Kategoriarkiv: Läs fler dikter här!

Oxlarnas tid och oxlarnas stad

Oxlarnas tid och
oxlarnas stad

Aldrig förr har jag upplevt oxlarnas tid

som i år och här!

Långa rader av träd

alldeles översållade av vitt.

I ganska många år

har jag haft ögon, känsliga för grönt

och lyckliga över björkar, bokar och ekar.

Och så de gröna häggarna, syrenerna,

oxlarna, rönnarna och kastanjerna

med vitt, lila och vitt igen.

Också i Vetlanda och andra städer

njöt jag av oxlarna här och där.

Men i år och här i Norrköping

är det som om oxlarna har tagit över stan,

oxelkongress överallt.

Vi har alltid haft stadsdelen Oxelbergen,

men just nu får vi nog säga

att vi bor i Oxelstaden.

Visst njuter jag av syrenerna också.

Deras färg och doft

kommer ifatt mig på cykeln.

Och kastanjernas vita ljusstakar

lyser i den sena skymningen,

varje träd en levande katedral.

Men just nu är det oxlarnas tid

och oxlarnas stad.

/Ingvar Holmberg /170601/

 

Man borde inte vara inomhus

Man borde inte vara
inomhus

Man borde inte vara inomhus överhuvudtaget så här års.
Så fort förändras allt i sommarens dagar och nätter.
Dikten jag skrev för några dagar sen om de vita oxlarna
som översvämmade Norrköpings gator och parker
och invaderade mitt synfält,
den dikten stämmer inte längre.
Och rapsfältens intensivt gula hav för en vecka sen
håller redan på att målas om igen till milt grönt.
Man borde inte vara inomhus överhuvudtaget.
Hur ska man hinna se allt?
Skomakaren som höll stängt mellan hägg och syren,
var en klok man.
Men den semestern kan ibland bli väl kort – några dagar
eller nästan bara en kafferast.
Man borde inte vara inomhus överhuvudtaget så här års.
På naturens teaterscen byter aktörerna av varann hela tiden
och fonden och dekoren ändras allt eftersom.
Det är tur att maskrosorna kommer igen gång på gång
till glädje för oss utan trädgård och på femte våningen.
Och hagtornen lyser fortfarande vitt och rosa lite överallt.
Snart kommer smultronen, och blåklockorna kommer att vaja.
Och rätt som det är säger körsbären med glimten i ögat:
”Saknar du fortfarande de vita blommorna?”
Man borde inte vara inomhus överhuvudtaget så här års.
/Ingvar Holmberg 170608/

 

Utsikt från mitt fönster

(Ur nya diktboken ”Utsikt från mitt fönster”)

Från bilfönstret se en himmelsblå sjö,
som visar sig vara blommande lin.
Från tågfönstret njuta av klargula rapsfält
och paraden av vita kyrkor och röda stugor.
Från fönstret på femte våningen här hemma
se de välkända vyerna
och de som rör sig där nere –
bilarna, hundarna
och deras människor.
Från själens fönster,
när bilderna har blivit retuscherade
av tid som förflutit,
har jag utsikt
och ibland insikt.
Välkommen upp
till utsikten från mitt fönster!

(Ingvar Holmberg 2016)

Forsythian blommar

Forsythian blommar bredvid perrongen
på Mjölby station.
Jag gläds åt de lysande gula kvistarna
fulla med blommor.
Men jag minns forsythian
i vår gamla trädgård
i Strängnäs.
Den var inte lätt att få bukt med,
höll på att ta över ett stort område.
Det är några trädgårdar sen nu.
Nu är det enbart glädje med forsythian,
nu när jag bor i lägenhet
på femte våningen.

/Ingvar Holmberg 160414/

Magnolia

 Magnolia

Magnoliorna håller mig fången
inte bara i maj,
då de härskar,
behärskar mig
med mäktiga kronblad
och förförande doft.
Inte bara på våren,
då jag upptäcker den,
i ännu en trädgård,
lockande men svårnådd,
sig själv nog,
sydländskt varm
i nordisk svalka.Också resten av året
står den där,
stark,
bidande sin tid,
får mig att tänka:
”Där är den.
Snart kommer den igen.”
Och jag minns doften,
och jag minns de mäktiga kronbladen.
Magnolia, du vinner.
Jag ger mig
på nåd och onåd.

Ingvar Holmberg 1995

Magnolior Lund blå himm

Magnolior_beskuren

Bilder: Ingvar Holmberg 2012