Lite om hur det är i vardagstillvaron:

Det finns bara internet fyra timmar på förmiddagen, och mobiltelefonnätet ligger mer eller mindre nere. De som har kvar gamla fasta telefoner, prisar sig lyckliga. Bankomater och liknande fungerar dåligt eller inte alls, och de flesta har ju vant sig av med att ha kontanter, så vardagsekonomin hackar verkligen. Folksamlingar är inte tillåtna.

För kyrkan och församlingen betyder detta, att man inte kan samlas i kyrkorna. Många av de kristna har vant sig vid att läsa bibeln i telefonen eller på surfplattan, men det fungerar inte längre, så nu kommer pappersbiblarna till heders igen. Min pastorsvän berättade att församlingen fortsätter mötas i hemgrupperna, så i går på söndagen möttes tre grupper i olika hem med omkring 25 personer på varje ställe.

Oftast brukar man fira jul den 7 januari med stora julmöten under den ”ortodoxa” julen. Den här gången hade min pastorsvän känt sig manad att i stället göra församlingens stora julmöten den 24 och 25 december, så de hann göra detta i lugn och ro innan de nuvarande oroligheterna bröt ut.

När jag frågade om det var lättare i lite mindre städer eller likadant överallt, svarade han att det var lättare i lite mindre städer, där man, trots allt, kan gå till fots mer än i de största städerna på grund av avstånden.

I deras församling hade de utlyst en treveckors fasta nu för situationen.

När jag bad en lite stapplande bön per telefon, kände jag mig liten och ovärdig.

Jag skriver och sprider detta och vädjar till er som brukar be, att komma ihåg Kazakstan och dess kristna i era böner. Låt oss också ta en och annan eller flera dagar i fasta och bön för de kristna i Kazakstan och de andra länderna, där de kristna är under ännu hårdare tryck i dag, t.ex Indien och Kina!

Norrköping 10 januari 2022

Ingvar Holmberg, pensionerad Kazakstanmissionär (missionsnätverket Silkeslinan)