Det var inte för sent för det gamla prästparet Sakarias och Elisabet att oväntat och överraskande vänta barn och få Johannes som blev Döparen, det som är en prolog till julens händelser och Jesus födelse….

Det var inte för sent för den gamle Simeon i Jerusalem att få en inre maning att vara på plats i templet och ta det 40 dagar gamla spädbarnet Jesus i famn och få vissheten att detta var Frälsaren…

Det var inte för sent för den 84-åriga änkan och profetissan Hanna, som ständigt var i templet i tjänst med böner och fastor att på samma sätt möta Jesusbarnet och Maria och Josef och proklamera för alla att Frälsaren hade kommit…..

Överhuvudtaget finns det massor av exempel i Bibelns berättelser på människor som i oväntat hög ålder spelar en viktig roll i avgörande skeenden i historien och har andlig kraft och mental vigör och ofta också fysisk kraft.

Man kan påminna om Abraham, Mose, Moses syster Mirjam som vid närmare nittio års ålder på Röda Havets strand anför lovsången till Gud över befrielsen från Faraos armé, profeten Samuel på gamla dar som en fästning av andlig kraft och beskydd dit David kan fly undan livsfara och hot, Daniel i Babel under olika kungar och välden och ända fram till den gamle aposteln Johannes på fängelseön Patmos.

Psaltaren 92 uttrycker det här på ett underbart sätt: ”13 De rättfärdiga grönskar som palmer, de växer som cedrar på Libanon, 14 planterade i Herrens hus, grönskande på vår Guds förgårdar. 15 Även vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar 16 för att förkunna att Herren, min klippa, är rättfärdig. Ingen orätt finns i honom.”

Jag är nästan 75 år gammal nu. För ett par generationer sen var väldigt många 75-åringar förvärkta och slitna i kroppen av hårt kroppsarbete, och det finns för all del människor i dag också med samma livslott, samtidigt som vi läser om allt fler 90-åringar och hundraåringar som är vitala till både kropp och själ.

Själv är jag inte generad eller besvärad över att vara så här pass gammal. Däremot fylls jag mer och mer av tacksamhet över att jag har varit ett Guds barn och i Hans tjänst ända sen övre tonåren och i alla fall tjugoårsåldern. Hur mycket andlig nytta det har blivit under alla dessa år, går naturligtvis att undra över, men just nu överväldigas jag över att jag får vara med och vill vara med i raden av gamla människor som finns ”i templet” och i Jesu närhet och på olika sätt pekar på Honom, Frälsaren.

I början på den här veckan var jag med på en fest för kören Solrosorna, som har som huvuduppgift att hålla sångstunder och andakter på äldreboenden och Träffpunkter i Norrköping med omnejd. Det var terminsavslutning, då också ett par medlemmar i kören avtackades. De två mogna männen – S i omkring 80-årsåldern och O i 85-årsåldern, slutade inte för att var less på det hela eller inte hade tid längre, utan för att kroppen och hälsan lade hinder i vägen. Och båda dessa hedersmän upphör inte med kärleken till Gud och tjänsten åt Honom för det.

Det är inte för sent……..

Du kanske har gjort paus i ditt tjänande av Gud av olika skäl ….. dåligt självförtroende, andras kommentarer eller åsikter, bekvämlighet eller själviskhet, men det är inte för sent…..

Gud kallar oss i alla åldrar att vara en del av Hans folk och att ”vävas in” i Guds Rikes väv som proklamerar Frälsaren, som föddes, levde och verkade, dog och uppstod och som är den kommande Konungen.

Det är inte för sent.

”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” Galaterbrevet 6:9

(Ingvar Holmberg 211202)

Solrosorna på Träffpunkten Kalkstensgatan 5, sept 2017

Ett par dagar innan första advent sitter jag och funderar.

Advent betyder ”ankomst” och syftar på när Jesus red in i Jerusalem och Kungens ankomst till sitt folk. På svenska och i vår tid har innebörden i advent (kanske på grund av ljudlikheten) mer och mer gått över till att betyda väntan, det vill säga väntan på julen. Också i våra kyrkor säger vi det numera – att advent skulle betyda väntan.

Det är klart att någons ankomst kan vara något vi väntar på.
Kanske är det två livsstilar som kännetecknas av de här två orden? Jag påstår inte bestämt att det är så, men vill ändå fullfölja tanken ett ögonblick.
En del människor tillbringar väldigt mycket tid och energi på att vänta och längta och otåligt sakna.
Andra är mer ”ankomstmänniskor” och agerar utifrån det som faktiskt händer omkring dem och i deras liv.

Själv tycker jag att mycket av det viktigaste i mitt liv har varit en följd av saker som har hänt, dörrar som har öppnats, och så när jag har utforskat dessa möjligheter, så har mycket lagts till rätta.
Under livets gång har jag lärt mig att planera och anteckna i kalender och hålla reda på olika saker och på så vis undvika onödiga kollisioner och obehagliga överraskningar.

När vi ska ha gäster, vill vi gärna veta det i förväg, men ibland är det de oväntade besöken som blir allra trevligast, när vi väl accepterar dem. Och vissa personer är välkomna, när de än kommer! Vår dotter får komma när som helst, det är bara roligt. Hon kan nog aldrig komma vid ett olämpligt tillfälle. Hon vet också var kaffeburken står och var lakanen och handdukarna finns och hur man fäller upp bäddsoffan.

Under adventssöndagarna finns som teman också att bana väg för Herren, att öppna ”portarna” samt Herrens återkomst till jorden. För de här händelserna kanske vi kan oroa oss. Det finns förutsägelser i Bibeln, och vissa kristna förkunnare är väldigt upptagna med att räkna ut tider och tidstecken.
Jesus är välkommen, när Han än kommer! Han behövs för vår värld och vårt universum, så snart som möjligt, faktiskt.

För 53 år sen den här tiden på året hade jag alldeles nyss fått klart för mig att jag på nyåret skulle börja ett nytt liv som predikantlärling i Pingstkyrkan i Gävle. Där hade församlingen en ledig trerumslägenhet för mig att hyra. Detta innebar ju också som en bonus att min fästmö Gittan och jag kunde gifta oss nästan direkt och antagligen betydligt snabbare än det hade blivit annars. Vilken lycka för kärlekstörstande unga människor! Och det var bara första bonusen av många under ett långt liv med visserligen mestadels låg lön och levnadsstandard men massor av glada överraskningar och upplevelser i olika länder och miljöer och spännande resor och möten med fascinerande kvinnor och män och flickor och pojkar. Och de talanger som jag har burit, mer eller mindre medvetet, har utvecklats och kommit till sin rätt i olika sammanhang. Jag har aldrig varit rik på pengar men på nästan allt annat, och jag och min familj har alltid haft livets nödtorft och ofta mer än så.

I morse tänkte jag på och läste på nytt berättelsen om husbonden som anställde folk till vingården vid olika tider på dagen och som sen vid dagens slut betalade ut lön på ett överraskande sätt, som förargade en del av arbetarna. Så kom jag på att jag skrivit om detta förut och letade upp det i mitt blogginlägg för nästan ett år sen. Läs det gärna som en del av de här tankarna! Länken är:
https://ingvarholmberg.se/blogg/besok-i-en-vingard/

Den kommande helgen firar vi i kyrkan Första Advent – Konungens ankomst till sitt folk. Det är också förknippat med väntan, förstås. Låt oss bara inte vara så upptagna med planering och väntan av olika ting, att vi missar de oväntade besöken, de öppna dörrarna. Bibelns berättelser och kyrko- och missionshistorien är fyllda av exempel på människor som oväntat mötte Mästaren som sa ”Följ mig!”, och när de följde honom, kom det stora Ljuset in i deras tillvaro.

Glad Advent!

                                                     (Ingvar Holmberg 211125)

I slutet av den här veckan infaller Domssöndagen, som är avslutningen på kyrkoåret. Inför lite tankar på livet, sammanfattningen av det vi gör och är, och tankarna på att det är ganska skönt att det finns en Allsmäktig och rättvis Gud som är den slutgiltige Domaren, så formulerades tidigt i dag följande rader och dikt:(Foto: I Holmberg på kyrkogården i Vetlanda

När jag dör – om jag hinner

När jag dör – om jag hinner,
får du gärna sakna mig
en liten stund,

men sedan vill jag helst
att du gläds med mig
över att jag är hemma,
framme vid målet
som jag startade vandringen mot
för länge, länge sen.

När jag dör – om jag hinner,
för det är ju inte säkert
att jag hinner dö.

En generation av oss,
som tillhör Jesu lärjungar,
kommer ju inte att hinna dö,
vare sig sjuka eller friska.

De – eller kanske vi –
får se Kungen komma tillbaka
och möta honom
när han kommer tillbaka
till en jord i kaos och lågor.

Han straffar ondskan
och skapar fridsriket,
och exakt hur det går till
tror jag ingen människa
riktigt vet,
fast många låtsas det.

Jag vet att mitt namn
finns i hans bok,
otroligt nog,
tack vare Jesus meriter
och gåva,
som jag får ta emot
i tro och glädje.

Så när jag dör – om jag hinner,
så är det bara början
på nästa kapitel…
och du får gärna sakna mig
en liten stund,
men sedan vill jag helst
att du gläds med mig.

                            (Ingvar Holmberg 211117)

Här fortsätter jag lite med ämnet hopp och att hoppas – det som jag skrev om för någon vecka sen i samband med några diktrader som blev en sång och som för ett par dagar sen också resulterade i en sångvideo med titeln ”Hoppet i vår själ” och som finns på YouTube nu och har haft rätt många visningar på två, tre dar.

När jag på Internet sökte positiva och finurliga ordspråk och uttalanden om hoppet, chockades jag ju av mängden cyniska och nedlåtande och desillusionerade formuleringar om hopp och att hoppas. Jag fick ”gräva djupt” för att få fram några positiva ordspråk och talesätt. Här kommer i alla fall några:

”Vad är livet om man inte kan hoppas?” (Svenskt ordspråk)
”Människans starkaste egenskap är att alltid hoppas.” (Alf Larsen 1885-1967)
”Den som hoppas har allt, den som ej hoppas har mist allt” (Svenskt ordspråk)
”I var och en av oss fanns det något dött, för hoppet var borta.” (Oscar Wilde 1854-1900)
”Om först hoppet släcks, vad finns då kvar?” (Joachim Aagaard)
”Hoppet är det sista man släpper.” (Danskt ordspråk)
”Ingen behöver skämmas över att hoppas.” (Voltaire 1694-1778)
”Hoppet är något bra – kanske det bästa, och det som är bra dör aldrig.” (Stephen King f 1947)
”Det är på hoppet man lever” (Detta, som jag trodde var ett känt ordspråk, hittade jag inte på internet, men för mig har det varit något, jag tycker jag har känt igen sen jag var ung, så jag tar med det bland citaten)

I mitt förra inlägg tog jag upp hur den kristna tron och kristna människor i så stor omfattning i tidigare generationer talade och sjöng om hoppet, något som vi moderna kristna i vårt land delvis eller nästan helt har tappat.
De så kallade ”läsarna”, de fromma och Jesustroende, talade och sjöng om himlen och Jesus återkomst och det eviga livet och tog ofta upp det i sina privata och gemensamma böner.

I vår tid behövs det kristna hoppet mer än nånsin!
Mitt i all välfärd och trygghet som ändå finns i vårt land på så många sätt, tycks hopplösheten hos människor i alla åldrar växa lavinartat, till och med hos de unga som förmodligen mest av alla borde få känna hopp och positiv förväntan.

Vi som kristna kan vara bärare av hoppet. Bibelns texter formulerar ”hoppets teologi” och ”hoppets sång”. Och Guds löften kan vi lita på, för vi känner honom som står bakom löften, den allsmäktige och gode Guden. Om vi var barn i en familj med goda och trygga föräldrar, visste vi att det pappa eller mamma lovade oss, det fick vi också. Vår kunskap och relation till den som lovar något, betyder allt för kraften i vårt hopp. Och det handlar nu om Gud, den trofaste Givaren som i sitt sändande av Jesus gav sig själv till oss. Hans Rike är också vårt. Hans framtid är också vår.

Här kommer ett axplock av Bibelns hoppingivande löften:
1 Kor 13:13 Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Jer 29: 11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Psalt 71: 5, för du är mitt hopp, Herre, Herre, min trygghet ända från min ungdom. ….14 Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen.
Ef 1:18 f 18 Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.
Tit 2: 11 Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.
Hebr 10:23 Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.

Jag nämnde i början av de här raderna om min sångvideo ”Hoppet i vår själ”, som på YouTube har fått ett bra mottagande. I dag har jag på YouTube skapat musikvideon ”Sluta aldrig hoppas!” där en pratad introduktion ger en inledning till ”Hoppet i min själ”. Spela gärna videon via följande länk!

https://youtu.be/3v942JP-B6o

Sluta aldrig att hoppas!

                                 (Ingvar Holmberg 211111)