiofyra års äktenskap inte är klar med renoveringsarbetet av mina vanor och attityder i bostadens utseende. Men vi är båda ganska överens om att vi ju har vårt drömboende nu – rymlig hyreslägenhet med hiss i huset, två toaletter i lägenheten och möbler i alla rum, sängar att sova i och gott om kläder i klädkammaren och flera par skor också.

Viktigare än den yttre miljön är att skapligt trivas med sig själv, att älska sin familj och sina medmänniskor och att ha mening i livet. Och för min del handlar det i första hand om en oskadad relation med Gud genom Jesus Kristus och att hitta en plats och roll i Guds Rike och den kristna gemenskapen och att ha en uträckt hand till och ett öppet hjärta för mina medmänniskor.

Och även om jag inte hade mitt drömboende nu, så skulle jag – liksom kanske du också – ha ren luft och natur utanför bostaden och den underbara allemansrättens möjligheter att vistas lite var som helst och njuta av parker och skogar och sjöar och hav, av blommor och bär och frukter och svamp att plocka helt gratis.

Och vårt samhälle och land har visserligen många brister men är ändå på många sätt ett paradis på jorden. Jag kommer att tänka på vad jag skrev i min dagbok för några veckor sen, den 30 december:
”På nyheterna kl 18 berättade de apropå senaste dödsskjutningen i Skäggetorp i går, att det varit något över 45 dödsskjutningar i Sverige per år de senaste åren.
Jag har ofta tyckt att Sverige trots allt är ett tryggt land, jämförelsevis. Tittade just på nätet att Chicago med cirka 2,7 miljoner invånare har i storleksordningen 7-800 dödsskjutningar per år på c:a en fjärdedel av Sveriges befolkning. Det är väl i runda slängar 70 gånger så många dödsskjutningar efter befolkningsmängden…. 45 är för mycket för Sverige, men vi kan väl åtminstone inse att vi lever i ett ganska tryggt land?”

Avslutar mina funderingar för den här gången och önskar dig allt gott – gärna vad gäller boende och yttre faktorer men framför allt i fråga om det som är på insidan!

(Ingvar Holmberg 220203)

Under de senaste veckorna har jag vistats i de mest skilda ”rum” med bibeln, det kristna budskapet och den kristna sången och musiken som gemensamma nämnare.

För det första är jag med på en serie seminarier på nätet med pastorerna och föreläsarna Bruce Collins och John Derneborg med tio kvällar av teori och praktik och 80-90 deltagare i Sverige och Finland via skärmar, där man också kan ge respons, vara med i en liten grupp för samtal etc.

Så har jag blivit inbjuden att från mitt arbetsrum via videolänk och min surfplattas skärm delta i direktsändning på kristna TV-kanalen Vision Sverige med sång till ukulele och berättelser om de kristna i Kazakstan och tankar om kristet liv och missionsarbete mm. Det har varit vid två tillfällen med två veckors mellanrum.

Och så håller jag varje vecka på med mina radioprogram på närradion och dem lägger jag ut på nätet också, för att de ska vara tillgängliga på valfria tider och inte bara under en timme vid sändningstillfället i Norrköpings eller Linköpings närradio.

Men varje vecka sitter jag vid något tillfälle med en liten grupp i ett hem eller i ett rum i en kyrka, och då är det tillsammans med en liten grupp på två till 10-12 personer. Och såna grupper med möjlighet till ögonkontakt, frågor och respons och samtal och bön och förbön på plats och enkel, innerlig sång tillsammans till piano eller ukulele – de mötena är väl de allra bästa och givande, även om det visst är trevligt att ha många åhörare eller åskådare på en gång.
Under den här terminen lägger jag ner mycket möda och tid på min nya bibelstudieserie med högläsning av och förklaringar och kommentarer av Johannes evangelium. I de programmen är ett ganska stort inslag ett antal bibelvisor som knyter nära an till texten som vi läser. Hittills är tre entimmasprogram tillgängliga på nätet och har gått i närradion. Det är enkel men matnyttig och vägledande undervisning för både nya och vana kristna eller bibelintresserade.

TV Vision Sverige kommer från och med början av mars i år att ha en studio i Norrköping i Agapekyrkans lokaler och i nära samarbete med Agapeförsamlingen och också andra kyrkor och församlingar i Norrköping och Östergötland. Det kommer att vara en förstärkning av det kristna arbetet, för Vision Sverige producerar kristen video på flera av våra stora invandrarspråk förutom svenska – på arabiska, farsi och somaliska bl.a.

Det ser ut att vara intressanta tider framför oss. Och glöm inte, att den gemensamma nämnaren är Bibeln, Bibelns budskap och lovsången till Gud och arbetet med att i ord och handlingar gestalta Jesu budskap och kraft och Guds Rike!

Försök för din egen räkning hitta en grupp med bibelläsning, sång och bön och kristet engagemang! Ta gärna del av all undervisning som finns att välja på i de olika kyrkorna och på internet.
Nedan kommer direktlänkar till min program med Johannes evangelium.
Allt gott önskar jag dig.

Norrköping 29 jan 2022 Ingvar Holmberg

Bibelstudium Johannes kap 1

https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/bibelstudium-m-i-holmberg_johannes-evgl-kap-1

YouTube-länk: https://youtu.be/Psk-5dJcOMg

Bibelstudium Johannes kap 2&3

https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/bibelstudium-m-i-holmberg_johannes-evgl-kap-2-3

YouTube-länk: https://youtu.be/DJ7sXdlrsKY

Bibelstudium Johannes kap 4:
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/bibelstudium-m-i-holmberg_johannes-evgl-kap-4

YouTube-länk: https://youtu.be/kiT654bqbgE

God fortsättning på det nya året 2022!

Det känns roligt att i början av det nya året få skriva att det ljusnar!
Min fru nämnde häromdan till mig att dagarna blir två minuter längre för varje dag nu, när vi har kommit förbi vintersolståndet och det så smått ljusnar omkring oss i naturen.

Därför visar jag två fingrar på selfien från dagens promenad – det påminner om de två minuterna ”ljusning per dag”.

Min fru har ju hostat häftigt i över två veckor från ett stycke före jul. Men i går morse kom hon in till mig i soffan i arbetsrummet och sa att hostan var över. Det lät nästan för bra för att vara sant, men det är sant. Hon fick träffa en sympatisk läkare på vår vårdcentral för några dar sen, och han sa:”Det här ska vi nog få ordning på!” Så skrev han ut recept på stark hostmedicin. Och nu är hostan borta! Att vi är flera som har bett till Gud för Gittan, har nog också gjort sitt till! Det ljusnar….

I söndags på årets första gudstjänst i vår Pingstkyrka i Norrköping svarade jag för sången och musiken, och det är jag så glad för, och jag hade också glädjen att ha min bror Philip som duettsångare och försångare tillsammans med mig.
När jag hade mejlkontakt med vår pastor inför sångval och innehåll i gudstjänsten, berättade han för mig att han haft magproblem under mellandagarna och erbjöd mig att också predika i gudstjänsten. Och jag, som älskar att predika och inte gör det så ofta längre, sa ja till erbjudandet. Jag har respekt för att predika men gör det ändå med tacksamhet och glädje, när jag får möjligheten.

Under Coronapandemin har det varit tvärstopp för det mesta av de cafémöten och gudstjänster jag har brukat få inbjudan till i vanliga fall. Också där har det börjat komma lite inbjudningar nu igen. Visst ljusnar det……

Omikronvarianten av Covid-19 är ju mer smittsam än den ursprungliga varianten, men forskarna har ju ändå kunnat slå fast nu, att denna variant bara ger hälften så svårt sjukdomsförlopp i de flesta fall. Detta gör att färre behöver intesivvård eller sjukhusvård. Det är en liten ljusning. Trots allt.

Jag skulle gärna vilja att du som har tid och lust, tar del av tankarna i min nyårspredikan med temat ”Nådens dagar under nådens år”. Huvudtankarna är om att bära våra år med heder, att vända oss till Gud i sann ånger och förtröstan, att leva en dag i taget i Guds nåd och också att medan vi har ögonen på vår värld och människorna omkring oss, så får vi samtidigt ”i ögonvrån” ständigt vara beredda på ”förlossningens dag” och det kommande Gudsriket. Jag har lagt predikan som ljudfil på min hemsida och min podd ”Bitar ur livet” och också som en enkel YouTube-video. Länkar kommer nedan.

Det ljusnar… lite i taget…. låt oss tacksamt se och ta emot det!

(Ingvar Holmberg 220104)

Länkar till Nyårspredikan: Podden: https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/nyarspredikan-2022-av-i-holmberg

Hemsidan: https://ingvarholmberg.se/radio/nyarspredikan-av-ingvar-holmberg-2-jan-2022/

YouTube-video : https://youtu.be/gfbZmAtceTk