Våra kläder ger budskap – både medvetet och omedvetet.
En del människor lägger ner mycket pengar på att visa upp märkeskläder och skor och accessoarer med kända firmamärken.
Andra klär sig medvetet mycket enkelt och ”sjavigt” för anonymitet eller för att visa sitt ogillande av trender och moden.
Just nu är vi i Visby på några dagars vistelse på Gotland med bad och utflykter. När vi kom häromdagen såg vi på stan en hel del människor i ”medeltidskläder” och anade att det var medeltidsvecka i stan, vilket också stämde. Det var fascinerande att se och prata med vuxna och barn som med sin kläder och attribut levde sig in i kläder, kulturyttringar och matseder från för många hundra år sen. Dagen därpå var den avslutande dagen, då man tog ner de gammaldags tälten, skakade ur madrassvaren med halm som man legat på och klädde sig i vanliga kläder och åkte hemåt. Jag pratade lite med några ukrainare som i en grupp på trettio personer kommit och fascinerats av Gotland och miljön under denna vecka.

Vi människor kan alltså lägga ner mycket tid, möda och pengar på att klä oss och agera i enlighet med ett intresse, en livspassion.

Jag blir påmind en annan sorts ”kläder” som också ger ett tydligt budskap. Kristna kyrkor t.ex min egen pingstkyrka, har under tidigare epoker haft tydliga klädregler om kjollängd, huvudbonad, frisyrer etc. Det mesta har väl varit välment men har av många upplevts som en tvångströja. Men det är inte den aspekten av kläder jag tänker på, utan Nya Testamentets undervisning om goda egenskaper som vi odlar och lägger oss vinn om att ha på oss.
Vad sägs om ”Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare…Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.” (Paulus brev till kolosserna kap 3, v 9-10, 12, 14).

Om jag bara kunde lägga lika mycket entusiasm på att klä mig i dessa goda egenskaper som människorna jag såg och pratade med i Visby klädde sig i sina medeltidskläder och agerade ut roller i enlighet med det!

Jag tror att de ”andliga kläderna” också kan ge ett tydligt budskap.
Låt oss ta på oss dem!

I dag är det augusti, denna mognadens sommarmånad.
För en stund sen kom jag hem från en tidig golfrunda, där jag ensam gick halva banan (”nio hål”) på en timme och tio minuter.
En underbar sommarmånad ligger framför mig med surströmmingsfest på lördag – med förra årets strömming, en dag på Skänninge Marken nästa vecka och sen två veckors badsemester, först på Gotland och sen på Stora Brattön på Västkusten. I år har vi det verkligen beviljat.
Här kommer en alldeles färsk sommardikt, inspirerad av denna morgons upplevelser.

Vad menar gässen?
Första augusti denna morgon
med frisk luft
och himmel med moln
som tycks klarna upp mer och mer.

Jag har varit helt ensam
på min del av golfbanan.
Som vanligt har jag njutit
av kaprifolens doft på något ställe,
men i dag plockade jag
ingen blomma med mig.

Vildgässen ropar uppe i skyn.
De flyger i olika V-formationer
men åt lite olika håll.
Ännu har det inte blivit
så uttalat mot söder.

Vad menar de egentligen?
Sommaren är ju inte slut.
Åtminstone en månad kvar.

Kanske gässen bara träffas
för att äta upp sig
inför den långa flygningen sen.

En stund blev jag orolig,
men än är sommaren inte slut.
Än ska jag njuta – mycket.

Det är några dagar av dallrande het sommar igen.
I dag har lufttemperaturen i det böljande landskapet med skördemogna vetefält på Vikbolandet varit 30 grader, medan vi har suttit i bekväma 20 i vår gamla men ändå moderna bil. Vattentemperaturen i Slätbaken har varit 25 i dag med pålandsvinden som fört in ytvattnet i vår badvik, där vi samsas med barnfamiljer från Östergötland, Göteborg och Tyskland de här dagarna.
Jag njuter i fulla drag. Klagar på värmen gör jag inte. Det kommer kalla dagar, så det räcker, längre fram.

Här får du ett doftande vykort från Norrköping. Jag har burit på intrycken i flera veckor, och i dag formulerar jag dem i sommardikten ”Inlindad” här från Norrköping, min födelsestad.

Inlindad
Denna sommar –
inlindad i den söta doften
jag inte varit uppmärksam på förut.

På promenaden
eller cykelturen
på våren och försommaren
kommer förstås dofterna ifatt mig
från hägg, syren och jasmin.

Men nu under hela juli
har den söta men inte påträngande lukten
funnits omkring mig
lite överallt i stan.

Det är mitt Norrköping,
den gamla industristan,
förr – med bolmande skorstenar
och starka lukter och ljud.
Nu är industrihusen
omgjorda till
konsertsal, museum
och fina bostäder.

Blommor överallt i parkerna,
längs broar
och i de stora rondellerna
där fordonen samsas
mitt i brådskan.

Denna sommar har jag sett det
och insett till slut –
det är lindarna, alla lindarna
längs gatorna och i parkerna.
Om blomningen i år har varit
större än vanligt
och under längre tid, vet jag inte.

Jag har helt enkelt varit inlindad,
omsluten och kärleksfullt övervakad
av lindarnas sötma i luften.

Inlindad och tacksam.

När jag skriver det här är det i mitten av juli 2019 och i Sverige.
Vad får man för 800 kronor här och nu?

Vi kan ju inte gärna jämföra med hur det var för länge sedan.
När jag började som ung predikantlärling i början av 1968, så var 800 kr ungefär den månadslön jag fick. Sen höjdes lönen när jag efter några månader gifte mig med min Gittan.

Om jag tar 800 kronor ur mitt eget perspektiv i dag, så kommer jag direkt på några saker:
För den summan kan jag fylla knappt 50 liter bensin i vår gamla Saab, vars tank rymmer drygt 70 liter och där bensinförbrukningen inte ens på sommaren kryper under 8 liter på 100 km.
Jag kan få några dagars mat och dagligvaror på min livsmedelsaffär.
Så kan jag bjuda min lilla familj på fyra personer på en skaplig middag på en restaurang (eftersom vi håller oss till alkoholsvaga drycker).
Och jag kan också i bästa fall få en övernattning för två inklusive frukost på pensionat eller enklare hotell.

Andra människor med lite andra vanor och krav på kläder och annat kanske för 800 kronor tänker sig en skjorta eller blus, en veckas tippning, en och en halv limpa cigaretter eller en liter irländsk whisky.

Varför skriver jag om 800 kronor just nu?
Jo, det här året förverkligar jag två drömmar för vardera 800 kronor!
Vet du, att man kan ge ut en egen bok för 800 kronor (egentligen 799:-)?

Om man har ett manus som är utskrivet och formatterat efter lite riktlinjer från förlaget och som består i en inlaga (själva bokinnehållet) och ett bokomslag, så kan man sända det via internet till förlaget. De gör en färdig bok av det med officiellt ISBN-nummer och ställer det till förfogande för bokhandlarna (t.ex. Bokus, Adlibris m fl). Dessutom ingår det i priset att göra boken som e-bok och lansera också den  med ISBN-nummer till bokhandeln.
Om man på internet söker på boktiteln eller ISBN-numret, så hoppar vips den nya bokens framsida upp på skärmen på datorn eller telefonen med uppgifter om vad boken kostar och med möjligheter att beställa den.

Men nu stannar vi upp ett slag! Fortfarande har jag som har skrivit boken inte en enda verklig bok i min hand! För nu kommer steg två i principen ”Print on Demand”, ”Tryckning på begäran”.
Nu kan jag (eller bokhandeln som råkar få en eller flera beställningar på boken) beställa ett ex eller tusen ex eller hur få eller många ex som helst av förlaget, och så kommer böckerna hem till dörren efter några dagar. Styckpriset blir förstås lägre, ju fler man beställer, men är man en pensionär som jag utan egentliga ekonomiska muskler, så kan man beställa några böcker i taget och sälja eller ge bort dem och beställa nya allt efter råd och lägenhet.

I början av detta år gav jag på förlaget ”Books on Demand” ut en bok på 250 sidor på det här sättet. ”Ordslöjd” heter den och innehåller massor av dikter och prosastycken.
Och just nu har jag lagt sista handen vid en helt annan bok, en 270 sidors bok om Apostlagärningarna i Bibeln och vad den skildringen av den tidiga kyrkan i första århundradet kan lära oss i dag. ”Vägens folk” heter den, och jag gjorde den faktiskt i ett slags elektronisk provupplaga för några år sen.
Jag skickade den via internet och beställde några ex för fem dagar sen. I dag fick jag meddelande om att bokpaketet som har tryckts i Tyskland kommer till min dörr vilken dag som helst!
Hela framställningsprocessen och kanalerna är klart för 800 kronor. För mig är det en dröm som går i uppfyllelse. Ursäkta att jag är lite exalterad!

Vad får du för 800 kronor? Vad drömmer du om, förresten?

Avslutningsvis – att skaffa saker kan ge glädje, men att ge bort saker ger ofta ännu större glädje.
Att ge bort 800 kronor till seriöst bistånd i andra länder kan räcka väldigt långt. På Pingstmissionens Utvecklingssamarbetes hemsida (PMU) läser jag att 800 kr ger mat i åtta månader till en av de tre miljoner svältande av Burundis 11 miljoner invånare i Centralafrika.

Låt oss förvalta resurserna vi har och ge generöst dit, där vi vet att det gör nytta!
De kristna hjälporganisationerna har genom många årtiondens missionsarbete pålitliga kontaktpersoner som ser till att pengarna kommer till bästa nytta för de mest behövande.

Den här veckan har jag råkat hamna i två tidningar. Häromdan sa en bekant till mig, när vi sågs på en begravning där jag hjälpte till med musiken: ”Ja, du fick ju Dagen ros i dag i Norrköpings Tidningar”.

När jag kom hem sen sökte jag upp raderna i tidningen och tyckte direkt att det som stod där snarare var ”Dagens ris”.
Min predikan i Norrköpings Pingstkyrka för några veckor sen kommenteras med:
Dagens ros  ”.. till Ingvar Holmberg för hans predikan i Pingstkyrkan i Norrköping” En som lever efter Bibeln”

Ursäkta mig, men jag vill verkligen inte förknippas med någon som själv kallar sig ”En som lever efter Bibeln”! Hoppas jag aldrig får reda på vem det var!
Min tro är den att den som ger sig själv en sån beteckning, kanske behöver kolla hur det är hos honom eller henne själv med synderna ”stolthet” och ”högmod”, som Bibeln starkt fördömer.

I dag i tidningen Dagen är det en onödigt vänlig och berömmande artikel om mig, skriven av författaren och krönikören och tidningsreportern Malin Aronsson, som var en av mina duktiga sångare och deltagare bland barnen och ungdomarna i Pingstkyrkan i Strängnäs när jag var pastor och körledare där några år på 1980-talet. Malin fick tydligen hjälp och uppmuntran och ”råg i ryggen” delvis genom min medverkan. Därför har hon en helt säkert överdrivet idealiserad bild av mig. Ändå är det naturligtvis en stor ära och glädje att hon ser mig som en förebild och inspiration i livet. Hon själv är ju det för massor av kvinnor och familjer och dessutom en mycket duktig och uppskattad barn- och ungdomsledare i kyrkan i dag, då det krävs långt mer av både kunskap, fantasi och talang att nå fram till barn och ungdomar än när jag höll på med de här sakerna. De unga kan så mycket och har sett och hört så mycket och har liksom tillgång till hela världen genom sina smartphones och moderna massmedia.

Ni behöver inte vara oroliga att jag ska bli för mallig! Jag är mycket medveten om att jag inte kan skryta med att vara fullkomlig eller ”en som lever efter Bibeln”.

Ändå skäms jag inte för den jag är eller de förmågor och gåvor och möjligheter jag har. Jag vet att Kristus gärna använder vanliga och bristfälliga människor som ställer sig till hans förfogande. Och jag vet att jag vid några tillfällen i livet har fått komma just i rätt tid och rätt läge till någon människa och på så sätt bli en viktig pusselbit i deras livspussel. De människorna tänker gott om mig för all framtid, vilken förmån för mig!

Vi får fortsätta med att vara oss själva och göra så gott vi kan med våra dagar och vårt liv. Ibland får vi för mycket kritik, och ibland kanske vi får för mycket beröm. Det kanske jämnar ut sig.

Det finns bara en som är värdig vår hela beundran och tillbedjan, den store Guden och Frälsaren. Att Han vill andas på oss och inspirera oss och låta oss bli till hjälp och stöd för andra människor, det är en fantastisk förmån!

”Bästa livet!” som min syriske frisör brukar säga. Bästa livet!

För några veckor sen skrev jag om att se de enkla njutningarna tillgängliga för oss i den svenska sommaren. De senaste dagarna har jag haft möjlighet att uppleva detta i vårt underbara land och på ganska nära håll.

Förra helgen tillbringade vi hos goda vänner i Strängnäs i samband med att jag var ombedd att hålla söndagsgudstjänst i Pingstkyrkan där under pastorns semester. På lördagen fick vi fika och lunch hos vänner med hus nära Mälaren, detta leende ”innanhav” med massor av öar. Det var för mig en billig men underbar lyx att en stund innan lunchen ta badbyxor och handduk (och badtermometer) ur bilen och gå 75 meter till en brygga med stege ner i vattnet, och där få simma några minuter i behagliga 23 graders vattentemperatur och titta på båtar, hus och natur. Sen gick jag upp och klädde på mig och njöt av lunchen.

Strängnäs är en underbar småstad vid Mälaren.

Så var vi några dagar i Stockholm, vår sagolikt vackra storstad och huvudstad, som tronar på vatten, både Mälarens sötvatten och Östersjöns ”snälla”, bräckta havsvatten.

Med lite sökande och hjälp fann jag denna gång gratis nattparkering vid vistelsen hos vår dotter i Fisksätra. Billigaste njutningen under dagarna i Stockholm var att använda SL:s lokaltrafik, där man som pensionär för 22 kronor kan åka flera mil, eftersom enkelbiljetten med hur många byten som helst räcker i 75 minuter (eller mer, men sista bytet måste vara inom 75 minuter). En dag gjorde vi en underbart fin resa in till stan i vackert sommarväder:
Med buss åkte vi från Fisksätra till Nacka Strand, där vi vid vattnet och utsikten in mot stan och Slussen väntade på SL-båten som sen i lugn takt och med stopp vid några bryggor tog oss ända in till Nybroviken nära Kungsträdgården – allt detta för 22 kronor per person.

Och att promenera genom ett somrigt Stockholm, t.ex. Gamla Stans gränder, utan att ha bråttom, det är ju en sann njutning.

På vägen hem till Norrköping i går lämnade vi den bekväma motorvägen för en avstickare till Trosa, ”världens ände”. Först sökte jag upp havsbadet för ett lite svalare dopp där. Sen vandrade vi genom den charmiga småstan längs kanalen och vackra hus och trädgårdar med väldiga rosenbuskar i flammande rött och stockrosor vid husväggarna. Vi till och med hittade en skapligt billig och ändå bra lunch på ett matställe.

Och så var det skönt att komma hem till den egna bostaden och få ställa in bilen i garaget!
Härliga dagar med enkla nöjen i vårt underbara land!

Det har regnat en del här i Norrköpingstrakten de senaste dagarna.
Detta har jag tackat Gud för, både i mina egna böner och i bönesamlingen i kyrkan i går.
”Men det räcker ju inte!”, fräser många.
Och tidningarna och nyhetsprogrammen matar oss med information om vattenmagasinen i jorden som inte har fyllts på tillräckligt, i synnerhet de stora, som skulle behöva flera månaders rikligt med regn, tydligen.

Jag håller på och lär mig och vänjer mig vid de nya orden ”klimatförnekare” och ”flygskam” och ”klimatångest” m fl uttryck.

”Om sommaren blir likadan som förra sommaren….” så är det många som säger och tänker. Oron för detta gör att ett brunnsborrarföretag här i Östergötland har beställningar om brunnsborrning skyhögt över de vanliga siffrorna.

Själv håller jag på för fullt och njuter av den härliga sommaren! Jag badar i sjöar och också mer i havet efterhand som det blir lite mer uppvärmt. Och jag mäter vattentemperaturerna med barnslig förtjusning med medhavd termometer. Och mina ögon frossar i allt vackert, alla de gröna nyanserna och alla färgerna i blommor och himlen och skyarna och allt vatten jag ser nästan överallt i detta underbara, vattenfyllda land. De fantastiska sjöarna och vattendragen överallt, vilken rikedom omkring oss! Det kanske är tillåtet att säga ”Tack!” och ”Halleluja!”.

Jag är beredd och inställd på att slösa mindre med vatten i olika sammanhang. T.ex läste jag i en bra artikel på nätet att en rinnande och läckande toalettstol kan slösa bort 400 000 liter vatten på ett år!

Men vi behöver ha lite perspektiv och inte tycka så förfärligt synd om oss själva och inte oroa oss hela tiden!
Samma artikel talar om vattenbristen i delar av världen, en brist som är störst i Afrika och Mellanöstern.

”UNICEF beräknar att över 600 miljoner barn kan ha svårt att få tillgång till rent dricksvatten vid år 2040.”
”The World Resources Institute uppskattar att 33 länder kommer att vara drabbade av akut vattenbrist år 2040″.
”Enligt WHO dricker över 1.8 miljarder människor vatten som är kontaminerat av avföring från människor eller djur.” (Ovanstående siffror är från 2016, tror jag)

I Sverige är det betydligt större brist på förtröstan än på vatten, vill jag påstå.
Förtröstan är det gamla klassiska uttrycket från Bibeln, särskilt i Gamla Testamentet. ”Tillit” och ”tro” är besläktade ord. De hänger samman med insikten att vi är små, och tillvaron är stor, och vi begriper inte allt och behöver inte bära allt på våra axlar. Vår store Gud och ett i stora delar fungerande universum och vår fantastiska jord, så livskraftig och tålig trots skador och hot, är större än våra perspektiv på dagar och veckor och månader och vår otålighet, när allt inte är löst på en gång.

Bibeln säger i Ordspråksboken 3: 5 Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. 7 Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda.
Och Jesus säger i den berömda Bergspredikan i Matteus 6:31 Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? 32 Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 34 Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Lev så klimatsmart du kan och så enkelt du orkar! Men träna dig i förtröstan! Det behövs.

I veckan som gick var min fru och jag på vår årliga ”pilgrimsresa” till Nyhemskonferensen vid Mullsjö, nära Vättern. Vi åker dit både för de givande predikningarna och bibelstudierna och för alla mötena och samtalen med vänner och bekanta från många håll och sen många år.
Ofta blir samtalen ganska korta – fast de kan vara hjärtliga och värdefulla för det!
Och några samtal blir mer på djupet.

Två av samtalen bär jag med mig också i fortsättningen. Båda kommer att resultera i reportage, en radiointervju där jag är den som ställer frågorna, och en tidningsartikel där jag blev utfrågad och ombedd att berätta. Delar av bägge samtalen är sånt som aldrig kommer att bli känt för andra, men några saker kan och vill jag återge och kommentera lite.

En av mornarna med strålande solsken satt jag med en kopp kaffe framför mig på en högt belägen uteplats nära Vättern och med Visingsö framför mig i fjärran och pratade med Paul B, en vän i ungefär samma ålder som jag. Han är en kreativ sällskapsmänniska som har lyckats med det mesta i livet om man ser på välartad familj, goda relationer och framgångsrikt yrkesliv. Och det underbara i det samtalet var att få möta en människa som vid 70 är i meningsfull verksamhet med olika ting och nya intressen och projekt och tjänst för Gud i sin kyrka och bland massor av icke så ”kyrksamma”.

Det smärtsamma i samtalet var att höra om den mobbning och direkta tortyr han fick möta som barn under flera år och som har lämnat märken ända tills i dag både på kropp och själ.
Det samtalet och vår bönestund tillsammans stärkte banden mellan oss ytterligare.

Det andra samtalet var mitt i konferensvimlet på Nyhem med röster omkring oss hela tiden. Ändå var vi i över en timme i en intensiv och mycket privat ”bubbla” i vårt samtal.
Malin A är en kristen reporter och författare i fyrtioårsåldern, en av ”mina” unga sångare och musikaldeltagare och lägerdeltagare från förr i världen. Hon har fått för sig att göra en artikel med en av sina ”förebilder” i livet. Detta är naturligtvis glädjande och uppmuntrande för mig men också ganska genant, eftersom hon har ”vuxit om mig” för länge sen vad gäller inflytande på andra människor och förmåga att gestalta kristen tro och kristet liv i dag.

Också hon bar på mycket smärta och oro inom sig i unga år. Jag har fällt tårar över att jag faktiskt inte anade detta under åren, då hon för mig var sångsolisten och aktören och ett ”ankare” i mina musikaler. Hon tröstade mig vid vår senaste träff med att min behandling av henne var ett stöd och en motvikt mot det jobbiga inom henne. (Likaså hade hon under de här åren de mest underbara och stöttande föräldrar hon kunde ha haft!)

I vårt samtal ställde hon frågor till mig om bärande principer i mitt liv för arbete med barn och ungdomar. Det hjälpte mig att för mig själv repetera det som blivit och varit viktigt och som jag i min tur har lärt av andra och i någon mån av livet och kanske Gud själv:
1 Att en pastor helst av allt själv ska vara en av barn- och ungdomsledarna eller åtminstone se barnen och ungdomarna som en mycket viktig del av kyrkans arbete.
2 Att barnen inte är blivande tjänare i Guds Rike utan värdefulla medarbetare till Gud och medborgare i Guds Rike redan i dag.
3 Att barn inte ska göras ”till syndare” utan bara uppmuntras att utveckla tron på Jesus och tilliten till Gud. (Kanske kommer varje ung människa till syndakännedom en dag, men detta ska inte manipuleras fram av ledarna).
4 Att försöka lära och uppmuntra barnen att be till Gud med egna ord. Då har de fått ett viktigt redskap att ta fram längre fram i livet.
5 Att A och O förstås är att ge kärlek och värme och respekt till de unga.

Vårt långa samtal avslutades också med bön där vi rörde vid varandras händer. Efteråt sa hon: ”Det där behövde jag”. Sen ”skuttade” hon i väg som den flicka jag mindes och som hon fortfarande är.

De flesta av oss i vårt land har saker vi brukar göra på sommaren, under semestern eller skollovet eller, för oss pensionärer ”utan semester”, under den tid vi disponerar.

För min del handlar det här i närområdet oftast om golf, bad i sjöar och lite bärplockning och svampplockning i skogen längre fram. Och en eller två veckor brukar vi kunna åka till Öland eller Västkusten och bada i havet.

Och varje år just vid den här tiden åker vi ”på Nyhem”, dvs till Pingströrelsens stora sommarkonferens alldeles utanför Mullsjö. Där är det gudstjänster och samlingar för både barn, tonåringar och vuxna från tidig morgon till sen kväll. De flesta campar på området eller i närheten i husvagnar, husbilar, tält och stugor. Olika butiker och restauranger och kiosker på området servar med mat och fika och livsmedel. Och i backen mellan tallarna sker många återseenden och möten och samtal. Den här konferensen började med en ungdomshelg i lördags och håller på över midsommarhelgens söndag. Under midsommarveckan och midsommarhelgen är det dessutom liknande kristna konferenser i frikyrkan ”på Torp” i Örebrotrakten och Gullbrannagården i Halland och lite senare på sommaren ”Hönökonferensen” och ”Lapplandsveckan” mm.
Numera brukar min fru och jag nöja oss med två, tre dar på Nyhem, men åka dit vill vi varje år.

Vad ska du göra i sommar? Jag återkommer till frågan.
För oss som har möjlighet är det en stor del av valfriheten och vår höga standard att kunna lämna vardagen för några dagar eller kanske veckor och kanske åka någonstans och uppleva något nytt och spännande. Och de som har pressande jobb och vardag behöver ju minst tre eller fyra veckor i sträck av ledighet och annat för att riktigt hinna återhämta sig inför arbetet sen.

I dag i vår kyrka stod en av våra pastorer och talade med rörelse i rösten om alla dem i vår stad som inte har råd eller möjlighet till roliga resor, läger eller utflykter. Massor av barn och ungdomar har en familjesituation och livssituation där de inte har möjlighet till denna stora lyx, som så många av oss tar för givet. Dessa människor behöver vår kärlek och förbön och förståelse.
Kanske ska vi inte självklart ”bubbla” till alla vi möter om våra resor och sommarplaner.

Livskvalitet handlar dessutom inte om hur mycket pengar man kan göra av med på semester och liknande. Livskvalitet handlar mer om att se möjligheterna varje dag att njuta av det vi har omkring oss. Att ta med en fikakorg till någon park i stan eller till en badplats som går att nå med cykeln eller stadsbussen kan ge sköna upplevelser.

Det ganska nya ordet ”hemester” som en variant på semester, det ordet är charmigt och säger mycket.

Låt oss se varandra med respekt och vänskap! Låt oss i första hand se på det vi har i, inte på det vi saknar.
Trevlig sommar – hemma eller borta!

I dag är det Pingstafton. Här i Norrköping är det en varm sommardag som inbjuder till badutflykt i någon insjö. På nationaldagen för två dagar sen badade jag i vår närmaste sjö Ensjön och mätte upp 23 grader i vattnet. I dag har det blivit utflykt till Skirensjön 7-8 km från Östra Ryd och bad i 25-gradigt vatten i flödande sol.

Tänkte skriva några tankar om Pingsten. Det kan ju passa bra, eftersom jag föddes i en pingstvänsfamilj och själv har varit med i Pingstkyrkan sen 14-årsåldern och dopet i Norrköpings Pingstkyrka på Hantverkaregatan (numera Skomakaregatan). Dessutom har egentligen hela mitt arbetsliv som pastor och predikant funnits i Pingstkyrkan på olika ställen i vårt land från Lund i söder till Örnsköldsvik i norr (och tillfälliga gudstjänstinsatser ända uppe i Kalix och ända nere i Trelleborg).

”Pingst” kommer av grekiskans ”pentecost” som betyder ”den femtionde” – alltså 50:e dagen efter påsken. På påskdagen uppstod Jesus från döden efter sin försonande gärning på korset.
Påsken och pingsten i den kristna kyrkan sammanfaller också med två av de tre judiska högtider, då alla judar som kunde, skulle vallfärda till Jerusalem och templet för att offra och fira högtid tillsammans. De tre högtiderna var påsken, veckofesten (pingsten) och lövhyddohögtiden.
Därför var fromma judar från olika delar av Medelhavsområdet i Jerusalem, när Gud sände den helige Andes kraft över den unga kyrkan i enlighet med Jesu undervisning och löfte i t.ex. Apostlagärningarna kapitel 1:1-8 och kapitel 2:1-17.

Andeuppfyllelsen eller andedopet är alltså den kristna människans utrustning och verktyg för livet och tjänsten. De andliga gåvorna är ”gudomliga talanger” för att hjälpa andra människor och för att delta i byggandet av Guds Rike. (Läs t.ex. 1 Korintierbrevet kap. 12:4-13 och Romarbrevet kap. 12:6-21!)

Tron på och upplevelsen av Andens kraft i det kristna livet och de överraskande och överbevisande undren med helande, befrielse från onda makter, tungomålstalande och profetia och liknande var i själva verket det som gav kristendomen dess starka genomslag för evangeliet, glädjebudskapet om Jesus och frälsningen.

Efter några hundra år blev kyrkan mer institutionell och mindre livskraftig och karismatisk (= fylld av ”charismata”, de andliga gåvorna och kraften). Här och var i kyrkohistorien flammade pingstens låga upp igen under århundradenas gång.
I början av 1900-talet börjar ”pingstväckelsen” bryta fram i USA och Europa. Andedop och tungotal och profetia och helande blir ”den nya rörelsen” som väcker bestörtning, oro och till och med avsky i många kyrkor. I Sverige börjar pingströrelsen med Lewi Pethrus och andra 1907. Det bildas ”fria, bibliska församlingar” som verkar både i Sverige och i andra länder genom missionärer. De svenska pingstmissionärer som kom till Brasilien redan 1910 blev början till en mångmiljonrörelse som i dag har 22,5 miljoner medlemmar och bara är ett av flera pingstsamfund. Liknande utveckling blev det i Centralafrika i länderna Kongo, Burundi och Rwanda efter de svenska pingstmissionärernas ankomst dit från 1921 och framåt.

På 1960- och 1970-talet började också ”pingsten” beröra de stora protestantiska kyrkorna och den katolska kyrkan, men i dessa s.k. ”karismatiska väckelser” fortsatte man att fungera som förnyelsedelar av de gamla kyrkorna – med tungotal, sång i anden, profetia och helande mm.

De snabbast växande kyrkorna i världen i dag på de olika kontinenterna har oftast det som en gemensam nämnare att de är öppna för ”pingsten” och är öppna för Guds ingripande mitt i alla våra mänskliga begränsningar.
Om du ska vara en kristen, var då en ”Pingstkristen”, vilken kyrka du än är en del av!

Och som pensionerad pingstpastor och besökare och medverkande i många Pingstkyrkor i Sverige vill jag ödmjukt bekänna och deklarera: ”Det behövs mer ”pingst” i alla våra kyrkor, också i Pingstkyrkorna”.

Glad Pingst!