Kategoriarkiv: Dikter

Den söta doften av lindarna (sommardikt)

Den söta doften av lindarna
har här i Norrköping
legat i luften som en parfymdoft
de här varma dagarna,
och känts lite överallt
på promenader och cykelturer.

Nu, när varmaste juni
på tretti år
har övergått i svalare juli,
luktar det regn i luften –
det mesta är välbehövligt,
men visst var det
onödigt rikligt
med tretti, förti millimeter
för en vecka sen
på sina håll i Ljura, Smedby
och Ektorp.

Vi kan inte styra över
dofterna i luften ute
eller var regnet hamnar,
men vi kan öppna
näsan och ögonen
och lyfta ansiktet
uppåt mot sol och regn
medan sommaren varar.

                                        (Ingvar Holmberg 220708)

Lite ”estradpoesi”

I samband med Östgötavandringen med ett stort kors i ”Gå för Sveriges” regi har vi haft några torgmöten i Norrköping och Söderköping, där jag har lyssnat och deltagit och till viss del medverkat.
Måndagseftermiddagen den här veckan ledde jag ett sånt torgmöte här i min egen stadsdel Vilbergen nere på vårt trevliga lilla affärscentrum och torg. Tidigt på morgon samma dag hade jag fått till mig några tankar om korset och uppslaget till en dikt. Jag skrev färdigt den och läste upp den som tredje dikt i mitt försök till estradpoesi på det lilla torget. ”Estradpoesi” blir det när det är lite ”action” eller rytm i dikten. Jag gjorde ett försök, och här kommer de tre dikterna. Du får gärna läsa dem högt och lite dramatiskt…
Foto: Barbro Henriksson

Vägens folk

Han var Vägen och ute på vägarna.
Jag är förlägen och innanför väggarna.
Hans kyrka var stranden, stigen och berget.
Vår är så välbyggd i centrum vid torget
men synnerligen inomhus
och knappast längre världens ljus.Och Vägens folk blir Väggens klubb.
Och Livets bröd blir mandelkubb
med kaffe, saft och tårta.
Ej längre vatten blir till vin,
och nästan ingen rör en min,
fast glädjens vin är borta.

Och glömd är sen länge vetekornets lag-
att dö för att sen kunna växa,
för vetekornens glada innebandylag
förtränger en så bitter läxa.

Nu väcks det en bön till Kungarnas Kung:
”Herre, befria ditt evangelium
från vårt monopol och våra kyrkorum!
I världen sänd ut det att växa.

Ingvar Holmberg 1996

Bära hans färger

Segertåg i antiken –
generalens triumftåg i Rom –
sånger om segern,
soldaternas stolta marsch
med segrarens standar
och förskräckta krigsfångar,
halvnakna och vanärade.

Skrytande småpojkar
sitter med dinglande ben på muren:
”Ja, vi vann allt, vi.
Och vår general, han är starkast.”

Segertåg i nutid –
när hemmalaget vann fotbolls-VM.
Vinnarnas färger lyser överallt
på tröjor och halsdukar.
Och vem som helst har rätt att ropa:
”Vi vann, vi vann. Segern är vår!”
Svettig berusning
och kramar till en okänd.
Målskyttens namnteckning
är värd en förmögenhet.
Alla bär hans färger.

Den största segern vanns för länge sen
på Golgatastadion där i Jerusalem.
Det är för två tusen år sen,
men ännu bär vi hans färger,
fler och fler bär hans färger.
Gång på gång möter jag de andra,
som också har
hans personliga namnteckning.

Den gäller för lite av varje,
ja, till och med inträdet
på den stora banketten,
segerfesten,
den nya tidsålderns
ojämförliga party
för dem som bär hans färger.

Ingvar Holmberg 2001

Ställ dig framför spegeln!

Ställ dig framför spegeln,
den stora, där i hallen!
Ha inget i händerna –
inte matkassen,
inte påsen med den nya
T-shirten eller de nya skorna,
inte ens telefonen,
nej, inte ens telefonen!

Sträck ut armarna i axelhöjd!
Titta tyst i tio sekunder!
Se människan i formen av ett kors!
Se ögonen som tittar tillbaka!
Se korsmänniskan som ser på dig
där inifrån!

”Jesus för världen givit sitt liv.
Öppnade ögon, Herre, mig giv!”
Finns han där på riktigt
eller bara som ett konstigt tomrum,
där bara han passar in?

Det kan bara du avgöra,
du som står med tomma,
utsträckta händer –
framför spegeln.

Ingvar Holmberg 220502

Fem nya dikter hösten 2021 – Ingvar Holmberg läser

Ingvar läser fem av sina nyskrivna dikter från hösten 2021:
”De majestätiska pilarna”, ”Det finns fler friska almar än sjuka”, ”Vart jag mig i världen vänder”, ”Hoppet i vår själ” och ”När jag dör – om jag hinner”.
Foton, videoklipp och bilder illustrerar dikterna.
Dikten ”Hoppet i vår själ” finns också som musikvideo på länken https://youtu.be/WsAGEub1b-0
För att spela videon, klicka på länken nedan!

Vart jag mig i världen vänder

Många gånger har jag bett barnabönens ord
”Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer”.
I dag under bibelläsning och bön
sittande i soffan i arbetsrummet
som vanligt,
ler jag för mig själv.

Vart jag mig i världen vänder,
har jag oftast ingen aning om,
nästan helt utan lokalsinne
vad gäller riktningar och väderstreck.
Pekar oftast tvärtemot
när jag pekar mot nåt jag talar om,
går lätt vilse under vandringen
i skogen.

I min bönesoffa
är jag förmodligen vänd mot öster
på ett ungefär.

Det har ingen betydelse!
Jag vänder mig ju till min
kärleksfulle pappa Gud,
han med den sanna moderskärleken,
han finns alltid framför mig,
vart jag mig i världen vänder.

Jag har hittills klarat mig ganska bra
utan geografiskt lokalsinne.
Det viktiga är att min inre gps
alltid pekar på Honom,
han som är framför mig
och bakom mig,
över mig och under mig
– och i mitt inre.

(Ingvar Holmberg 211027)

Foto: Gittan Holmberg, I Holmberg

Det finns fler friska almar än sjuka

 

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag.
Njuter av de stora träden i allén i Folkparken
på promenaden.
En del av stammarna ser ut som
grova elefantben och sätter fantasin
i rörelse, en påminnelse om
min barndoms Indien.

Men av alla löven på marken
i gult och rostbrunt
plockar jag bara några lönnlöv
med mig hem.

Det finns fler hela och tämligen skötsamma
ungdomar än störda och skadade,
tror jag.
Visst retade jag mig
på tonårsgrabben
vid min busshållplats,
när han slängde cigarettfimpen
på marken
och strax efter hivade iväg
den tomma energidrycksburken.
Vi steg på, och han satte sig längst bak,
grå täckjacka och huvan uppfälld.
Jag satt där framme med ryggen framåt,
så jag såg honom.

Jag såg honom och tänkte sen:
Det är kanske inget större fel på honom.
Och jag bad till Gud
om en bra dag för grabben
och saker som leder honom
till ett bra liv,
ett liv med mening och tro
på det goda, ja, på Jesus.

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag,
och det finns fler hela ungdomar
än störda och skadade,
tror jag.

De sjuka almarna
får kommunen sköta.
Och ungdomarna, både de hela
och de störda och skadade,
dem kan jag be till Gud för.
Det gör nog mer nytta än man anar,
tror jag.

                                                               (Ingvar Holmberg 211022)

De majestätiska pilarna – höstdikt

De majestätiska pilarna
på promenaden till stan
verkar inte – så här i mitten
av oktober –
tappa fattningen så lätt,
eller bladen.
Efter ett par frostnätter
har de flesta av lönnarnas löv
fallit till marken
och blivit en matta av gula, röda
och rostbruna smycken.
Men pilarnas stora, vajande grenar,
fyllda av gröna löv,
sjunger om att det fortfarande
är tid att njuta av livet,
andas in djupt av den friska höstluften
och dricka ur den nordiska
naturens mustiga bägare.

Och här får jag gå
och räta på ryggen och
sträcka ut stegen.
Inte har jag just något
att klaga över
men mycket att vara tacksam för.

                                                                     (Ingvar Holmberg 211014)

Två dikter om jasmin

Här kommer två dikter om jasmin – skrivna av Ingvar Holmberg:
”Duschar i jasmindoft” skriven 22 juni 2021 och ”Jasmin” skriven 10 juli 2000.

Duschar i jasmindoft

De här heta sommardagarna
är det skönt med den
bekväma duschen i lägenheten,
där jag badar i ”dricksvatten”
när jag vill –
vilken lyx, egentligen!

Och vilken njutning att omslutas
av vattnet i Ensjön
några kilometer från min bostad
eller av Slätbakens snälla,
bräckta men friska vatten
under värmeböljan
de senaste dagarna!

Men i dag har jag också
duschat i jasmindoft,
omsluten av den mäktiga
jasminbusken hos
min syster och svåger
på landet bara en bit från mig.

En ny sensation –
jag stiger in i jasminduschen,
näsan och själen fylls av
väldoft och välbehag.
Lika för alla – kungar, tiggare,
vanliga vandrare eller pilgrimer,
vem som helst –
duschar i jasmindoft.

(Ingvar Holmberg 22 juni 2021)

Jasmin

Högsommarens vita blomrikedom
när fruktträdens blomblad redan fallit
och gett plats för
små plommon, päron och körsbär.

Lysande i kvällsskymningen,
doftande i natten,
lockande på dagen,
ljuvlig att gå nära.

Inte lika förnämt damig som magnolian
men ungflicksfrisk
som en student i ny klänning,
som den första kärleken
och promenaden tätt intill varann
i sommarkvällens förtrollning.

Också när blombladen kantas av brunt
och faller som snöflingor
till en matta vid buskens rot,
finns doften kvar i luften –
och i mitt inre för alltid.

(Ingvar Holmberg,  10 juli 2000)