Kategoriarkiv: Dikter

Två dikter om jasmin

Här kommer två dikter om jasmin – skrivna av Ingvar Holmberg:
”Duschar i jasmindoft” skriven 22 juni 2021 och ”Jasmin” skriven 10 juli 2000.

Duschar i jasmindoft

De här heta sommardagarna
är det skönt med den
bekväma duschen i lägenheten,
där jag badar i ”dricksvatten”
när jag vill –
vilken lyx, egentligen!

Och vilken njutning att omslutas
av vattnet i Ensjön
några kilometer från min bostad
eller av Slätbakens snälla,
bräckta men friska vatten
under värmeböljan
de senaste dagarna!

Men i dag har jag också
duschat i jasmindoft,
omsluten av den mäktiga
jasminbusken hos
min syster och svåger
på landet bara en bit från mig.

En ny sensation –
jag stiger in i jasminduschen,
näsan och själen fylls av
väldoft och välbehag.
Lika för alla – kungar, tiggare,
vanliga vandrare eller pilgrimer,
vem som helst –
duschar i jasmindoft.

(Ingvar Holmberg 22 juni 2021)

Jasmin

Högsommarens vita blomrikedom
när fruktträdens blomblad redan fallit
och gett plats för
små plommon, päron och körsbär.

Lysande i kvällsskymningen,
doftande i natten,
lockande på dagen,
ljuvlig att gå nära.

Inte lika förnämt damig som magnolian
men ungflicksfrisk
som en student i ny klänning,
som den första kärleken
och promenaden tätt intill varann
i sommarkvällens förtrollning.

Också när blombladen kantas av brunt
och faller som snöflingor
till en matta vid buskens rot,
finns doften kvar i luften –
och i mitt inre för alltid.

(Ingvar Holmberg,  10 juli 2000)

Lyckopromenad

Rena lyckopromenaden –
också i dag,
fast det var mulet och blåsigt
och skulle kunna bli snöbyar.

Ett par, icke brådskande ärenden
gjordes plötsligt viktiga
av vandringslusten.

Lyckan över att gå fritt
i denna 74-åriga,
begagnade och inte
särskilt välskötta kropp,

fötterna som går
av sig själva,
armarna som pendlar lite
fast inte på det där
spänstiga viset,
som hos många andra.

Mumlar ”hej” till
de mötande som
också möter med blicken.

En mamma
med sonen i vagnen
ger ett strålande leende
åt mitt håll.
Jag förstår att det
inte var just till mig
utan för livets
och moderslyckans skull,
men jag blir ändå glad.

Blåsten tar i stötvis
och hatten kunde
ha blåst av,
men min gråa toppluva
sitter kvar.

Jag har lämnat min
bekväma ”grotta”
fem trappor upp i Vilbergen
och går förbi Skarphagen
till Kneippen och ner till
Rhododendrondalen
nere vid Strömmen,
förbi de kala häggarna och bokarna.

Jag vet var det kommer att vara
ett hav av blå scilla
om några veckor
men nu är det grått överallt –
och plötsligt ganska mycket
vitt med yrsnön i luften.

Tänk, när grönskan och blommorna
och värmen kommer…

Och ändå –
rena lyckopromenaden
också denna dag.

                                                    (Ingvar Holmberg 210311

Foto: J-E Henriksson från en annan promenad för några veckor sen

Vårpromenad i sandaler (dikt)

Sista dagen i mars.
I morgon är vårmånaden april.
Jag tjuvstartar
med mina ljusa, bekväma byxor
och sandalerna från Gran Canaria
nu i januari.
(Jag tyckte de var lite dyra då,
men i dag är jag glad för dem).
Underbart lätt känns det för fötterna.
Men den stora jackan är fortfarande på.

Min vanliga tisdagspromenad ska börja
för att lämna radioprogrammet
på usb-minne i studion
vid Carl Johans park,
och för att stå med ukulelen
vid Drottninggatan
och sjunga hoppets och tröstens sånger
i Coronatid
för dem som ändå
är ute på stan.

Bästa vårtecknet i dag –
i Gamla Lasarettsparken
står den stora pilen
och vajar lite med
alla de långa smala flätorna
och liksom sjunger en vårvisa för mig.

Och någon kilometer längre ner,
alldeles vid strömmen och gamla yllefabriken,
som nu är fräscha lägenheter,
så står ännu en stor pil
och sjunger med i duetten,
likaså svängande
sina gröna, långa, smala flätor.

Och ute i Strömmens snabba vatten
flyter ett skrattmåspar
nära varann, i full fart,
som på nöjestur
med Flume ride på Liseberg
(jag minns första gången jag åkte där).

Det finns vårtecken.
Det finns glädjeämnen.
Det finns ett nu.

Utsikt från mitt fönster – Ingvar Holmberg läser 100 dikter (ljudbok)

Ingvar Holmberg läser sin diktbok ”Utsikt från mitt fönster – 100 nya och begagnade dikter”, utgiven 2017 på Books on Demand.
I samlingen finns många naturdikter och kärleksdikter och funderingar om livet men också om tron på Gud. Tid 2t06m.
För att lyssna, klicka på länken nedan och tryck sen på ”play”-knappen!
https://archive.org/details/iholmbergutsiktfranmittfonster100dikter

 

Min cykel

Min cykel är inte
ett snabbt fortskaffningsmedel,
snarare ett ”lagomskaffningsmedel”.

Några år susade jag fram
på en elcykel,
hastigt och bekvämt.

Så började den krångla alltmer.
Jag sålde den billigt på Blocket
till införstådd köpare.

Sen tog jag fram
min vanliga cykel igen,
12-åriga Sjösala ”Rosmarie”
med sju växlar –
med dansant och spänstigt namn
men med sedesam fart
när jag trampar den framåt.

Jag minns lånecykeln
på svenska skolan
i min barndoms Indien.
Mina smala, starka pojkben
gick som trumpinnar.
Det var då, det –
för sextio år sen.

Nu finns ändå njutningen kvar –
långsammare än
de flesta andra cyklisterna
men snabbare än fotgängarna.

Och tempot är egentligen ganska bra,
både för mig själv
och de andra i trafiken.
Nästan ingen behöver bli förskräckt.

Och jag känner solen
och blommornas dofter
och regnet också ibland.

Och jag hinner gott och väl fram –
så småningom –
på min cykel.

/Ingvar Holmberg 190830/