Jag älskar vår kyrka och den kristna församlingsgemenskapen!
Där finns gemenskapen mellan unga och gamla, olika nationaliteter och olika mat och kulturer.
Jag är så glad att jag kan namnet på och får prata med ganska många av barnen i vår kyrka, så glad över att sjuåringar och tolvåringar vet vad jag heter och hejar på mig!
I går vid kyrkkaffet satt jag tillsammans med bl a Jeeva från Sri Lanka och  Spandana från Indien, gift med svenske Gustaf och mor till tre bedårande flickor.  När jag gick not utgången, sprang Spandanas Leonore (cirka 9 år??) efter mig och räckte fram en härlig hemodlad gurka från familjens koloniträdgård och gav mig.

Den åt jag sen hemma till söndagsmiddagens pepparstek och pommes frites. Härligt!
Med Spandanas familj delar jag också passionen för indisk mat.
Och i lördags njöt jag av surströmmingslunch tillsammans med mina närmaste. Vi har bott i Norrland drygt 10 år, och Jan-Erik har släkt i Sundsvall, så vi har rätt att tycka om surströmming.

Leve gemenskapen över alla möjliga gränser!! Det är underbart när inte ålder, nationalitet eller pengar eller status eller politisk färg eller sånt begränsar vårt umgänge. Tron på Kristus och kärleken till Gud och Bibeln och Guds Rike förenar oss till Guds familj.

Hälsningar 25 augusti 2025 från Ingvar H

Nu närmar jag mig 80-årsåldern, och de långa resorna byts mer och mer ut till de små stegen, de små tingen och dagsutflykterna.
Vid några månaders ålder började mitt resande till Kina och Indien som missionärsbarn.
Sen har det blivit många resor och många länder både i arbetet och för nöjes skull.

Men det lilla är också stort, när man tittar efter.

I dag tittade jag igenom bilderna från de senaste tio dagarna, då vår dotter Qarin på sin semester var hos oss här i Östergötland och delade utflykter och upplevelser med oss. Då handlade det mycket om det vi delar glädje i – bad, måltider, sällskapsspel, gemenskap med familj och vänner och utflykter till de vackra miljöerna i närområdet med Norrköping, Söderköping, Motala och Vadstena.
Sommarsverige står sig bra mot de exotiska städerna och länderna vi också sett vid olika tillfällen.
Varamobadet vid Vättern med silkesmjukt, klart vatten och fin sand och familjestranden vid Dalby med gräs, sand och friskt vatten i Slätbaken kan tävla med de flesta badstränder i världen.
Nystekt strömming med hemlagat potatismos i Arkösund efter doppet vid klipporna i havsbandet smakar förträffligt – särskilt man får växla om det med indisk, thailändsk och grekisk mat också!

Den indiska författarinnan Arundathi Roy blev världsberömd genom sin roman ”De små tingens Gud” om tvillingar i södra Indien och deras liv. Jag har inte läst boken än, men titeln är fascinerande.
Den store Guden är också de små tingens Gud.
Jag ser Hans stora hand i mina små men viktiga upplevelser och samtal och möten med människor. När nyinflyttade armeniske Hassan med familj grillade kyckling och korv vid badet i Ensjön, och vi fick prata om Jesus och Nya Testamentet och personlig gudstro, var det ingen slump.

När jag i morse fick ingivelsen att ringa min tio år äldre vän och missionärskollega Roland i Småland, som just nu andas tungt och står i begrepp att lämna det här livet, var det en stor upplevelse att få säga några uppmuntrande ord och be en välsignelsebön i telefon och sen snabbt avsluta samtalet.

Förra veckan och den här är och har varit ”semesterdagar” för mig som alltid har semester. Nästa vecka blir det sångövning och sångstund med Solrosorna, sång och medverkan på LP-möte och bönemöten och det som brukar fylla veckorna. Och snart startar närradion och andra uppgifter och den nya uppgiften med några gudstjänster och församlingsbesök som inspiratör för PMU, Pingströrelsens internationella hjälpverksamhet.

Jag upplever glädjen och storheten i det nära och i de små stegen och mötena. Hoppas du också upplever gemenskapen med den store Frälsaren och Guden som är de små tingens Gud!

Hälsningar och bilder 19 augusti 2025 från Ingvar H

Jag är sannerligen ingen uthållig eller erfaren skogsvandrare eller bärplockare utan snarast ”ett blåbär”, det vill säga en amatör. Svamp i skogen älskar jag, men de enda svampar jag lyckats hitta mycket av är trattkantarellerna som ofta gläder svampälskaren långt in på hösten till och med efter frostnätternas ankomst.

Dessutom hindras jag lite de senaste åren av hjärtflimmer, som visserligen inte gör ont men som saktar upp mig och gör mig andfådd – och också lite lat!

På näthinnan de senaste dagarna har jag gång på gång det hjärtslitande filmklippet som Hamas har visat från en av sista överlevande i den israeliska gisslan från 7 oktober 2022 – en utmärglad ”koncentrationslägerfånge” i en mörk underjordisk gång.

I går morse packade jag matsäck i min ryggsäcksstol, tog bärhinken och åkte med bilen några kilometer till skogen bortom Karstorp och Ingelstorps gård utanför Norrköping, där jag gått en hel del och inte brukar gå vilse längre.

Tänk att jag är fri att gå i den friska luften, att gå hur långsamt jag vill, få känna vinden i ansiktet, höra fåglarna och andra ljud!

Och blåbären finns ju lite överallt, även om jag i går inte såg en enda svamp eller ett enda skogshallon. Att ha kaffetermos, vatten, ett par smörgåsar och sittplats på ryggsäcken och dessutom kunna plocka lite blåbär i hinken – vilken lycka! Och eftersom jag har bott i Norrland ganska många år och lärt mig att man får plocka blåbär med bärplockare och sen rensa i lugn och ro hemma, så använder jag den metoden, som passar mig utmärkt.

När jag kom hem sen och hade rensat bären, var det i alla fall nog till tre burkar blåbärssylt och lite sparat till min Gittans morgonyoghurt.

Här ska du få tre användbara principer av ”ett blåbär”, och det handlar dels om blåbärsplockning och utflykter, dels om livet i allmänhet:

1 Gör det du orkar och i den takt du kan!

2 Plocka och samla där du står!
Om man går förbi markerna med blåbärsris för att komma dit där bären är stora och växer tätt, missar man mycket. Plocka där du är, så ser du att det finns en hel del bara du kommer i gång.
Det gäller väl i högsta grad livet och vardan och de små tillfällena till glädje och gemenskap och kontakt där vi finns.

3 ”Plantera” och så och bidra och agera i nuet där du är!
Vi tänker ofta göra det viktiga ”sen”, och så rinner dagarna, veckorna och åren förbi.
Om vi agerar nu, så verkar mycket inte göra någon större skillnad, men nu och då ser vi något som verkligen tycks ge resultat.
För egen del har jag de senaste åren (sen pandemin i februari / mars 2020) planterat och sått – inte i någon trädgård, men väl i det svårbegripliga och gåtfulla ”landskapet” om heter radio och Internet med YouTube och podcast och den senaste tiden också Instagram. Vad som intresserar människor och slår an, kan jag ofta gå vilse i och ta fel på. YouTube-videos med mina bästa sånger och dikter kan ha 30-40 visningar på månader och år, medan min senaste sångvideo på Instagram (ingvar.holmberg.77) på två dygn har haft 300 visningar. Dessutom är de första orden i sången ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av Jesus Kristus”. Fråga mig inte vad det beror på – jag är bara ett blåbär!

Den döende unge mannen i Hamasbunkern skulle gärna känna vinden i ansiktet och mjuk skogsmark under fötterna. Vi är fria att göra så mycket….
Låt oss göra det!

Hälsningar 7 augusti 2025 från Ingvar H

I lördags 2 augusti var jag med ett 50-tal förväntansfulla bussresenärer från Norrköping och Nyköping mm i Kungsträdgården, Stockholm,  på bön- och lovsångsfestivalen med uppskattningsvis
10 000 andra från olika delar av landet. I vår grupp var vi från Sverige, Ukraina, Indien, Chile och ett par afrikanska länder. Vi gjorde alla stora ögon och gladdes åt mötet med alla i olika åldrar. Flera av oss var hesa av sjungandet och bönen, när vi (alltför tidigt, tyckte många) efter några timmar gick tillbaka till bussen och åkte hem igen.
Mötesledarna och lovsångsteamen riktade sig både till de redan troende och till alla andra som gick igenom eller fanns i denna imponerande oas mitt i Stockholms city och bara ett par hundra meter från Stockholms mest kända affärscentrum NK.

På uppvägen åt vi en utmärkt lunch på Scandic, Södertälje, och många av oss hade matsäck och stolar med oss. Oväntade möten med bekanta och vänner blev det också, och jag fick själv en inplanerad kaffestund och pratstund med min dotter Qarin som bor i en av förorterna till Stockholm.

Ett par av de starkaste intrycken för mig var dels mötet och bönen tillsammans med två unga grabbar med biblar i händerna som ville bekanta sig med mig och be tillsammans med mig, dels när jag bland många andra räckte upp min hand för att ta emot helande förbön, upplevde hur två Herrens lärjungar ställde sig intill mig, frågade om mitt namn och sen lade händerna på mig och bad varma böner.

Ukrainska Anna, en av våra tre närvarande av de många ukrainska flyktingarna i vår kyrka, var överväldigad och lycklig, ja, salig, och talade om detta gång på gång med mig sen i bussen.

Vi kände att vi var en del av ett stort folk, som samtidigt var en stor familj.

En fantastisk upplevelse!

Hälsningar 4 augusti 2025 från Ingvar H