Hörde häromdan av SMHI att det blivit höst i delar av norra Sverige.
Meteorologiska hösten anländer om det råder hösttemperatur fem dygn i följd. Hösttemperatur är det då dygnsmedeltemperaturen är under 10,0°C, men ännu inte fem dygn i följd.

Här i Östergötland är det mycket kvar av sommaren. Jag tillhör dem som njuter av sommaren här och nu och inte ojar mig över mörka moln eller vindbyar eller en stunds ösregn.

Nu är det dags att njuta av utomhusbaden, goda måltider på uteserveringar, blåbärsskog och glassätning.
Nu är det dags för kräftkalas, även om jag hellre festar på surströmming, så östgöte jag är.

Det gör mig tacksam, glad och stolt att många människor från det heta Mellan- och Sydeuropa söker sig till vår sommar i år och flyr undan extremvärmen. Det svenska ordet ”lagom” skojar vi om och föraktar ibland i ”mellanmjölkens land”, men ursprungligen betyder ju ”lagom” att det räcker laget runt. Vilken glädje, att vår underbara natur och vårt jämförelsevis trygga och välordnade land räcker ”laget runt” för många människor.
De här sakerna tänkte jag på, när jag häromdagen med min fru och dotter var vid idylliska Klarsjön nära Söderköping och där åt matig salladslunch med pasta, bacon, halloumi och annat gott samtidigt som ett par latinamerikanska familjer använde cementgrillen till kött och tillbehör och kokade potatis i kastrull. Det klara och lena vattnet mätte 21 grader. Glassen vid Göta Kanal i Söderköping sen var kall och god och smakade körsbär.

Man tackar – livet, landet, sommaren och Gud…

Hälsningar 11 augusti 2026 från Ingvar H

”Litet men värdefullt”, sa bokhandlaren

I en av mina favoritfilmer ”Du har mail” spelar Meg Ryan en ung bokhandlare som driver barnboksaffären hon ärvt efter sin mor.
Hon beskriver sitt inrutade liv med gångavstånd mellan bostad och arbete som ”litet men värdefullt”.

De senaste veckorna har jag skrivit ett par dikter och blogginlägg om, att min tillvaro tillsammans med fru Gittan (sen 58 år) efter flera årtionden av arbete och omfattande resande i många länder och tidvis rätt långa vistelser i andra länder, nu förändrats.

Övernattningar och mer vidlyftiga resor har minskats ner till dagsresor och utflykter i närområdet.
Planer och drömmar om saker längre fram i tiden övergår mer och mer till att ta en dag i taget och att veta att mycket beror på ”dagsformen”.

Men ”här och nu” i vårt fina och på många sätt trygga, vackra och välordnade land, har mycket att erbjuda. Jag såg i ett nyhetsprogram alldeles nyss att hundratals tyska familjer söker sig till campingarna i Sverige – för skogen, vattnet, luften och älgarna mm. En ung familjefar sa entusiastiskt: ”Två veckors semester i Sverige är som fyra veckor någon annanstans”.

”Litet men värdefullt”, kan fler än den unga bokhandlaren i New York säga.
Och nu talar jag i första hand om fysiska möjligheter och ork och begränsningarna som hör ihop med avtagande krafter och sliten kropp på gamla dar.
Det själsliga och andliga livet kan vara som rikast på gamla dar, och då kan det, som verkar litet, rymma storhet i en annan dimension, där gemenskap med den gode Guden och Frälsaren och Hans barn och den myllrande Skapelsen omkring oss av människor, djur och natur ofta rör oss till tårar och leenden och skratt och livsberusning.

Under några dagar – de senaste två veckorna i mitt lilla men värdefulla liv – har jag kunnat göra några av de saker som gläder mig allra mest:

Vara på badstranden och omsluten av det friska, klara vattnet.
Långsamt gå fram längs skogsstigen med ryggsäcksstol och plasthink och plocka blåbär under korta stunder och med lite vila och matsäck nu och då.

Ha mina sångstunder till ukulele eller piano och spela och sjunga de välkända andliga sångerna och mina egna, och få små samtal med okända människor i olika åldrar.

I ”min” kyrka vara med och lyssna på utmärkt bibelförklaring av Jacqui Holmgren om ”Två sorters tro”och delta i sång och bön och prata med gamla vänner och nya bekantskaper vid kyrkkaffet efteråt. Den här söndagen delade jag fikabord med tre indiska vänner, två ”ursvenska” och med Justin och Gilene från Burundi, som båda pratade utmärkt svenska och som jag inte hade träffat förut.

Själv med min Gittan besöka Hjortensbergskyrkan i Nyköping och sjunga, predika och spela piano och också informera om PMU (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete). Som en fin extra bonus fick vi också god grekisk lunch på stan efter gudstjänsten och kaffe och paj hos pastorskollegan Lisbeth Stigemyr, stor blomvän och duktig fotograf.

I kyrkan i Nyköping påminde jag mina lyssnare om att vi som ”är tillsammans med Jesus” har en stor förmån i livet varje dag: Samtidigt som vi har våra begränsningar och problem och små förtretligheter, så har vi hela tiden Guds Rike och dess kraft alldeles intill oss och inom oss. Mitt i vårt lilla liv finns Guds möjligheter och Guds goda kraft.

”Litet men värdefullt” – fullt tillräckligt!

Hälsningar från Ingvar H 260712

Foto:
Sång och piano (unge sparkcykelåkaren Elton Linder)
Ingvar m Justin och Gilene (Hugo Lindh)
I kyrkan Nyköping (Lisbeth Stigemyr)

I går var det Midsommarafton. I dag mår jag fint.

Liksom förra året på Midsommarafton var det i går härligt väder här i Norrköpingstrakten och på Vikbolandet.
Liksom förra Midsommarafton åkte vi också i går till den idylliska Stegeborgsgården vid vattnet mittemot Stegeborgs slottsruin.
Men den här gången var det inte jag som skjutsade min Gittan i vår gamla Saab. Det var hon som ”skjutsade” mig i sin färdtjänst-buss. Alldeles nyligen har hon beviljats färdtjänst, och då får man ju ta med en person på resan. Det var första gemensamma resan för oss nu, då jag inte behövde tänka på körning eller att hitta parkeringsplats. Härligt!

Stegeborgsgården är camping, restaurang & café, lägergård mm i nära samarbete med EFS (systerkyrka med Svenska Kyrkan). Det är en omtyckt mötesplats för oss som älskar gemenskap och glädje utan alkohol och som gillar både ”Små grodorna” och sommarpsalmer och lovsång. Där möter vi både ”kyrkfolk” och vanliga bekanta.
Det blev många små pratstunder med olika personer, både vänner, bekanta och helt okända – så är det ju på en camping. Att ta lite kaffe och glass och titta på folk och danslekar är ju trevligt och billigt sommarnöje. Bland det finaste och vackraste jag såg var trevlige Bosse Andersson från Korskyrkan i Söderköping och hans dotter Sara i fin Östgötadräkt.

Efter några timmar och på avtalad tid kom vår färdtjänstbuss och hämtade oss för hemresan.
I dag har jag en god eftervärme i själen – men ingen huvudvärk. I dag mår jag fint.

Hälsningar Midsommardagen 20 juni 2026 från Ingvar H

På vår nationaldag gick vi under cirka två timmar med sång, bibelläsning och bön och förbön vid sex olika ”stationer” i Norrköping. Vilken glad och färgstark gemenskap det var, vad gäller de många samfunden, kulturerna, åldrarna och blandningen av spänstiga unga människor och linkande och rullstolsburna och alla ”mittemellan”! Mellan stoppen hade vi fina samtal om livet och våra erfarenheter. Bönen och tacksägelsen och förbönerna rörde bland annat vårt vackra land och dess natur, barnen och ungdomarna, skolan och utbildningen, näringsliv och företag, politiker och ledare av olika slag, integrationen och öppenheten för de mest utsatta mm. Tyvärr tog jag bilder bara vid ett par tillfällen, eftersom jag hade ukulelen framme och spelade och sjöng till sångerna tillsammans med den professionelle och mycket vänlige musikern Nils Östling, gift med Anna-Karin från Borgs kyrka –  en av ledarna under vandringen.

Jag har underbara bilder och stor värme inom mig efter den här dagen. Så tacksam är jag över att jag var med!
(Ock tack vare Daniel Stenback fick jag också vara med på bild!)

Hälsningar 7 juni 2026 från Ingvar H