I går promenerade jag till och från frisören i eftermiddagssolen på min vanliga väg till stan längs Gamla Övägen i Norrköping. Det var på vägen hem efter att fått min sommarklippning.
Plötsligt såg jag brunnslocken i trottoaren som förflyttade mig mig kanske 60 år tillbaka i tiden. Det var som om jag plötsligt hamnat i en gammal kyrka med gravstenar i golvet.
På brunnslocken stod det ”Rikstelefon”. Vad är det för något? Vad finns under brunnslocket?

På dessa årtionden har telefoni och telefoner genomgått en helt otrolig förvandling. Jag känner människor, främst gamla damer, som har arbetat som telefonister på företag eller Televerket, den statliga myndighet som stod för all telefoni. Man lyfte på luren, kanske snurrade på en vev och hörde en person som man beställde samtalet av och som kopplade ihop en med den person man sökte. Ibland, under ett pågående lokalsamtal, hördes telefonistens röst att ett rikssamtal ville komma fram, och då var regeln att ”riks bryter”. Telefonin gick via luftburna trådar. Televerkets fältarbetare reparerade trådar, fällda av fallna träd. De klättrade som apor i stolparna med hjälp av specialskor. Utlandssamtal var en dyr affär. Intill brunnslocken jag såg igår, stod stod med allra största sannolikhet på den tiden ett par meter bort en telefonkiosk, där man kunde ringa lokalsamtal eller rikssamtal genom att stoppa mynt i avsedd springa och prata så länge myntet räckte och lägga i mer, innan samtalet bröts. Såna telefonkiosker fanns överallt, ibland t.o.m. på landet på helt oväntade platser.

Ibland var säkert brunnslocket av, och en orangeklädd arbetare med orange hjälm sysslade med något reparations- eller underhållsarbete därnere. Vad som fanns under locket har jag aldrig vetat.

Nu har så gott som alla människor som fyllt sex eller sju år en egen ”smart telefon” som har en mängd funktioner förutom att kunna ringa lokalt eller i hela landet eller i hela världen, för den delen: Vad sägs om att fotografera eller filma, leta efter information, se den man pratar med, lyssna på musik eller talböcker, mäta stegen man går, berätta om vädret de närmaste timmarna eller dagarna eller visa din kalender eller väcka dig på morgonen eller påminna om ett möte? Enda bristen / felet med de här telefonerna är att verkar vara fastklistrade i handen och att ägarens blick är riktad mot dem hela tiden.

Ja, det här var lite tankar, som väcktes av vad jag såg på trottoaren i går.
Lyssna och titta gärna på mina två videos med fler funderingar om telefoner och telefonerande! Det är ett knippe dikter jag satte ihop för några år sen. Videon ”Liten telefonhistoria” är nummer 2 på listan av mina mest kollades videos med lite över 1000 visningar. (OBS! Jag har många videos som bara har haft 10-20 visningar, så jag är inte bortskämd med uppmärksamhet….)
Diktsviten ”Jag är i telefon” består av flera dikter som jag läser och med illustrerande bilder till.
Jag tror du kommer att le och kanske skratta till några gånger.
Länkarna finns nedan.

Hälsningar från Ingvar Holmberg 1 juni 2023

Diktsviten ”Jag är i telefon” https://youtu.be/rY7lb7PmvM4
Dikten ”Liten telefonhistoria” https://youtu.be/mf0ElXJPXmc