I söndags hade jag tillsammans med min syster och svåger förtroendet och glädjen att få ansvara för det mesta av innehållet i Vidablickskyrkans gudstjänst med tema ”Mission”. Vi tre har alla verkat som missionärer i olika länder och gav också lite glimtar från det. Någon timme efter den digitala gudstjänstens slut var det ”digitalt kyrkkaffe” då vi kunde se varann i våra skärmar och småprata lite med våra koppar eller saftglas i handen. I brist på möjlighet att träffas på riktigt, så är ju de digitala mötena en bra utväg. Ganska många av mötesbesökarna uttryckte glädje över gudstjänsten och dess innehåll. Någon betonade särskilt att min syster och svåger hade gett så bra exempel på handfast hjälp och konkreta insatser vad gäller rehabilitering i handikappfrågor, hjälp till nya försörjningsmöjligheter, miljöinsatser mm. Det var alltså inte bara ord och ”antal omvända” som det handlade om. Jag är nästan säker på att med detta menades inget negativt om den kristna förkunnelsen och orden och omsorgen om människors andliga väl, utan att det bara var ett uttryck för glädjen över de praktiska insatserna.

Livet handlar ju inte om antingen ord eller handling. Hela tiden är det både och. Det som skiljer oss människor från djuren är ju till stor del förmågan att uttrycka mening, vilja, kunskap och känsla artikulerat, ja till och med i skrift, sång, bild och musik. Känslan, kunskapen och viljan leder till handling och handlingar, och handlingarna ges innebörd och djup genom ord och budskap.

När den stora räddningsplanen från Guds sida sattes i verket, då Gud blev människa i Jesus Kristus, då var det orden och handlingarna i förening som gestaltade Guds Rike, befrielse och frälsning. Jesus Kristus talade och handlade, förkunnade och botade, undervisade och befriade. Och till sist gav han i sin kropp och död det yttersta beviset på sin kärlek och värdet och sanningen i orden han hade uttalat. Och Guds kraft reste upp honom från döden och ut ur graven. Sedan fortsatte både orden och handlingarna genom hans lärjungar och kyrka genom århundradena ända tills i dag.

Och sann kristendom, kyrka och mission är än i dag inte antingen ord eller handling utan alltid både och. För det är hela tiden hela människan som behöver frälsas och räddas – kropp, själ och ande.

Vårt stora föredöme Paulus, som var både tänkare, filosof och vältalare och författare och resenär och medmänniska, som ofta frös, grät, behandlades omilt och led – han sammanfattar det hela på ett lysande sätt i Kolosserbrevet till nyomvända kristna i en hednisk värld: ”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.” (Kol 3: 17)
Här betyder ”ord eller handling” naurligtvis inte ”antingen eller” utan ”både och”.

Låt oss konkretisera våra ord med handlingar och ge våra handlingar vingar genom våra ord!

En hälsning inför påsken med sju ”påskägg” att öppna
Jag är en av många som intensivt längtar efter att träffas på plats, krama om varann utan rädsla och kunna fira gudstjänst på samma ställe – i kyrkor, kapell eller utomhus eller i våra hem.
Ändå får vi rätta oss efter läget och hålla avstånd från varandra och vara rädda om varandra.
Av hela mitt hjärta tror jag att större frihet och möjligheter att träffas ändå finns inom en ganska snar framtid (om några månader, kanske…..)

I alla fall har jag utnyttjat tiden av hemmasittande till att den här andra och förhoppningsvis sista ”Coronapåsken” göra en serie program / andakter / gudstjänster på nätet.
Här finns massor av sånger – kända psalmer och mina egna sånger – med texter att sjunga med i, bibelläsning och kommentarer, bilder och videoklipp. Jag har gjort mitt allra bästa!!
Jag inbjuder dig allra varmast och vädjar till dig enträget – (1) Titta och lyssna lite själv!
(2) Sprid och dela detta vidare till andra!
Länkarna finns nedan.
Varma hälsningar
Ingvar Holmberg
«Inför påsken» – Gudstjänst Palmsöndagen 2021– 45 min (publiceras 28/3 kl 12.00)
https://youtu.be/wi0v0p3iaR4
«Påskvandring 2021 med Ingvar Holmberg» – sex korta program som en vandring genom påskens dagar: Sånger och psalmer med texter att sjunga med i, förklarande bilder och videoklipp, bibelläsning. Varje program finns tillgängligt via YouTube-länken från dagen det handlar om.
1 – Dymmelonsdagen 31 mars (13 min)
https://youtu.be/kQwLgB7JJ3Y

2 – Skärtorsdagen 1 april (13 min)
https://youtu.be/-c1UZrnGAlQ

3 – Långfredagen 2 april (17 min)
https://youtu.be/3o1QoZzfSYg

4 – Påskafton 3 april (15 min)
https://youtu.be/zD9xywZdCiM

5 – Påskdagen 4 april (13 min)
https://youtu.be/j8JJO66oTn8

6 – Annandag Påsk 5 april (16 min)
https://youtu.be/5VexKfwQtXI

Ja, en helt vanlig söndag var det förstås inte denna Jungfru Marie Bebådelsedag, för om man ser på Kyrkoåret, så är ju varje söndag unik.
I alla fall har den här söndagen varit som rätt många andra nu under pandemin:

Jag steg upp en stund efter sju i morse för att efter lite frukost och korsordslösning hinna förbereda en skivlista på papper och ett usb-minne med ljudfiler på sångerna och följetongsavsnittet till kvällens två timmar i närradiostudion ensam – som både tekniker och programledare. Det här är varannan söndagskväll. Mitt ”eget” radioprogram ”Toner & tankar” gör jag varje vecka och levererar till studion, men jag sänder det själv bara var fjärde tisdag.

Numera har jag två församlingar som jag kallar ”mina” och vars söndagsgudstjänst på internet jag följer: Klockan nio är det Equmeniakyrkan Vidablickskyrkan där jag flitigt deltar i två bönesamlingar över telefon varje vecka samt ibland medverkar med sång och musik i gudstjänsten och nu och då med predikan också. Klockan elva är det webbgudstjänst i min egen ”riktiga” församling Pingstkyrkan där jag varje vecka har radioprogram och deltar i bönegrupp och följer webbgudstjänster. Och mellan dessa två gudstjänster brukar jag nästan alltid följa och uppskatta TV-gudstjänsten kl tio, och den är från olika kyrkor och samfund och ofta tre, fyra veckor i rad från samma församling. De senaste två söndagarna har det varit alldeles fantastiska gudstjänster från Skara Domkyrka.

Och så är det lite måltider och disk och sportevenemang på TV och nästan varje söndag den sista tiden socialt umgänge med några vänner på middag eller eftermiddagskaffe hos någon av oss.
Så söndagarna är fyllda med många underbara saker, verkligen.
Jag inser att jag är mycket privilegierad.

Men fast det är så mycket bra predikningar och underbara sånger som jag (och även du, förstås) kan höra, så längtar jag mer och mer efter att mötas på plats till gudstjänst, sång och bön och gemensam tjänst inför Gud!!!
Därför väntar jag ivrigt på att bli ”riktigt vaccinerad” och att människor omkring mig också ska vara vaccinerade. Jag är som en trött och törstande vandrare i torrt land, fast min törst är efter gemenskap med andra utan rädsla för att smitta eller bli smittad, törst efter att röra mig mer fritt i vårt vackra land och uppleva vyer och människors gemenskap utan att ha dåligt samvete för det.

Även om jag törstar och längtar efter de där sakerna, så bubblar Guds glädje och närvaro inom mig, och jag har mina närmaste som jag träffar – på riktigt eller per telefon eller Zoom (= ”bildtelefon via internet”).

Och nu denna ”vanliga” pandemisöndag efter radiosändning och hemkomst hit till mitt skrivbord har också veckans blogginlägg blivit klart.

Tack, Gud för denna vecka! Tack, kära läsare (och lyssnare och tittare) att ni finns!

Här fortsätter mina reflektioner om ”Fragment och sammanhang”. Läs gärna de raderna också!

Det fragmentariska och lösryckta kan lätt leda både andra och oss själva vilse.
Fragmenten kan roa och passa i anekdoterna och stå-upp-komedin men är inget att bygga livet och långtgående beslut på.

Uttrycken ”håll i” och ”håll ut” har vi hört och läst mycket under denna utdragna pandemi som har varat över ett år i vårt land och som verkar bli kvar ett bra tag till. De uttrycken passar bra ihop med att betona vikten av att se och läsa sammanhanget i texter, uttalanden och diskussioner.

Och frestelsen att lämna försiktigheten, ”sänka garden” lämnar oss inte utan blir snarast värre ju mer tiden går.

Jag har i färskt minne de två fina TV-programmen på SVT1 i går kväll (11/3) på bästa sändningstid. Det första var den korta, mycket givande minnesgudstjänsten från Drottningholms Slottskyrka på ettårsdagen av det första dödsfallet i Covid-19 i Sverige. Det var en stark upplevelse att se och höra kungaparet och prins Carl Philip med maka Sofia läsa bibeltexter och be och tända ljus i gudstjänsten. Och programmet som följde – rapporten från Sankta Claras mångåriga arbete i Stockholms City och ”Plattan” på Sergels torg – visade underverk och förvandlingar genom prästen Carl-Eric Sahlbergs och de andras ord om vikten av tålamod, öppenhet och kontinuitet.

Visst kan vi ha viss förståelse för ungdomar och andra som inte orkar fortsätta hålla avstånd och respektera regler för ”Covid”, men nu mer än nånsin tidigare behöver vi se, tala och leva tålmodigt och långsiktigt och med omsorg om andra.

”Quickfix” och plötsliga förändringar och oväntade framgångssagor och ”lotterivinster” finns både i den bibliska historien och vår egen världsliga historia och nyhetsrapportering, men parallellt finns de överväldigande många berättelserna om vikten av uthållighet och tålamod och om att fortsätta i lugn förtröstan på Gud och livet.

Nyligen mötte jag något jag varit ovanligt förskonad från i ett långt liv som kristen och förkunnare, barn- och ungdomsledare och själavårdare – jag blev anklagad för att i ett möte med ungdomar på stan ha gett olämpliga sexuella anspelningar, något liknande sexuella trakasserier.

Det var för mig oerhört chockartat och sårande, men efter rannsakande av min själ och bön och också lite brevväxling, tror jag att det har framgått att jag var oskyldig i saken. Jag har lagt det hela bakom mig, men jag har tänkt mycket på vikten av att hålla i och hålla ut. Vad tragiskt det vore, om efter massor av år av rätt relation till andra, man ”snubblar på mållinjen”!

Sammanhang, kontinuitet och uthållighet blir för mig viktigare för varje år.
Må vi praktisera detta i fråga om pandemin och allt annat i tillvaron!

Avslutar med aposteln Paulus viktiga ord i brevet till Galaterna: ”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” (kap 6:9)

Nu har jag funderat lite på orden ”fragment” och ”sammanhang”.
Något typiskt för det moderna livet är ett blixtsnabbt och oerhört stort nyhetsflöde och massvis med intryck som sköljer över oss varje dag. Budskap i både reportage och reklam blir ofta i form av korta fragment, lösryckta ur sitt sammanhang. Paradoxalt nog får dessa fragment nästan ”evigt liv”, eftersom allt under oöverskådlig tid finns kvar på internet i form av bilder, filmsnuttar och textbitar.

Nästan allt kan också ”bevisas” med hjälp av lösryckta fraser, filmklipp och texter tagna ur sitt sammanhang. Lägger man sen till den moderna tekniken med bilder som vi kallar ”photoshoppa”, där man kan montera ihop människor eller människors kroppsdelar lite hur som helst från olika källor, så blir det ännu mer förvirrande. Och genom s.k. talsyntes och förvrängning av ljud kan tekniskt flyhänta människor få vem som helst att säga vad som helst på film. Då blir det i sanning ”Fake news” till skillnad från hur en tidigare president använde / missbrukade uttrycket ”fake news” till att gälla alla nyheter som inte passade honom och hans åsikter.

Det är lite skrämmande hur jag själv så lätt kan roas och fascineras av sån här fragment-presentation ibland. På SVT finns programmet ”Svenska Nyheter” där Kristoffer Appelquist får mig att skratta åt absurda hopklippta fragment som förlöjligar politiker och företeelser och personer just genom att klippa in några sekunder ur ett sammanhang och dra vittgående slutsatser av det. Och så skrattar vi åt en massa människor i stället för att skratta med dem, som förnuftiga människor borde göra.

Det har rapporterats för oss från seriösa media att i USA idag, detta land som i mångas ögon är ”frihetens stamort på jorden”, så är rätt stor del av nyhetsmedierna som TV-kanaler och tidningar nästan helt och hållet dominerade av antingen republikanskt eller demokratiskt politiskt tänkande.  Under förra årets valrörelse delade detta upp och splittrade USA i två ungefär lika stora block. Där kunde och kan fortfarande många människor inte ens umgås i sin egen familj eller släkt på grund av diametralt motsatt tänkande. Och dessa människor följer bara nyhetsförmedlingen från ”rätt” håll och vet nästan ingenting om den andra sidans argument eller nyhetsförmedling. Detta väljer människor frivilligt?!
I våra demokratiska länder har tidigare generationer kämpat hårt för tryckfrihet och liknande frågor just för att slippa ensidig propaganda. Och i många diktaturer kämpar man just nu tappert mot gummikulor och skarp ammunition och felaktigt fängslande och tortyr och terror enbart för att man vill ha allsidig information och demokrati.

Långsiktighet och sammanhang kan verka lite tråkigare än de häftiga korta klippen och fragmenten och ”börsklippen” och otroliga framgångssagorna, man det är ändå genom sammanhang och långsiktighet vi ser och själva blir en del av det verkliga och hållbara.

Det gäller nästan allt i livet: relationer, livsstil, yrkesverksamhet och insatser i världen omkring oss, etik och sann andlighet.
Som ung pojke och ung man utan systematisk teologisk eller biblisk skolning fick jag höra gång på gång: ”Läs sammanhanget, läs helheten! Bygg inte läror och system på enskilda eller lösryckta bibelord!”
Kanske är de principerna värda att tillämpa i många sammanhang.

Det här får jag nog återkomma till.

I dag är min födelsedag, och jag har fått leva i 74 år – med fingrar och tår och armar och ben och ögon och öron i behåll. Kroppen är lite begagnad och sliten men fungerar bra, i stort sett.

Det som är lite speciellt med den här födelsedagen är att jag i går fick avstyra det lilla firande jag skulle ha haft i dag med middag och tårta för fem personer, som jag ändå träffar under Corona-pandemin. Själv är jag frisk som en nötkärna, men min fru fick feber i går, så nu får vi hålla oss för oss själva några dagar och se om det var en vanlig febersläng eller Covid 19.

74 år – det skulle kunna vara ett helt liv, även om jag för ett par veckor sen satt hos 101-åriga Margit, som lär ha sagt till sin dotter nyligen: ”Ja, det är lite spännande att se hur gammal jag ska bli”. Min far var frisk hela livet tills han fick en svår sjukdom och dog efter kort tid några dagar efter sin 76-årsdag.
De flesta är nog överens med mig om att viktigare än att fylla livet med år är det att fylla åren med liv.

På min belamrade anslagstavla på väggen strax framför mig är ett svartvitt foto på vår lilla familj inför avresan som missionärsfamilj till Kina och Yunnanprovinsen i sydvästra Kina vid gränsen till Myanmar, som då hette Burma. Jag är några månader gammal på bilden och ska snart under sju dagar flyga till Burma med missionsflyget Ansgar, en DC-3-a, och därifrån åka med lastbil till Yunnan via farliga bergsvägar, där vägräcken saknades på många ställen.

Och så har hela denna långa tid förflutit med barndomen till största delen i Kina och Indien, med tonår och gymnasium och förälskelse och giftermål i Norrköping och med boende på många platser i Sverige och Indien, bl.a. i Gästrikland, Södermanland, Ångermanland, Småland och Skåne. Och nu sen över sju år är jag tillbaka i födelsestaden Norrköping, där cirkeln förmodligen är sluten.

Och den sammanfattande känslan över hela detta liv hittills är glädje och tacksamhet, tacksamhet till Gud och människor för detta fantastiska liv. Christina Gunnardo sjunger i sången ”Trådar av ljus”: ”I väven finns inslag av mörker, fast varpen är trådar av ljus”. Precis så är det för mig – det mesta har varit och är ljus och glädje.

Och sen jag började skriva dessa funderingar har jag upptäckt att över 40 vänner har hört av sig med gratulationer på Facebook, bland annat vänner i Kazakstan där jag har varit mycket. Och min syster Barbro ringde på dörren och uppvaktade från någon meter utanför dörren med sång och blommor och ett födelsedagskort från mina syskon och någon vän. Födelsedagskortet visade sig också berätta om gåva till en ny ukulele i stället för min trogna ”kamrat” på stan och i olika sammanhang som efter drygt tjugo år och två, tre limningar och mycket användande skorrar lite och låter trött!

Livet är fantastiskt! Frälsaren Jesus Kristus är trofast och god!

Allt gott i livet önskas er alla! Tack för att ni finns!

Den här veckan infaller Fettisdagen, den ursprungliga dagen för fastlagsbullen eller semlan. Visserligen finns semlorna numera att köpa i konditorier och speceriaffärer tidigare och tidigare varje år och nu senast ända från dagarna innan jul, tror jag, men annars var det i gamla tider viktigt att äta rejält och fettrikt som förberedelse för de fyrtio dagarnas fasta i kyrkoåret fram till påsken.
Och denna onsdag, då jag skriver de här raderna, är det Askonsdagen, början på fastan. ”Askan” påminner om den traditionella Askonsdagsmässan i kyrkan då det ingick syndabekännelse och att bli tecknad i pannan med ett kors av aska. Jag var med om en minnesvärd sådan gudstjänst i Vetlanda för tjugo år sen, men det var i en ekumenisk gudstjänst i Svenska Kyrkan, och i normala fall är det inget vanligt i de kyrkor jag oftast går i.

I söndags följde jag den fina TV-gudstjänsten från Bjärka-Säby Slott utanför Linköping, då värdpastorn i Linköpings Pingstkyrka Marcus Sönnerbrant tog emot katolske biskopen och kardinalen Anders Arborelius och förde ett samtal om fastan (efter att ha inlett med att äta var sin semla till kaffet innan gudstjänsten).

Fastan handlar givetvis om att avstå från mat till viss del och att rannsaka sig själv och liksom ”justera den andliga kursen”. Numera kanske det också kan handla lika mycket om att avstå helt eller delvis från mediabruset vi ständigt lever i, kanske stänga av telefonen eller TV-n och i stället ta mer tid till bön och bibelläsning.

Den här gången har jag för avsikt att ta vara på den möjlighet till frihet som fastan erbjuder. Det handlar för mig om att ett par dar i veckan hoppa över lite måltider och genom det också en del av omsorgen om planering av måltider, matlagning och disk. Och när jag minskar ner lite på TV-tittandet, blir det av sig själv lite mer tid för fundering, bön och lovsång och andligt intag.

Någon asket är jag inte, men jag njuter ibland riktigt mycket av en ”gnutta askes” – att avstå lite från saker, också det som inte är direkt skadligt eller olämpligt men som fyller tiden och blir en konkurrent till den viktigaste relationen – den med Herren Jesus Kristus, den Allsmäktige Guden.

Jag önskar dig också en glädjefylld fastetid med mycket andlig frihet.

I år 2021 är det 100-årsjubileum av starten på Pingstkyrkan i Norrköping, ”Sionförsamlingen” som den hette i många år. Det är värt ett rejält firande, men jag kan tänka mig att ett sådant kanske inte kan genomföras i så stor skala detta andra pandemiår. Vi hoppas ju att vaccinationen mot Covid-19 ska förändra läget en del – hur mycket återstår att se.

För några år sen hittade en släkting till oss ett högintressant maskinskrivet dokument från 1945. Min farfar David Holmberg skrev det året en berättelse om hur han från Tumba i Stockholmstrakten kände Guds ledning att flytta till Norrköping med sin familj. Han var baptist men hade 1908 mött pingstbudskapet som året innan hade kommit till Sverige. Nu var han andedöpt och tungomålstalare och uppfylld av denna nya upplevelse och ville berätta om detta överallt, också i baptistförsamlingen Tabernaklet i Norrköping, där han blev medlem.

Upplevelsen av den helige Ande och tungomålstal och andliga gåvor är i dag välkänt och spritt i alla kristna samfund och kyrkor, men då var det en mycket ”het potatis”. Den unge David Holmberg blev motarbetad och utstött under flera år. Så småningom bildade han och några likatänkande vänner en pingstförsamling hösten 1921. Han fick nummer 1 i medlemsmatrikeln och var med som en av församlingsledarna -”äldste” – under resten av sitt liv. Till yrket var han skräddare, men hans huvudintresse i livet var den kristna församlingen och tjänsten för Gud. Hans son Agne var Sionförsamlingens missionär i Kina och Indien under sitt yrkesverksamma liv. Och Agne var min far, som jag delvis har följt i fotspåren som förkunnare, pastor och missionär.

Jag har just läst in Davids berättelse på en ljudfil och lagt ut det på min blogg. Det passar ju bra detta jubileumsår, eftersom berättelsen inte bara är en berättelse som rör vår familj. Den är ett viktigt historiskt dokument om pingströrelsens historia i Norrköping.
Här är länken till bloggen och ljudfilen:
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/david-holmberg-starten-pa-pingstkyrkan-norrkoping

(Bilden på David är tagen 1953)

https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/david-holmberg-starten-pa-pingstkyrkan-norrkoping