Välkommen till min blogg!
Här kommer nästan varje vecka ett nytt blogginlägg med funderingar i skilda ämnen. Dessutom kommer det ofta att vara information om och länkar till videos och radioprogram med mig som upphovsman. T.ex kan du höra en del av mina blogginlägg, dikter och sånger och se mig framföra dem i enkla videos.
I lördags i Norrköpings centrum var det den centrala dagen på ”Kulturnatten”, som sen pandemin har vuxit från en till tre dagar.
Mina grannar Titti och Gustaf Knutsson är drivande i teatergruppen ”Kairos”. De har av en rolig slump (?) valt ett grekiskt uttryck som ofta i våra sammanhang i kyrkan betyder ”Den välbehagliga tiden”. För dem är den stora hjärtefrågan att vårda naturen och miljön och vår slitna planet (det jag brukar kalla ”Skapelsen”). De är helhjärtade och beundransvärda människor. Nu hade de skapat en gatuteaterföreställning med namnet ”Extra allt” – kanske en ironisk kommentar till det besinningslösa konsumerandet och exploaterandet som vi håller på med.
Två gånger gav de den 30 minuter långa föreställningen på gågatan mellan köptemplen Linden och Spiralen i Norrköping. Det var huvudsakligen genom dans och pantomim och enstaka rop och ett par sånger. Jag var mycket berörd!! Det fanns ju ingen uttalad ”manual” eller föreskrivning tolkning. Mina tankar gick väl av och till i lite mer ”kristna banor” än manusförfattaren Titti menar.
De två mycket färgstarka och färgglada rollgestalterna var det jag kallar ”Flickan Jord” eller ”Naturen” samt en imponerande mansgestalt i mantel som satte upp handen och sa ”Stopp!” till skövlingen och galenskapen. För mig blev det närmast ”Herren Gud”, men jag ska fråga Titti om vad hon kallar gestalten.
En underbar körsång utförd av alla aktörerna sammanfattade budskapet med att sjunga ungefär följande innehåll: ”Vi vill inte skrämma dig men tala om hur det är. Det är inte försent, om vi agerar nu. Jorden kan bära oss alla, men vi måste börja leva annorlunda i dag.”
Titti Knutsson sittande med röd scarf
Titti och hennes vänner är i mångt och mycket lika de gammaltestamentliga profeterna. För mig representerar de delvis vad Gud vill säga till oss, själviska människor – utanför kyrkan och i kyrkan.
Sen tror jag att vi Gudstroende och Jesu lärjungar förvaltar sanningar och synsätt som mer än nånsin behövs i dag.
Till exempel ska vi inte skämmas för följande kristna grundsanningar:
Planeten och Naturen är älskvärda och skyddsvärda och berättar mycket om Gud men är inte Gud.
Människan är Guds ögonsten och viktigare än djuren och miljön.
Och människan är en andlig varelse och både kropp, själ och ande och skapad till att leva i gemenskap med Gud genom återlösningens kraft i Jesus Kristus och hans frälsargärning.
Vi ska vårda jorden och miljön, men bara Gud kan gripa in och skapa nya himlar och en ny jord.
Därför njuter vi av Hans godhet och vår stund på jorden, men vi väntar Hans Rikes ankomst och evighetens rättfärdiga, kärleksfulla och saliga tillvaro.
Tillsammans med Titti håller jag ihop ”Peking Poesi och Prosa Högläsningssällskap”. Där träffas vi med några andra och läser våra texter för varann och lyssnar på varann. Där trivs jag.
Vilken lång och underbar dag jag fick uppleva i söndags 15 september!
Klockan sju startade jag bilen i soligt väder med sju plusgrader här i Norrköping och körde den välbekanta vägen till Vetlanda via Mjölby, Tranås och Eksjö. När jag kom in mot Anebytrakten efter Tranås efter en dryg timmes körning var temperaturen 3 grader, och det var frost i gräset vid vägen.
I Vetlanda bodde vi 16 år innan hemkomsten till Norrköping och våra rötter, och under de åren hade jag pastors- och missionärstjänst i tre församlingar där, dels Pingstkyrkan, dels alliansförsamlingarna i Bäckseda och Ödshult. Tills ganska nyligen var Vetlanda den plats jag bott längst sammanlagt i mitt liv, men om jag numera lägger ihop mina perioder i barndomen och ungdomen och nu som pensionär, så blir det fler år i Norrköping.
Men dessa sexton år står för många av mitt livs upplevelser, vänskaper och möten med människor.
I förmiddagens gudstjänst hade jag ett inslag med sång och tal i Pingstkyrkan och fick krama om och ha små pratstunder med många vänner jag upplevt mycket tillsammans med. Den långe Peter Nilsson med sin vackra mustasch skrattade jag tillsammans med, när vi påminde varann om en minnesvärd resa till Kazakstan. Då åkte han och jag med huvuduppgift att tillsammans med församlingen i Satpayev på stäppen sätta upp det mötestält med estrad, som Vetlandaförsamlingen hade skickat med container i förväg och som skulle fungera i Kazakstan nu, när det började bli svårt att klara den svåra svenska brandbesiktningarna. Kruxet var bara, att containern inte kommit fram i tid! Vi fick ha en ”virtuell”, teoretisk genomgång och uppsättning med praktiska medlemmar i församlingen. Och vi fick fina upplevelser ändå med grillning och bad i det fria och bastubad och mycket te och god mat och gudstjänster och vänskap….Och när containern sen kom, gick det bra för församlingen att klara det praktiska…
Med Peter och Kazakstanresan
Med pastor Jonas
Vårt hem i 13 år
Församlingens 35-årige pastor och föreståndare Jonas Vilhelmsson (på en annan bild tillsammans med mig), är från Vetlanda och hälsade mig välkommen bland annat genom att säga att han som barn hade hört mig predika, och nu skulle jag få höra honom predika… Efter gudstjänsten hade han och jag ett mycket givande samtal vid lunchen på en restaurang.
På vägen till Bäckseda missionshus och deras imponerande 170-årsjubileum av verksamhetens början, körde jag förbi huset vi bott i under tretton år. Det var sig likt från utsidan.
Den lilla alliansförsamlingen med bara en handfull medlemmar har fortfarande en imponerande verksamhet med gudstjänster, kafékvällar och ungdomsverksamhet. Ända sen 1854 (då fortfarande konventikelplakatet gjorde andliga möten olagliga, om inte en präst var närvarande och ledande) hade människor samlats hos bonden i Hökåsstugan ett par km från det nuvarande missionshuset. Flera pastorer och ungdomsledare under senaste årtiondena höll tal och medverkade. Vilken glädje att möta många av mina goda vänner där.
Goda Bäcksedavännerna Ingvar Gustafsson och
Jörgen Hugosson
Med Ingegerd Hugosson
Vid sjutiden på kvällen vände jag kosan hemåt igen i min gamla Saab, så tacksam för livets rikedom av vänner, minnen och meningsfullt arbete! Och vid halv tio var jag hemma igen i vår bekväma lägenhet i min barndoms stad.
Olika svar gavs, bl.a. det sorgliga: ”Jag har nog aldrig varit lycklig…”
Hoppas personen bara hade glömt lyckliga stunder som, trots allt , varit.
Själv har jag så många saker som gör mig lycklig förutom själva livet och den ständiga gemenskapen med den gode Guden:
Sången och musiken – för Guds öron och mig själv och för andra människor, inte minst sången tillsammans med andra.
Den senaste veckorna har jag också upplevt badlycka, svamplycka och matlycka…..
Jag brukar bada ännu mer än jag hunnit denna sommar och också vara i skogen och på vandringar…..men här kommer i alla fall några bilder från badlycka och svamplycka de senast dagarna nu i september.
På 1970- och 1980-talet var närradion stor och livaktig överallt i Sverige, inte minst i pingstförsamlingarna och andra frikyrkor.
Numera är det ett fåtal kyrkor som sänder, bl.a. Pingst i Norrköping, vilket jag är väldigt glad för.
På FM-bandets 89 MHz sänds Pingstkyrkans program på svenska på tisdagar kl 18-20 och på söndagskvällar 18-19.30 från och med den här veckan. Det är för vår del delvis förändrad programtablå:
Tisdag:
Tisdag klockan 18 utgår programmet Concorde, som spelats från gamla slitna CD-ar.
Mitt program Toner & tankar startar kl 18 och har förutom sånger och prat en ny följetong av den kände författare Max Lucado ”Himlens Hjälpare” Den boken läste jag nyss in som ljudbok åt förlaget Semnos.
Kl 19 kommer mitt bibelstudium med högläsning av Johannes Evangelium med kommentarer och lite sånger. Av många i vår församling och andra församlingar hör jag att man önskar mer bibelstudier och fördjupning. Tag gärna del av den här matnyttiga undervisningen!
Söndag: På söndag kl 18 sänder vi predikan från förmiddagens gudstjänst i Pingstkyrkan. Efter det har i många år programmet ”Hallå, medmänniska” sänts med möjlighet att ringa in till programmet med böneämnen etc. Det programmet har gått på sparlåga några år och upphör i och med den här terminen. Efter predikan spelas sånger fram till 19.00, och kl 19 kommer mitt nya halvtimmesprogram ”Ingvar Holmbergs ordslöjd och sångprover”.
”Gammaldags närradio” har ju en begränsning: Om man inte kan lyssna vid radion just då, så missar man det hela. Därför är det bra med modern radio via internet, som man kan lyssna på i telefonen, eller surfplattan var man än befinner sig i världen.
Folkradion i Linköping på FM-bandet 95,5 Mhz är en modern närradio som sänder alla sina program via internet – s.k. ”streaming”. Den länken är https://stream.linkopingsnarradio.se:8005/radioprogram , och Folkradion i Linköping sänder alla mina tre program varje vecka: Torsdag kl 19 kommer Toner & Tankar, kl 20 bibelstudiet ur Johannesevangeliet och söndag kl 20.45 Ordslöjd och sångprover.
Poddradio eller podcast är modern radio, där man via internet lyssnar på programmen när man själv vill. Det är ju så för väldigt många människor nu för tiden att man vill se sina TV-program eller filmer och serier och lyssna på radioprogram på egna villkor genom ”streaming” och ”podcast”.
Och min tre program varje veckan finns också tillhands när du vill lyssna – dels på min hemsida www.ingvarholmberg.se (fliken ”radio”) och på min podcast under ”Ingvar Holmberg”. Jag laddar upp bibelstudierna och ”Ordslöjd och sångprover” på ”Bitar för livet” : https://play.pod.space/sv/bitarurlivetingvarholmbergspodd/
Närradion i Norrköping och Linköping är också till stor del beroende av volontärer och eldsjälar i form av tekniker och organisatörer, som ser till att programmen går ut i etern.
Här i Norrköping, där jag själv bor, tänker jag särskilt på Ingemar Bagler, som har arbetat med närradion sedan 1980-talet. Och för någon vecka sen avtackade jag med enblomma från Pingstkyrkan Ulrika Gustafsson, som ända sen 2008 har varit en av programledarna för Hallå, medmänniska. Hon är inte medlem i vår kyrka och kämpar dessutom med fysiska begränsningar pga sjukdom. Ändå har hon i många gjort ett fantastiskt arbete i närradion.
Lyssna på närradion! På något av visen som står till buds!
Hälsningar 2 sept 2024 från Ingvar Holmberg tel 0706203977, ingvar.holmberg@telia.com
Här berättar Bernt Jonason för Ingvar Holmberg om möten och vänskaper med israeler och palestinier. judar, kristna och muslimer, från sina 30 år i Jerusalem och Israel.
Inspelat utomhus vid Bernts bostad i centrala Norrköping den 13 augusti 2024.
Ingvars sånger ”Gud älskar dig, och jag älskar dig” samt ”Vi är rädda om varann” spelas i videon.
Bakom kamerorna: Ancy Paul och Jibin Samuel.
Jag har skrivit dagbok i datorn i många år nu. Och de senaste åren har jag i dagboken kopierat in många av bilderna jag tagit också. Min fru har femårsdagböcker, där hon kortfattat skriver och jämför några år i taget. Jag är mångordig, som de som känner mig vet, och jag skriver mycket.
Förutom dagboken har jag under några år fört ”badbok”, där jag kortfattat för in plats, datum, vattentemperatur och någon annan kort anteckning.
De senaste dagarna har min fru Gittan, min dotter Qarin och jag varit på Skåneresa några dagar. Fyra fantastiska hotellfrukostar i Malmö blev det och besök på restauranger, där det blev lite favorisering av det indiska och thailändska köket. Och så blev det för Qarin och mig fyra fantastiska bad i havet med Gittan som lite avundsjuk åskådare den här gången, eftersom hon inte mådde bra fysiskt: Två olika delar av ”Ribban”, dvs Ribersborgsstranden som kantar Malmö centrum. Där är sanden vit och vattnet klart. På stenarna utanför den bekväma badbryggan med breda trappsteg ner i vattnet stod svarta skarvar och spanade efter föda i vattnet.
Den tredje dan var vi vid Skanörs hamn, det jag tror kanske är en av världens finaste badstränder när vattnet är över 20 grader, som den här gången.
Fjärde dan, på hemvägen, badade vi vid Klitterhus, Ängelholm.
Och dagen därpå, då vi var hemma, åkte Qarin och jag till vår favoritstrand vid Slätbaken, Dalbystrands badplats. Då hade vi soligt och stilla väder, perfekt för solbad.
Vad viktigt att njuta av naturen och sommarens fröjder! Åkrarna och fruktträdgårdarna och bärskogen har överflöd det här året. Varje dag, vecka och månad är en gåva och en bonus.
Det förstår jag mer än nånsin nu vid 77 års ålder. Livet är i Guds goda händer, och det känns tryggt!
Någon dag innan vi åkte ner till Malmö, fick vi det helt oväntade beskedet att min 10 år yngre bror Bo i Lund hade segnat ner på golvet på apoteket i Lund och fått en stor hjärtinfarkt och dött innan någon kunde hjälpa honom. Vi fick en fin samtalsstund med hans fem barn hemma hos en av döttrarna och hennes familj. Livet är dyrbart och skört.
Min Gittan har i lång tid kämpat med ohälsa och nedsatt lungkapacitet och ork.
Direkt efter hemkomsten i måndags kväll fick jag skjutsa henne till akuten på vårt sjukhus. Hon blev inlagd några dagar och har fått syrgas och lite andra behandlingar.
För en stund sen fick jag hämta hem henne från sjukhuset, och det jag glad och tacksam för.*
Det står i den vackra psalmen 269: ”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följes åt.”
Att få vara tillsammans med Qarin i en dryg vecka har varit välgörande och härligt.
Jag är tacksam för livet!
I går kväll var jag på en väldigt givande sånggudstjänst i Vidablickskyrkan, då en av mina favoriter bland trubadurer och sångare under en timme sjöng sång på sång med finurliga texter och njutbart gitarrspel. Så vitt jag vet, hade jag aldrig förut lyssnat i levande livet på Lasse Siggelin, en sympatisk Jönköpingsbo som arbetar som lärare i ekonomi. Jag har många gånger i närradio spelat hans ”Varje mänska är en berättelse” och ”Bevingade ord” (en sång om bönen).
Nu fick jag höra många sånger och också hans träffsäkra presentationer och kommentarer.
Vi som är kristna har ju den Högste att besjunga och de viktigaste sanningarna och känslorna att skildra och förklara. Tyvärr sker det ofta på ett ganska platt och torftigt språk i många av sångerna vi får höra och uppmanas att sjunga med i.
Som väl är kompenseras det för det mesta av den äkta kärleken och längtan hos våra sångare och musikanter. Gud ser till vårt hjärta och älskar när vi hyllar Honom och proklamerar Hans Ord och sanningar.
Efter ett par månaders sommaruppehåll i vårt högläsningssällskap ”Peking Poesi och Prosa” har jag i dag skickat ut information om vår första träff för terminen, och det blir måndag 26 augusti kl 17 på Vilbergens bibliotek.
Säkert får vi då lyssna till nyskrivna texter om intryck och upplevelser den här vackra sommaren i vårt land och reflexioner kring händelserna i vårt samhälle och världen. Varje gång är det också någon eller flera som läser någon av våra stora författares odödliga dikter och texter.
Det är skönt och nyttigt att sätta ord på sina tankar och känslor och att inte behöva ta till svordomar för att på något sätt visa sina känslor.
Det är också väldigt givande att lyssna på andra. Jag får ut väldigt mycket av att lyssna till de andra i högläsningssällskapet. Det är också väldigt nyttigt att lyssna, när man är van att tala och prata mycket själv……
När vi träffades i juni på poesipicknick i Vasaparken, fick vi använda paraplyer och regnjackor…
Ändå höll vi ut en bra stund, innan vi avbröt det hela.
Det kommer garanterat inte att regna inne i Vilbergens bibliotek den 26/8! Välkommen att vara med! Man kan delta genom att bara lyssna, men man får bidra, om man vill.
Just nu pågår OS i Paris, och de senaste två dagarna har jag och tusentals andra svenskar och många andra fascinerats av bland annat tre av de svenska atleterna.
18-åriga Tara Babulfath tog brons i judo – Sveriges första medalj i detta OS. Leende och lugn möter hon reportrar och världen och ger intryck av att detta är självklart och att det nästa gång kan bli en guldmedalj.
22-årige bordtennisspelaren Truls Möregårdh från det ibland ”tråkighetsförklarade” Eslöv i Skåne besegrade i går världsettan Wang Chuqin, som ganska enkelt slagit honom i alla åtta tidigare mötena.
30-åriga simmardrottningen Sarah Sjöström tog i går kväll guldmedalj i 100 meter frisim, en gren hon inte tänkte tävla i för en tid sen, eftersom 50 meter frisim numera är hennes paradgren efter alla medaljer i stora mästerskap. I intervjuerna efteråt utstrålade hon lugn och självinsikt utan övermod.
I vår tid finns det mycket av självhävdelse och egoism som uppmuntras, men detta är något helt annat än trygg självbild och sund ”vinnarskalle”.
För oss kristna kommer den trygga självbilden av vår förbindelse med Gud och den nya skapelsen genom Jesus Kristus och tron på Honom. Det ger oss nämligen del av Guds arvsanlag och dna och egenskaper och förmågor.
Det här har under mina många år som förkunnare och sångförfattare och ledare för barn och ungdomar, bland annat genom körverksamhet, varit ett återkommande ämne och tema.
I Strängnäs för många år sen spelade jag med barn och ungdomar min musikal ”Arvingarna”, där olika sånger och dialoger och sketcher tar upp ämnet med självbild, hopp och förtröstan genom att vi är Guds barn och arvingar. En av texterna säger ”När man är Guds barn, då har man väl hans arvsanlag, kan jag väl tro? Tror jag, det, tacka för det! …… Om genom mig det flödar fram ett evigt liv, och om jag verkar ha små drag av kärlek, glädje, frid, och om jag är en aning lik min Herre Jesus Krist, så kanske det beror på att han är min bror, och vi har samme Far, en Gud så stor…..Tror jag, det, tacka för det!”
Avslutande sången i ”Arvingarna” är ”Guds nya kreation”. Den sången har jag med flit placerat som den 52:a och avslutande av mina sångvideos i YouTube-spellistan ”Veckans Ingvar Holmberg – sång”. I drygt ett år har jag sammanställt den här listan med 52 sånger ur min egen produktion, eller skapelse eller ”kollektion av kreationer” – en sång för varje vecka under ett års tid.
För dig kanske det är svårt att sjunga eller läsa med i texten ”Vill du se Guds nya kreation? Titta då på mig!…Tycks jag va’ en ordinär person? Så är det inte, nej!” Men anledningen, ”hemligheten” till denna självbild och ”vinnar-skalle” är ju: ”Guds kraft och eviga liv flödar genom min person. Jesus bor här inuti – vilken jättesensation! Att va’ en helt ny skapelse, att va’ Guds nya kreation.”
Vi önskar vår svenska atleter framgångar i OS.
Och jag önskar dig trygg självbild och en underbar framtid – du har ju de bästa förutsättningarna för det – Guds kraft och eviga liv, som flödar genom din person.
Ta till dig min sång ”Guds nya kreation”! Sjung eller uttala orden! Släpp fram den rätta ”vinnar-skallen” i dig själv! Den kan finnas där tillsammans med respekt för andra och generositet mot människorna omkring dig.
Hälsningar 1 augusti 2024 från Ingvar H
Länken till ”Guds nya kreation”:
Jag fick under juli månad förtroendet att vara lite sommarvikarie för mina pastorer under tre veckor. Uppgifterna var så gott som bara de roligaste och härligaste delarna av den moderna pastorns svåra arbete (som jag i övrigt inte avundas dem) – jag predikade och ledde gudstjänster och svarade för sången och musiken tillsammans med några andra, och jag hälsade på några medlemmar och pratade och sjöng och bad med dem och drack kaffe hos dem ibland också.
Den tredje söndagen fick jag avsluta tjänsten med en underbar utflykt i den gamla kafébussen till Stegeborgsgårdens badplats, där vi hade dop av två nyomvända besökare i vår församling. Josefin och Leo ville helst döpas utomhus, och jag älskar utomhusdop, gärna mitt bland andra människor. Då får de se ”Guds Rike mitt ibland er”.
Jag höjde rösten och förklarade kort för badgästerna att vi gärna ville ha dop under några minuter och bad om förståelse. Ingen protesterade, och efter att ha sjungit till ukulele gick jag och de två andra ut i vattnet i våra långa vita dräkter. Både barn och vuxna gjorde stora ögon, och mitt i den svenska folkligheten och grönskan och där land och hav möts, så mötte både kristna och”halvtroende” och icke-troende också Guds Rike.
Efter dopet bad vi om välsignelse och andlig kraft i en ”bönering” runt våra nya syskon. Sen åt vi mat – en del på stranden och en del i restaurangen på området. Och så småningom åkte en del hem i sina bilar och vår brokiga skara på drygt 15 personer tog plats i bussen – vanliga svenskfödda, eritreaner, chilenare, indier och finländare och lankeser. Långe eritreanske Brhane, omtyckt yrkeschaufför i Östergötland, körde oss längs de kurviga vägarna genom det vackra sommarlandskapet hem till ”Peking”.
Guds rike finns genom dig och mig mitt i Sverige i dag. Vi är privilegierade.
Om du vill se glimtar från dopet, så finns en enkel video på YouTube sen i går kväll.
Klicka på länken!
