Lyckopromenad

Rena lyckopromenaden –
också i dag,
fast det var mulet och blåsigt
och skulle kunna bli snöbyar.

Ett par, icke brådskande ärenden
gjordes plötsligt viktiga
av vandringslusten.

Lyckan över att gå fritt
i denna 74-åriga,
begagnade och inte
särskilt välskötta kropp,

fötterna som går
av sig själva,
armarna som pendlar lite
fast inte på det där
spänstiga viset,
som hos många andra.

Mumlar ”hej” till
de mötande som
också möter med blicken.

En mamma
med sonen i vagnen
ger ett strålande leende
åt mitt håll.
Jag förstår att det
inte var just till mig
utan för livets
och moderslyckans skull,
men jag blir ändå glad.

Blåsten tar i stötvis
och hatten kunde
ha blåst av,
men min gråa toppluva
sitter kvar.

Jag har lämnat min
bekväma ”grotta”
fem trappor upp i Vilbergen
och går förbi Skarphagen
till Kneippen och ner till
Rhododendrondalen
nere vid Strömmen,
förbi de kala häggarna och bokarna.

Jag vet var det kommer att vara
ett hav av blå scilla
om några veckor
men nu är det grått överallt –
och plötsligt ganska mycket
vitt med yrsnön i luften.

Tänk, när grönskan och blommorna
och värmen kommer…

Och ändå –
rena lyckopromenaden
också denna dag.

                                                    (Ingvar Holmberg 210311

Foto: J-E Henriksson från en annan promenad för några veckor sen