Kategoriarkiv: Läs fler dikter här!

Vart jag mig i världen vänder

Många gånger har jag bett barnabönens ord
”Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer”.
I dag under bibelläsning och bön
sittande i soffan i arbetsrummet
som vanligt,
ler jag för mig själv.

Vart jag mig i världen vänder,
har jag oftast ingen aning om,
nästan helt utan lokalsinne
vad gäller riktningar och väderstreck.
Pekar oftast tvärtemot
när jag pekar mot nåt jag talar om,
går lätt vilse under vandringen
i skogen.

I min bönesoffa
är jag förmodligen vänd mot öster
på ett ungefär.

Det har ingen betydelse!
Jag vänder mig ju till min
kärleksfulle pappa Gud,
han med den sanna moderskärleken,
han finns alltid framför mig,
vart jag mig i världen vänder.

Jag har hittills klarat mig ganska bra
utan geografiskt lokalsinne.
Det viktiga är att min inre gps
alltid pekar på Honom,
han som är framför mig
och bakom mig,
över mig och under mig
– och i mitt inre.

(Ingvar Holmberg 211027)

Foto: Gittan Holmberg, I Holmberg

Det finns fler friska almar än sjuka

 

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag.
Njuter av de stora träden i allén i Folkparken
på promenaden.
En del av stammarna ser ut som
grova elefantben och sätter fantasin
i rörelse, en påminnelse om
min barndoms Indien.

Men av alla löven på marken
i gult och rostbrunt
plockar jag bara några lönnlöv
med mig hem.

Det finns fler hela och tämligen skötsamma
ungdomar än störda och skadade,
tror jag.
Visst retade jag mig
på tonårsgrabben
vid min busshållplats,
när han slängde cigarettfimpen
på marken
och strax efter hivade iväg
den tomma energidrycksburken.
Vi steg på, och han satte sig längst bak,
grå täckjacka och huvan uppfälld.
Jag satt där framme med ryggen framåt,
så jag såg honom.

Jag såg honom och tänkte sen:
Det är kanske inget större fel på honom.
Och jag bad till Gud
om en bra dag för grabben
och saker som leder honom
till ett bra liv,
ett liv med mening och tro
på det goda, ja, på Jesus.

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag,
och det finns fler hela ungdomar
än störda och skadade,
tror jag.

De sjuka almarna
får kommunen sköta.
Och ungdomarna, både de hela
och de störda och skadade,
dem kan jag be till Gud för.
Det gör nog mer nytta än man anar,
tror jag.

                                                               (Ingvar Holmberg 211022)

Två dikter om jasmin

Här kommer två dikter om jasmin – skrivna av Ingvar Holmberg:
”Duschar i jasmindoft” skriven 22 juni 2021 och ”Jasmin” skriven 10 juli 2000.

Duschar i jasmindoft

De här heta sommardagarna
är det skönt med den
bekväma duschen i lägenheten,
där jag badar i ”dricksvatten”
när jag vill –
vilken lyx, egentligen!

Och vilken njutning att omslutas
av vattnet i Ensjön
några kilometer från min bostad
eller av Slätbakens snälla,
bräckta men friska vatten
under värmeböljan
de senaste dagarna!

Men i dag har jag också
duschat i jasmindoft,
omsluten av den mäktiga
jasminbusken hos
min syster och svåger
på landet bara en bit från mig.

En ny sensation –
jag stiger in i jasminduschen,
näsan och själen fylls av
väldoft och välbehag.
Lika för alla – kungar, tiggare,
vanliga vandrare eller pilgrimer,
vem som helst –
duschar i jasmindoft.

(Ingvar Holmberg 22 juni 2021)

Jasmin

Högsommarens vita blomrikedom
när fruktträdens blomblad redan fallit
och gett plats för
små plommon, päron och körsbär.

Lysande i kvällsskymningen,
doftande i natten,
lockande på dagen,
ljuvlig att gå nära.

Inte lika förnämt damig som magnolian
men ungflicksfrisk
som en student i ny klänning,
som den första kärleken
och promenaden tätt intill varann
i sommarkvällens förtrollning.

Också när blombladen kantas av brunt
och faller som snöflingor
till en matta vid buskens rot,
finns doften kvar i luften –
och i mitt inre för alltid.

(Ingvar Holmberg,  10 juli 2000)

Lyckopromenad

Rena lyckopromenaden –
också i dag,
fast det var mulet och blåsigt
och skulle kunna bli snöbyar.

Ett par, icke brådskande ärenden
gjordes plötsligt viktiga
av vandringslusten.

Lyckan över att gå fritt
i denna 74-åriga,
begagnade och inte
särskilt välskötta kropp,

fötterna som går
av sig själva,
armarna som pendlar lite
fast inte på det där
spänstiga viset,
som hos många andra.

Mumlar ”hej” till
de mötande som
också möter med blicken.

En mamma
med sonen i vagnen
ger ett strålande leende
åt mitt håll.
Jag förstår att det
inte var just till mig
utan för livets
och moderslyckans skull,
men jag blir ändå glad.

Blåsten tar i stötvis
och hatten kunde
ha blåst av,
men min gråa toppluva
sitter kvar.

Jag har lämnat min
bekväma ”grotta”
fem trappor upp i Vilbergen
och går förbi Skarphagen
till Kneippen och ner till
Rhododendrondalen
nere vid Strömmen,
förbi de kala häggarna och bokarna.

Jag vet var det kommer att vara
ett hav av blå scilla
om några veckor
men nu är det grått överallt –
och plötsligt ganska mycket
vitt med yrsnön i luften.

Tänk, när grönskan och blommorna
och värmen kommer…

Och ändå –
rena lyckopromenaden
också denna dag.

                                                    (Ingvar Holmberg 210311

Foto: J-E Henriksson från en annan promenad för några veckor sen

Vårpromenad i sandaler (dikt)

Sista dagen i mars.
I morgon är vårmånaden april.
Jag tjuvstartar
med mina ljusa, bekväma byxor
och sandalerna från Gran Canaria
nu i januari.
(Jag tyckte de var lite dyra då,
men i dag är jag glad för dem).
Underbart lätt känns det för fötterna.
Men den stora jackan är fortfarande på.

Min vanliga tisdagspromenad ska börja
för att lämna radioprogrammet
på usb-minne i studion
vid Carl Johans park,
och för att stå med ukulelen
vid Drottninggatan
och sjunga hoppets och tröstens sånger
i Coronatid
för dem som ändå
är ute på stan.

Bästa vårtecknet i dag –
i Gamla Lasarettsparken
står den stora pilen
och vajar lite med
alla de långa smala flätorna
och liksom sjunger en vårvisa för mig.

Och någon kilometer längre ner,
alldeles vid strömmen och gamla yllefabriken,
som nu är fräscha lägenheter,
så står ännu en stor pil
och sjunger med i duetten,
likaså svängande
sina gröna, långa, smala flätor.

Och ute i Strömmens snabba vatten
flyter ett skrattmåspar
nära varann, i full fart,
som på nöjestur
med Flume ride på Liseberg
(jag minns första gången jag åkte där).

Det finns vårtecken.
Det finns glädjeämnen.
Det finns ett nu.

Min cykel

Min cykel är inte
ett snabbt fortskaffningsmedel,
snarare ett ”lagomskaffningsmedel”.

Några år susade jag fram
på en elcykel,
hastigt och bekvämt.

Så började den krångla alltmer.
Jag sålde den billigt på Blocket
till införstådd köpare.

Sen tog jag fram
min vanliga cykel igen,
12-åriga Sjösala ”Rosmarie”
med sju växlar –
med dansant och spänstigt namn
men med sedesam fart
när jag trampar den framåt.

Jag minns lånecykeln
på svenska skolan
i min barndoms Indien.
Mina smala, starka pojkben
gick som trumpinnar.
Det var då, det –
för sextio år sen.

Nu finns ändå njutningen kvar –
långsammare än
de flesta andra cyklisterna
men snabbare än fotgängarna.

Och tempot är egentligen ganska bra,
både för mig själv
och de andra i trafiken.
Nästan ingen behöver bli förskräckt.

Och jag känner solen
och blommornas dofter
och regnet också ibland.

Och jag hinner gott och väl fram –
så småningom –
på min cykel.

/Ingvar Holmberg 190830/

Bön utan agenda

I dag kom jag till Gud utan agenda,
utan ärenden och uppdrag
som Han borde utföra
för min räkning.

Jag kom oförberedd
och bara satt i Hans närhet,
drack in Hans atmosfär
och hade glömt bort

min ärendelista.

När jag nynnade där
och jollrade lite på
bönens och lovsångens tungomål,
snuddade en annan agenda

vid mig,

Guds ärendelista.

Det var inte kristallklart uttalat allt,
men det fanns i luften
omkring mig.

Jag kände det som om jag borde
hämta papper och penna,
men det blev inte av.

Det var en början
till något viktigt –
bön utan agenda
som lät mig ana

agendan, planen
i en annan division, liksom,
och där jag nog har en roll, ett uppdrag.

(Ingvar Holmberg 170422)

Grå och svart är du

Grå och svart är du –
vacker, när man tittar på dig
utan fördomar och förutfattade meningar.
Knepig och påhittig är du
och klarar dig bra överallt.
Trivs nära bebyggelse
men kan bo var som helst –
också i ödemarken
eller längst ute i skärgården.

Ditt kraxande
påminner om ditt namn.
Ditt flaxande är inte vackert
men fungerar bra.

En halvmeters överlevnadskonstnär
är du, broder kråka
eller syster kråka,
så lika varann.

Grå och svart är du – och vacker.

Var jag bor och lever

Träffade en granne i dag.
Pensionär som jag
men resligare och rakare
och till synes friskare.
Bor i grannhuset nära mitt
där jag bor sen fem år.

Han har bott i fyrtiofem –
sen husen byggdes.
Gjorde om trean till fyra
och sen till trea igen
allteftersom barnen kom
och lämnade boet sen.

För mig är det tretton bostäder
på de femtio åren som
vuxen med egen familj.

Var jag bor är en sak –
men var lever jag,
var finns mitt hjärta?
Var finns mina drömmar
och min längtan
att göra något för andra –
för Gud?

Var jag bor är en sak –
men var lever jag?
….

Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Kristus Jesus. Nåd och frid från Gud, vår fader, och Herren Jesus Kristus.” (Paulus brev till efesierna kap 1)

Dikten ”Höstpsalm”

1 Våren och sommarn har nu förflutit.
Mycket härligt har vi nu njutit,
många blommor har vi ju brutit
och glatts över alla frukter och bär.
Nu är vattnet kallt och till bad inte lockar.
I stället för smultron vi svampar plockar,
I stövlar vi går över stenar och stockar,
och linnet är hemma och jackan är här

Refr:
Tack, Herre, tack för den härliga hösten
då klara, svala luften ger mig trösten,
tidiga kvällar, tända ljus och kära rösten
från min bästa vän värmer, liksom tekoppen!
Tack, Herre, tack för det härliga livet,
tack för allt som här blev mig givet.
Tack för Ordet som blev mig skrivet!
Nu är höstens dag, och här lever jag.
Nu är höstens dag, och här lever jag.

2 Nu har det mesta av skördarna bärgats.
Nu får vi vila lite, löven har färgats.
Visst har en del av stormen väl härjats,
men vi har härdat ut och vi lever än.
Lärkträden, gula i novemberdiset,
trattkantareller där i blåbärsriset,
titta bara noga och på rätta viset!
Mycket finns att njuta om hösten, min vän!

3 Hösten i livet, det är inte så farligt.
Ganska mycket kvar, ta det bara varligt!
Efter jorden finns himlen, hur saligt!
Där är vi friska och starka igen.
Sakna inte sommarn, den är snart tillbaka!
Smaka nu och njut av höstens rika kaka!
Än finns lite kvar av livet att få smaka.
När det blir dags, så går vi Hemåt sen.

(Ingvar Holmberg 181113)

OBS! Dikten är tonsatt och finns som ljudfil under fliken ”Sånger”. Lyssna gärna!