Varje vår och försommar häpnar jag över den snabba växlingen i naturer.
Blommor visar sig, nästan invaderar och dominerar vårt synfält under några dagar. Sen kommer något annat i stället.
Just nu blommar och doftar jasminen!
I går förmiddag hämtade jag Barbro och Jan-Erik vid Stockholmståget och körde dem hem till Gamla Ö och trädgården och huset där de bor. De två jättebuskarna med jasmin på gården lyste vitt av tiotusentals blommor. Häromåret videofilmade jag mig själv där.
I går när jag startade bilen hemåt, körde jag nära en av de stora buskarna, öppnade sidorutan och nöp av en liten kvist med blommor och luktade på under resan hem.
När jag steg in i lägenheten hemma, satte jag kvisten i ett vattenglas, hämtade videokameran, tog fram diktboken och läste in min dikt ”Jasmin” från år 2000.
Jag gjorde en liten video och laddade upp på YouTube. Länken kommer längst ner, och texten kommer också för dig att läsa själv.
I måndags eftermiddag hade vi terminsavslutning för vår poesigrupp ”Peking Poesi och Prosa Högläsningssällskap”. Vi hade picknick i Vasaparken. Då läste jag dikten ”Man borde inte vara inomhus” (länk till ”Tre försommardikter”: https://youtu.be/r_23vviz2pM ) .
Låt oss ta vara på den här tiden – titta, njuta av dofterna, förundras över den underbara Skapelsen!
Hälsningar 11 juni 2025 från Ingvar H
Jasmin
Högsommarens vita blomrikedom
när fruktträdens blomblad redan fallit
och gett plats för
små plommon, päron och körsbär.
Lysande i kvällsskymningen,
doftande i natten,
lockande på dagen,
ljuvlig att gå nära.
Inte lika förnämt damig som magnolian
men ungflicksfrisk
som en student i ny klänning,
som den första kärleken
och promenaden tätt intill varann
i sommarkvällens förtrollning.
Också när blombladen kantas av brunt
och faller som snöflingor
till en matta vid buskens rot,
finns doften kvar i luften –
och i mitt inre för alltid.