Berättandet och berättelserna är något viktigt i livet.
Mitt i det digitala flödet – och numera också en massa AI-genererat material – verkar det som om de personliga berättelserna aldrig slutar att fascinera.
De senaste dagarna har jag suttit ner och lyssnat på och spelat in ett tiotal berättelser för min podd / podcast ”Bitar ur livet” och mina närradioprogram i Radio Pingst, Norrköping, och Folkradion i Linköping. Jag har haft ”sommarlov” i de sändningarna men startar igen första veckan i september. Mitt halvtimmesprogram som sänds på söndagskvällar i båda radiokanalerna kommer i höst att heta ”Berättelser, visor och poesi”. Visorna och dikterna blir mina egna, och berättelserna blir 10-15-minuters avsnitt i samtal med människor som berättar.

Mina första gäster med 5 avsnitt vardera blir Susanne Borén och Rolf ”Roffa” Thorvaldsson. Susanne är en av pastorerna i Pingstkyrkan, Norrköping, där jag själv är medlem. Roffa är pensionerad polis med massor av det han själv kallar ”rövarhistorier”, vilket är hans benämning på sannfärdiga berättelser om diverse lagöverträdare han har haft att göra med i drygt 40 års polisarbete. I båda samtalsserierna handlar det första avsnittet om uppväxten och mötet med Jesus, frälsningen, det kristna livet och Bibelns betydelse.

För mig är det viktigt med den stora Berättelsen, evangeliet och Bibelns budskap med Jesus som huvudperson. Den Berättelsen går som en röd tråd genom berättelserna som jag vill förmedla.
Ända från min tidiga barndom har jag slukat berättelser i form av böcker i olika genrer, och det har varit massor av spänning, äventyr och fantastiska sciencefiction- och fantasy-historier. I många år har det också varit berättelser i filmens och TV-seriernas format.
Men det jag själv vill dokumentera i tal, texter och sånger, är den stora Berättelsen – budskapet om Guds Rike och försoningen och den slutliga segern över ondskan.

Låt oss ge vår egen berättelse vidare till andra människor! Och må vår berättelse vara sammanvävd med den stora Berättelsen!

Hälsningar 20 augusti 2026 från Ingvar H
PS Länk till min podcast Bitar ur livet där det finns massor av olika program men också många livsberättelser. De nyast publicerade ligger överst och sen kan man längst till höger scrolla ner ända till början av min podcast år 2020, där det börjar med flera livsberättelser av bl.a. de kända pastorerna Bertil Olingdal, Jack-Tommy Ardenfors, Carl-Olof Hultby, Paul Zettersten och Anders Ekstedt. I programmet 5 oktober 2023 börjar jag med läsning av min far kinamissionären Agne Holmbergs bok ”Japanerna kommer” från 1940-talet under andra världskriget. Den följetongen finns i 11 avsnitt. Klicka på länken till podden nedan! DS
https://play.pod.space/sv/bitarurlivetingvarholmbergspodd

Hörde häromdan av SMHI att det blivit höst i delar av norra Sverige.
Meteorologiska hösten anländer om det råder hösttemperatur fem dygn i följd. Hösttemperatur är det då dygnsmedeltemperaturen är under 10,0°C, men ännu inte fem dygn i följd.

Här i Östergötland är det mycket kvar av sommaren. Jag tillhör dem som njuter av sommaren här och nu och inte ojar mig över mörka moln eller vindbyar eller en stunds ösregn.

Nu är det dags att njuta av utomhusbaden, goda måltider på uteserveringar, blåbärsskog och glassätning.
Nu är det dags för kräftkalas, även om jag hellre festar på surströmming, så östgöte jag är.

Det gör mig tacksam, glad och stolt att många människor från det heta Mellan- och Sydeuropa söker sig till vår sommar i år och flyr undan extremvärmen. Det svenska ordet ”lagom” skojar vi om och föraktar ibland i ”mellanmjölkens land”, men ursprungligen betyder ju ”lagom” att det räcker laget runt. Vilken glädje, att vår underbara natur och vårt jämförelsevis trygga och välordnade land räcker ”laget runt” för många människor.
De här sakerna tänkte jag på, när jag häromdagen med min fru och dotter var vid idylliska Klarsjön nära Söderköping och där åt matig salladslunch med pasta, bacon, halloumi och annat gott samtidigt som ett par latinamerikanska familjer använde cementgrillen till kött och tillbehör och kokade potatis i kastrull. Det klara och lena vattnet mätte 21 grader. Glassen vid Göta Kanal i Söderköping sen var kall och god och smakade körsbär.

Man tackar – livet, landet, sommaren och Gud…

Hälsningar 11 augusti 2026 från Ingvar H

”Litet men värdefullt”, sa bokhandlaren

I en av mina favoritfilmer ”Du har mail” spelar Meg Ryan en ung bokhandlare som driver barnboksaffären hon ärvt efter sin mor.
Hon beskriver sitt inrutade liv med gångavstånd mellan bostad och arbete som ”litet men värdefullt”.

De senaste veckorna har jag skrivit ett par dikter och blogginlägg om, att min tillvaro tillsammans med fru Gittan (sen 58 år) efter flera årtionden av arbete och omfattande resande i många länder och tidvis rätt långa vistelser i andra länder, nu förändrats.

Övernattningar och mer vidlyftiga resor har minskats ner till dagsresor och utflykter i närområdet.
Planer och drömmar om saker längre fram i tiden övergår mer och mer till att ta en dag i taget och att veta att mycket beror på ”dagsformen”.

Men ”här och nu” i vårt fina och på många sätt trygga, vackra och välordnade land, har mycket att erbjuda. Jag såg i ett nyhetsprogram alldeles nyss att hundratals tyska familjer söker sig till campingarna i Sverige – för skogen, vattnet, luften och älgarna mm. En ung familjefar sa entusiastiskt: ”Två veckors semester i Sverige är som fyra veckor någon annanstans”.

”Litet men värdefullt”, kan fler än den unga bokhandlaren i New York säga.
Och nu talar jag i första hand om fysiska möjligheter och ork och begränsningarna som hör ihop med avtagande krafter och sliten kropp på gamla dar.
Det själsliga och andliga livet kan vara som rikast på gamla dar, och då kan det, som verkar litet, rymma storhet i en annan dimension, där gemenskap med den gode Guden och Frälsaren och Hans barn och den myllrande Skapelsen omkring oss av människor, djur och natur ofta rör oss till tårar och leenden och skratt och livsberusning.

Under några dagar – de senaste två veckorna i mitt lilla men värdefulla liv – har jag kunnat göra några av de saker som gläder mig allra mest:

Vara på badstranden och omsluten av det friska, klara vattnet.
Långsamt gå fram längs skogsstigen med ryggsäcksstol och plasthink och plocka blåbär under korta stunder och med lite vila och matsäck nu och då.

Ha mina sångstunder till ukulele eller piano och spela och sjunga de välkända andliga sångerna och mina egna, och få små samtal med okända människor i olika åldrar.

I ”min” kyrka vara med och lyssna på utmärkt bibelförklaring av Jacqui Holmgren om ”Två sorters tro”och delta i sång och bön och prata med gamla vänner och nya bekantskaper vid kyrkkaffet efteråt. Den här söndagen delade jag fikabord med tre indiska vänner, två ”ursvenska” och med Justin och Gilene från Burundi, som båda pratade utmärkt svenska och som jag inte hade träffat förut.

Själv med min Gittan besöka Hjortensbergskyrkan i Nyköping och sjunga, predika och spela piano och också informera om PMU (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete). Som en fin extra bonus fick vi också god grekisk lunch på stan efter gudstjänsten och kaffe och paj hos pastorskollegan Lisbeth Stigemyr, stor blomvän och duktig fotograf.

I kyrkan i Nyköping påminde jag mina lyssnare om att vi som ”är tillsammans med Jesus” har en stor förmån i livet varje dag: Samtidigt som vi har våra begränsningar och problem och små förtretligheter, så har vi hela tiden Guds Rike och dess kraft alldeles intill oss och inom oss. Mitt i vårt lilla liv finns Guds möjligheter och Guds goda kraft.

”Litet men värdefullt” – fullt tillräckligt!

Hälsningar från Ingvar H 260712

Foto:
Sång och piano (unge sparkcykelåkaren Elton Linder)
Ingvar m Justin och Gilene (Hugo Lindh)
I kyrkan Nyköping (Lisbeth Stigemyr)