Nästan aldrig är jag sjuk.
Nästan aldrig kan jag inte genomföra det som är planerat i kalendern.
Men de senaste dagarna har jag varit i de hårda nyporna på en elak influensa…..
…just som jag hade två födelsedagsfester planerade i samband med min 79-årsdag förra veckan.

Det började komma på när jag i onsdags 25 februari med tåg och buss tog mig till Mariestad och Pingstkyrkan där för att hålla ett för mig efterlängtat kafémöte. Jag genomförde det med vissa problem och känningar i näsa, hals och huvud och med påfallande lite ork på hemresan. Nästa dag – på torsdagen skulle vara den stora förberedelse- och fixar dagen för två fester på fredagen och lördagen. Det fick i stället bli dagen då jag inställde saker och ting och ändrade på olika arrangemang, Och så gick jag in för att gömma mig undan, ligga i sängen, sova så mycket som möjligt…i arbetsrummet på nätterna och på min egen säng på dagarna. Värk i näsan och bihålorna och hela huvudet och snuva gjorde sömnen oroligare och svårare, och ett par nätter kändes ofattbart långa…..I en fin sångtext från Adolphson och Falk står det om ”ett rum– 24tum, där jag kan se, utan att bli sedd…”

I går eftermiddag kände jag mig alldeles instängd och kvävd, och hela huvudet var ont och uppsvällt.
Jag ropade förtvivlat till Gud om helande!!!! Plötsligt kändes det som om Han svarat ja.
Jag fick sova en stund, och när jag sen vaknade , kände jag mig bättre. Mitt beslut att söka doktor och vårdcentral på morgonen byttes till känsla av tillfrisknande.

Två enkla tavlor på väggen bredvid min säng visar bergslandskapet och basaren i min barndoms bergsstad Kodaikanal i södra Indien, Härom dan fyllde jag sjuttionio. Precis 70 år tidigare hade jag säkert gått ner i basaren och köpt en syrlig dosai, rispannkaka med stark sås till för veckopengen i ett enkelt kafé och njutit av, för det var så nästan varje vecka….

Ganska många släktingar och vänner har hört av sig och gratulerat. Jag har bara orkat avvärjande vinka med handen från mitt gömställe.
Nu är jag nog förbi det värsta och sakta på bättringsvägen, men det tar nog några dar än.

Tack för omsorger och lyckönskningar och välgångsönskningar!
Många har sysslat med ”After ski” de senaste dagarna, men här har det varit ”After sick”
Vi hörs vidare!

Hälsningar 2 mars 2026 från Ingvar H

Under den senaste tiden har jag fascinerats av mötet med människor och församlingar med stora hjärtan och med stora insatser för människor i sin omgivning i närområdet och också för de behövande långt borta i andra länder.

De två senaste söndagarna har jag för PMU-s räkning varit i två mindre församlingar som var nya för mig. PMU är Pingströrelsens missions- och biståndsverksamhet med arbete i många länder. I samband med sitt 60-årsjubileum förra året skickade de ut ”bättre begagnade men inte helt uttjänta” pastorer och missionärer för att vara ”inspiratörer” i församlingarna. Den satsningen fortsätter också detta år. I maj förra året var jag tillsammans med andra inspiratörer i västra Ukraina några dagar i maj och fick vara till ganska stor nytta som tolk då. Också nu i april blir det en liknande resa för mig.

Söndagen den 8 februari körde jag via Södertälje mot Strängnäs på E22-an en bit och sen på småvägar ute på landet till Enhörna som är ett par, tre byar i ren landsbygd. I en liten by leddes jag av GPS-en uppför en backe och grusväg, och där låg ett gammalt originellt Missionshus med fräscht och ombonat inre och med högklassig ljudanläggning och instrument och dator och bildprojektor och skärm. På 1990-talet bildades där Enhörna Frikyrkoförsamling av ett 30-tal kristna från olika samfund och där blev ”Missionshuset” mötesplatsen för engagemang i bygden och hjärta för behövande i andra länder, alldeles särskilt för Ukraina, nu sen Ryssland startade kriget. Under ett par år lät man en ukrainsk flyktingfamilj överta missionshuset som sitt hem, och under den tiden flyttade man gudstjänsterna till en lokal vid handelsträdgården som församlingsmedlemmar ägde. Det hela ledde sen till att församlingen lät alla pengar, som samlades in, gå till Ukraina genom PMU. Varje år i april ordnar församlingen Barnens Dag vid handelsträdgården med aktiviteter och attraktioner och hamburgare och fika. 2025 kom 400 besökare och betalade för att ta del av allt som ingick. Alla pengar som kom in gick till Ukrainaarbetet. Man har också försäljning i Missionshuset och våffelkvällar med samma syfte. Så har man på några år kunnat bidra med flera hundra tusen kronor för att hjälpa människor i Ukraina, samtidigt som man har äkta omsorg och längtan att nå sina grannar i byarna med Jesu budskap och kärlek.

Nu i söndags den 15 februari körde jag i den fina, men smällkalla vintermorgonen till Högsby nära Oskarshamn via Linköping och Kisa förbi Horn i sydligaste Östergötland, där det härom morgonen var 24 minusgrader ( ett ofta nämnt ställe i väderleksrapporterna – både för köld- och värmerekord).

Mitt i det lilla samhället låg den vita träkyrkan Filadelfia i solskenet. Högsby är en liten kommun med omkring 5000 invånare varav 1800 i tätorten.

Jag steg in genom dörren och mötte Elisabet och Roger Josefsson, som jag känner sen många år tillbaka. De är ett sånt där underbart pastorspar med glädje och värme och tjänaranda, numera pensionerade sen några år. Under många år har de bott nära Jönköping i Bottnaryd och Skillingaryd.

Efter pensionen var de inte beredda på lugnt och stilla liv. Tvärtom ville de gärna flytta någonstans till någon ort och församling, som behövde dem som volontärer. För två år sen kom de till Högsby, där pastorn delar sin tid mellan två församlingar, och där har de vunnit allas hjärtan. I många år har de älskat Ukraina. Nu, när Roger nyss fyllde 70, styrde de hela firandet så att det skulle samlas in pengar till Ukraina. Och det sammanföll med mitt besök där. Roger hade gjort smörgåstårtor, och Elisabet hade gjort fruktbakelser i folieformar. En fin festgudstjänst fick vi med kollekt till PMU och stort intresse och stöd till Ukraina genom PMU också i festen efter gudstjänsten.

Med Roger Josefsson (Antal i gudstjänsten 30 personer)

När min syriske frisör Abboud och jag pratar med varann och berättar om våra gudstjänster och upplevelser, brukar han säga ”Bästa livet!” Bättre kan det inte sägas!
Vilket liv jag får leva på gamla dar – meningsfulla möten med fantastiska människor och verksamheter i små och stora orter och samlingar!

Hälsningar Askonsdagen 18 febr 2026 från Ingvar H

I lördags var jag med om ett bröllop som verkligen gav god eftersmak.
Och under dagarna sen dess har jag påmints om och tänkt på några av de ganska många bröllop jag har varit med om under livets gång. Att det är många bröllop, beror delvis på att jag som pastor också ibland har varit med som vigselförrättare.

Det mest minnesvärda och viktiga bröllopet var förstås mitt eget för 58 år sen, här i Norrköping, dit min fru och jag sen har återvänt efter många år på andra platser. Och att äktenskapet och gemenskapen med varann finns kvar efter alla dessa år, är förstås ännu större än själva bröllopet. Det är inget jag tar någon ära för, men jag är djupt tacksam! Vilken gåva varje ny dag att fortfarande ha kvar sin livskamrat från yngre och mindre ”rynkiga” dagar!

Numera berättar dokusåporna från Sverige och andra länder, att bröllopet för många tycks vara viktigare än själva äktenskapet och relationens varaktighet. Löftet ”att vara dig trogen till livets slut” är kanske knappast ens en ambition för många längre.

Vår egen vigselgudstjänst i mars 1968 i gamla Pingstkyrkan på nuvarande Skomakaregatan var en högtidlig och fin ceremoni med mig i hyrd frack. Bröllopsfesten var på RiksCity nära Smedstuguplan med musik och sång och många tal och spex och lekar med släkt och vänner. Jag var nyss fyllda 21 år, och visst var jag lycklig, mycket lycklig, fast jag var fjättrad och varm i obekväm frack och fluga många timmar i sträck.

Det trevligaste och mest avslappnade bröllop jag varit med om, var i juli 2010 på Stegeborgs Trädgårdshotell vid Slätbakens vatten här i Östergötland. Min brorsdotter Clara gifte sig med sin Sarbasst från en kurdisk familj. Man hade hyrt trädgårdshotellet för helgen, och vi bröllopsgäster övernattade och åt avspänd frukost tillsammans på hotellets altan som avslutning på festen. Vigseln förrättade jag bland äppelträden i trädgården, och eftersom ett sommaråskväder hotade, tog vi vigseln före eftermiddagskaffet i stället för efter, som planeringen hade varit. God middag på hamnkrogen efter fotografering vid Stegeborgs slottsruin, prat och skratt och trevligt umgänge i ledig klädsel (efter själva vigseln).

Nu vill jag berätta om vigseln och bröllopet i lördags, det som har väckt de här tankarna – när Martin fick sin Isabel i Pingstkyrkan Cupolen i Linköping på eftermiddagen 24 januari 2026.
Det var den vigsel och bröllopsfest som för mig allra mest gestaltar hur ett bröllop ska vara.

För bara några år sen var Martin en människospillra efter många år av missbruk och kriminalitet. Så mötte han Jesus och frälsningen och befrielsen till stor del genom kontakt med Karl Tiger och LP-verksamheten i Pingstkyrkans lokaler i Linköping (LP innebär beroendevård på kristen grund). Första gången jag träffade Martin, hade han en knallröd T-shirt med texten på ryggen ”Det finns inga hopplösa fall”. Och när jag såg in i Martins glada ansikte med hans rena, trygga blick, så lyste det ännu mer. På ”LP” har han mött Isabel som haft liknande öde och kamp. Så fick de kärlek till varandra, men kärleken till Jesus är det huvudsakliga, förklarar de båda.

Foto fr Martins hemsida

Omkring 150 människor i olika åldrar och från olika bakgrunder samlades i kyrksalen till vigselgudstjänsten. Några sångare och musiker spelade och sjöng Jesussånger med oss alla. Brudparet satt därframme och lyste som solen och sjöng för full hals. Pastorerna Marcus (församlingsföreståndaren) och Kalle Tiger (LP-pastorn som själv kommit ur mångårigt missbruk och elände) turades om med vigseltal, böner och vigselakten. Det var mycket sång, bön och ”Halleluja”. Och efteråt var det fest med kaffe / te och tårtor i olika stilar och former. Många församlingsmedlemmar hade bakat och fixat och gjort i ordning och bland dem som serverade var det ganska många romska flickor och damer i sina stora dräkter med svarta och glada färger blandat.

Gemenskapen vid borden och pratstunderna med nya bekanta och gamla vänner och med brudparet var själva underhållningen. Och sen skildes vi åt. Vilket bröllop! Jesus i centrum och enkelhet och glädje och fest – och äkta kärlek och gemenskap. En upplevelse för livet!

Hälsningar 29 januari 2026 från Ingvar H

Det är redan två veckor in på det nya året 2026…

Förra veckan var jag under tre dagar med på Pingst Pastor, den stora pastorskonferensen i Filadelfia, Stockholm för andra året i rad. Förra året återvände konferensen till Filadelfia efter ganska många år förlagd till hotell och andra lokaler, och jag återvände också till efterföljaren av den anrika ”Predikantveckan” som jag varit med om så många gånger och då lyssnat till de välkända predikanterna från förr – Lewi Pethrus, Harald Gustafsson, Sven Adrian, Georg Gustafsson, Bo Hörnberg och många andra.
Också i år blev det uppfordrande och inspirerande predikningar, rapporter och seminarier… och nästan bedövande och entusiastisk lovsång… fina mat- och fikastunder med vänner och bekanta och kära återseenden.
En höjdpunkt för mig var att träffa Stanley Almqvist med fru Elin från Vilhelmina. De bor i Stanleys hemstad men åker som oavlönat pastorspar till Dorotea 9 mil bort och tar hand om pingstkyrkan där.

Stanley är etablerad designer, reklamman, konstnär mm och har bl.a. i många år varit verksam i olika publikationer och projekt för Pingströrelsen och Filadelfia.
Vi träffades först när jag var hans lärare i ettåriga bibelskolan i Pingstkyrkan i Gävle på 1970-talet, då han var 17 år. För mig var det en oväntad glädje nu att höra honom berätta att jag betydde mycket för beslutet att efter bibelskolan söka till Medialinjen på Kaggeholms Folkhögskola, det som ledde honom vidare att bli den mångsidige och konstnärlige gudstjänaren, till stor nytta i Guds Rike.

Så bodde jag två nätter hos min dotter Qarin – en extra bonus! Vi hann bl.a. med ett besök på vår favoritrestaurang med indisk mat, där vi åt sydindiska specialiteter.

Den här veckan är det bönevecka och fastedagar i många församlingar och också här i vår Pingstkyrka i Norrköping. Att komma i längtan och bön inför Gud är en viktig ”stämning av instrumenten” inför nya möten med människor och nya andliga öppningar och utmaningar. Jag fyller snart 79 men känner stor inspiration inför det som ligger framför under de kommande månaderna. Gud öppnar så många dörrar, och det finns så många människor att se, ge ett leende och uppmärksamhet och den hjälp som kan strömma genom oss till andra.

God fortsättning på Nådens År 2026!
Hälsningar 15 januari 2026 från Ingvar H

Tidig kväll på nyårsafton, årets sista dag, tänkte jag skriva några rader och ha med några bilder.

Vår jul firades här hemma med vår dotter Qarin från Stockholm. Hon kom några fler dagar än vanligt, men hennes son Elliott hade jour på plåtslagerifirman där han har lärlingsplats.
Vi tre här hemma åt gott av julmaten och spelade många ronder av våra kära sällskapsspel Alfapet och Mahjong. Ett par gudstänster med många av de älskade julsångerna blev det också i min kyrka, Pingstkyrkan. Söndagen den 28:e hade jag ansvar för musiken tillammans med två andra äldre herrar – Jan-Peter Lindskog och Hans Johansson –  och då blev det sång och spel på vår orgel och piano, och Jan-Peter spelade omväxlande elbas och klarinett.
Och på lördagen fick vi glädje av min bror Philips ovanliga jultradition – att bjuda på vällagad och starkt doftande indisk curry med ris och tillbehör.

I måndags firade vi våran Qarins födelsedag med att tillsammans med henne ta anslutningsbussen från Norrköping till Stadsgårdskajen i Stockholm och gå på Birka  Gotlands dygnskryssning till Mariehamn och tillbaka och njuta av en sagolikt god och stor buffé i restaurang Sjösalen på kvällen. Stormen från ett par dagar hade lagt sig och vi kände bara ett svagt sövande gungande på natten i vår hytt. På vägen tillbaka in i Stockholms skärgård och till Stadsgårdskajen kunde vi njuta av utsikten med vi åt frukost och drack kaffe och fortsatte att ägna oss åt att spela alfapet. Efter avstigningen av båten tog vi adjö av Qarin och steg på vår buss tillbaka.

Jag är så tacksam att vi kunde genomföra resan tillsammans! Var dag är en gåva!
Utanför fönstret ljuder lite fyrverkerier i förskott. Alldeles nyss varnade TV-s nyheter för snöoväder i stora delar av landet i morgon. Jag är inställd på att ta det sakta och försiktigt till Nyårsbönen i vår kyrkan kl 18, där jag har hand om samlingen.

Önskar er alla ett gott slut på det här året och ett Gott Nytt År 2026 med Guds beskydd och välsignelse och vägledning!

Hälsningar Nyårsaftons kväll 2025 från Ingvar H

En selfie vet alla nuförtiden vad det är. Här vill jag presentera ”selfies” i ord – alltså ”själfies” (eller detsamma som krönikor och liknande).
Här kommer sjunde i raden – med titeln ”Brev, julkort, mejl och sms”
Direktlänkar kommer nedan – först om du vill höra mig läsa den och sen om du vill läsa texten själv.
Hälsningar 18 december 2025 från Ingvar H

För att lyssna, klicka!
https://play.pod.space/sv/bitarurlivetingvarholmbergspodd/sjalfie-6-brev-julkort-mejl-och-sms

För att läsa själv, klicka! :
Brev, julkort, mejl och sms

Julbrevet kan du läsa i snyggare vy om du klickar på länken nedan:
Julhälsning 2025

Norrköping 13/12 2025

Kära vänner och bekanta!
I dag på Luciadagen har det varit 10 plusgrader här i Norrköping, och nu på sen eftermiddag, när mörkret har lagt sig ute, strilar regnet hemtrevligt utanför fönstret. I grannhusens fönster, liksom i våra, lyser adventsstjärnor, advents-stakar och ljusslingor överallt.

I förmiddags vid tid som passade mig såg jag lite på det stämningsfulla Lucia- programmet från Visby med kaffe, en tårtbit och tända ljus på SVT-Play sittan-de i soffan.

Sångerskan som till akustisk gitarr sjöng Betlehems stjärna på ren gotländska och med text på skärmen gav mig en stark upplevelse.

Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Min Gittan hälsar till alla som känner henne.

Jag är så tacksam för livet jag får leva –
aktivt för det mesta och med lata stunder mellan varven.

Allt gott och Guds välsignelse önskar
Ingvar Holmberg
OBS! ”Julkort och julklappar nedan”:

”Julkort och julklappar”

I den här spalten finns klingande julkort och ”julklappar” att öppna genom att klicka på länkarna.

För ett par veckor sen fick jag ett rörande och tacksamt brev på mejl om min video julen 2022 med sånger mm. Därför kommer först länken till den videon:
https://youtu.be/LG4YSftCbs0

Härom året skrev jag och gjorde video på en ganska trevlig och rolig sång ”Mitt hjärtas jul”.
Klicka här för att spela den!
https://youtu.be/YP-u_5SOaEM

Mina två senaste sånger är från det här året.
”Återställd, hel och botad”
https://youtu.be/ccfJRTRl2PU

”Må Herren välsigna dig” är min variant av den klassiska ”Välsignelsen” från Bibeln, 3400 år gammal text, som lever än i dag.
https://youtu.be/cGa2AvTAMY0

En selfie vet alla nuförtiden vad det är. Här vill jag presentera ”selfies” i ord – alltså ”själfies” (eller detsamma som krönikor och liknande).
Här kommer sjätte i raden – med titeln ”Yrkesliv i backspegeln”
Direktlänkar kommer nedan – först om du vill höra mig läsa den och sen om du vill läsa texten själv.
Hälsningar 13 december 2025 från Ingvar H

För att lyssna, klicka

https://play.pod.space/sv/bitarurlivetingvarholmbergspodd/sjalfie-6-yrkesliv-i-backspegeln
För att läsa själv, klicka! :
Yrkesliv i backspegeln