Alla inlägg av ingvarh

”Släpp mitt folk” – Ingvars bok om kristna i Ukraina och ”Sovjet” (1992) -Ljudbok

Ukraina är i blickpunkten genom Rysslands anfallskrig under 2022.
Kristna i Ukraina spelade stor roll för pingströrelsens spridning i Sovjetunionen. Ingvar Holmberg berättar om möten i Ukraina och övriga delar av Sovjetväldet.
Bokens titel är ”Släpp mitt folk -Ett dokument om pingstvänner i Sovjetunionen under 1980- och 1990-talet”. Utgavs 1992 med hjälp av Nya Musik (bokhandel i Jönköping).
Ingvar högläser ur boken.

(Ingvar under Sovjetresor 1990 & 1991)

Lyssna på de första fyra avsnitten som finns klara på Ingvars podcast ”Bitar ur livet”. Övriga delar följer vecka för vecka.
Länkar till de fyra avsnitten:
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/slapp-mitt-folk-sovjetunionens-kristna-pa-1980-talet-del-1
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/slapp-mitt-folk-sovjetunionens-kristna-pa-1980-talet-del-2
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/slapp-mitt-folk-sovjetunionens-kristna-pa-1980-talet-del-3
https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/slapp-mitt-folk-sovjetunionens-kristna-pa-1980-talet-del-4

OBS! Finns även på Google och Spotify om du söker under ”Ingvar Holmberg  Bitar ur livet ”

Toner & tankar 27 sept 2022 med Ingvar Holmberg

Ingvar Holmberg spelar sånger om att gå ut med frälsningsbudskapet och om Guds solsken samt läser två egna dikter – ”Vägens folk” och ”Solbelyst”.
Fortsättning av följetongen med Ingvar Holmbergs bok ”Släpp mitt folk -Ett dokument om pingstvänner under 1980- och 1990-talet” (Utgiven 1992) – fjärde delen.
För att lyssna, klicka på länken nedan och tryck sen på ”play”-knappen!
https://archive.org/details/toner-tankar-220927

Toner & tankar 20 sept 2022 med Ingvar Holmberg

Ingvar Holmberg spelar musik och läser ett knippe egna höstdikter. Han berättar om Kulturnatten i Norrköping under fredag och lörd 23-24/9.
Fortsättning av följetongen med Ingvar Holmbergs bok ”Släpp mitt folk -Ett dokument om pingstvänner under 1980- och 1990-talet” (Utgiven 1992) – tredje delen.
För att lyssna, klicka på länken nedan och tryck sen på ”play”-knappen!
https://archive.org/details/toner-tankar-220920

Toner & tankar 13 sept 2022 med Ingvar Holmberg

Ingvar Holmberg spelar ett knippe sånger och talar om valdagen nyligen och om vägledning och olika val i livet.
Fortsättning av följetongen med Ingvar Holmbergs bok ”Släpp mitt folk -Ett dokument om pingstvänner under 1980- och 1990-talet” (Utgiven 1992) – andra delen.
För att lyssna, klicka på länken nedan och tryck sen på ”play”-knappen!
https://archive.org/details/toner-tankar-220913

Toner & tankar 6 sept 2022 med Ingvar Holmberg

Ingvar Holmberg spelar ett knippe sånger och berättar lite från den gångna sommaren, bl.a. surströmmingskalas på sensommaren.
Ny följetong med Ingvar Holmbergs bok ”Släpp mitt folk -Ett dokument om pingstvänner under 1980- och 1990-talet” (Utgiven 1992) – första delen.
För att lyssna, klicka på länken nedan och tryck sen på ”play”-knappen!
https://archive.org/details/toner-tankar-220906

Apropå regimskifte och fritidsintressen

Det här skriver jag på tisdag morgon efter valet i söndags. Först i morgon eller på torsdag vet vi säkert om ”blåa eller röda” blocket segrar och bildar regering. Det hänger på ett mandat. Och vi väntar med spänning på hur det ska bli.

Men mitt huvudsakliga ärende för de här raderna är ”regimskifte” i fritidsintressen, en nog så viktig sak för de flesta människor i vårt land.
Våra fritidsintressen ska väl inte vara vår huvudsakliga identitet, men det kan nästan verka så för en del människor, vare sig det är fågelskådning, favoritlaget ( i Norrköping – med stor sannolikhet IFK i fotboll och Dolphins i basket) eller golf.

Just golf har jag själv haft som favoritsport och uteaktivitet i omkring 35 år. Och golf anses vara nästan omöjligt att sluta med, när man väl har börjat. Man kan också hålla på med golf långt upp i åren, och jag har mer än en gång gått på banan med herrar och damer som fyllt 80 men är i full gång med golfen.

Jag slutade tvärt med golf för tre år sen – efter en bra säsong, då jag haft stort nöje och nytta av golfen, och det hade gått bra efter mina förutsättningar.

Mina skäl var mina egna och går att skriva en del om, men en viktig beståndsdel var en längtan att leva enklare och att avstå från något för mig kärt i samband med det. Jag gick ur golfklubben och sålde min utrustning på Blocket. För pengarna köpte jag en ny ryggsäck och vandringsskor. Och så började jag gå och vandra mera – men utan klubba och boll….. Och de här tre åren har jag ägnat mig mera åt att vara vandrare och pilgrim, något som harmonierar bra med att vara en kristen på väg genom livet och världen som pilgrim med Guds Rike som mål i livet och ”nya himlar och en ny jord” som destination.

I lördags spelade jag golf igen för första gången på tre år – tillsammans med min kusin Nils från Stockholm och min svåger Jan-Erik här i Norrköping (som, förresten, också är min vandringskamrat). Det var mycket trevligt och ett angenämt möte med golfens goda sidor – njutningen av de lyckade slagen, den vackra naturen, motionen och spänningen, gemenskapen och fikat utomhus… Men golf är inte min identitet. Jag får och kan öka antalet och ”dosen” av promenader i skog och mark med plockning av bär och svamp och fortsätta med pilgrimsvandringar och en och annan ”korsvandring” kanske…. De här tre senaste åren har jag deltagit i vandringar med ett 2½ meter högt träkors genom byar, städer och landsbygd tillsamman med andra kristna från olika kyrkor som ett uttryck för vår sanna identitet – att vara en lärjunge och efterföljare till Frälsaren Jesus Kristus, som ständigt var på vandring till nya platser och människor.

Den identiteten går mycket bra att kombinera med att vara golfare, vilket många av mina kristna vänner visar genom att på ett naturligt sätt under golfrundor med nya och gamla bekanta prata om sin kristna tro, samtidigt som de ”svingar sig fram” längs golfbanorna.

Vi vandrar vidare. Regimskiftena i politiken må komma, och vi får väl be för dem som har det politiska ansvaret, men för oss har det viktigaste ”regimskiftet” redan skett.

Ingvar Holmberg 13 september 2022

Foton från golfrundan i lördags och korsvandringen i maj.

Om doften av rosor och surströmming

Efter störtregnet för en dryg vecka sen och ett par svala dagar, har sommarliknande dagar kommit åter.

I dag och i morgon är det rosdoft och surströmmingsdoft som upptar mina tankar.
Min fru och jag och mina syskon med respektive brukar äta surströmming tillsammans på sensommaren eller när det går att träffas.
I år har det varit ont om surströmming, och i Norrland har det varit köer och kriser och lite osämja, för att det har varit svårt att få tag i burkarna. Omkring den 15 augusti såg jag några burkar Röda Ulven i vår vanliga ICA-affär här i stadsdelen där jag bor. Jag köpte en burk med tanke på att vi skulle nog äta den snart.
Så blev det lite hastigt bestämt att vi skulle ha syskonträff med surströmming den 6 september, och då visade det sig att det inte fanns några burkar att få tag i här i Norrköping i de affärer mina syskon kontaktade.
Så var min fru och jag på besök i Värnamo i torsdags för ett kafémöte i en kyrka på eftermiddagen. Jag gick in i en stor livsmedelshall och frågade, men där fanns det inte. Så fick jag tips och ringde ICA Kvantum, och där hade de surströmming. Jag bad dem lägga undan fyra burkar åt mig, så jag skulle kunna komma in på vägen till kafémötet. Kvinnan i telefonen sa att det nog inte var någon fara, men hon skulle ändå göra det. ”Det verkar finnas 50 burkar här”, sa hon. Vilket ofattbart överflöd, när hungriga norrlänningar får kämpa för att få tag i en och annan burk. Jag köpte själaglad fem burkar och kände mig lycklig som på så sätt kunde hjälpa ett par av mina syskon.

I dag är det rosendoft i vår lägenhet, för jag köpte för en stund sen blommor och två bakelser för att fira att det var 57 år år sen just i dag, som min Gittan och jag blev ett par. Vi brukar uppmärksamma den dagen liksom förlovningsdagen och bröllopsdagen.

Det finns mycket att oroas över och en del att klaga på i och för sig.
Så mycket större anledning att ta vara på glädjeämnena som ändå finns.

Så i dag och i morgon njuter jag av rosendoft och surströmmingslukten och åt att vi förmodligen kan sitta ute i solskenet i morgon i kära vänners gemenskap.

5 september 2022 Ingvar Holmberg

Drömsemester i sen augusti

Förra veckan var jag  på fem dagars drömsemester här på ön utanför Kungälv.
I mars i år var vi på ”All inclusive” en vecka på Gran Canaria och det var härligt, men de här senaste dagarna har jag haft ”All exclusive” , där jag visserligen själv lagat ett par av huvudmålen, men ätit gott och mycket och särskilt njutit av några saker:

29 augusti 2022
Foto: Gittan Holmberg
Att gå barfota från morgon till kväll i badshorts och t-shirt och bara byta till andra badbyxor för doppen och simturerna i klart 21-gradigt havsvatten…
Att vara granne med en vacker häger som varje morgon stått på en sten en bit bort och betraktat omgivningen….
Att njuta av måltider och samtal och också stundtals kunna vara tyst och lösa korsord eller läsa….
Att på avstånd se och höra människor och båtar och korpar och sjöfåglar och hav och himmel och land….
Att på kvällarna tillsammans sjunga de gamla sångerna ur psalmboken Segertoner och uttrycka tacksamhet och bön till den gode Guden och Frälsaren…
Det känns exklusivt och privilegierat..

Det lilla formatet

I vår tid och vårt samhälle finns det lilla behändiga formatet på telefoner och andra elektroniska apparater. Däremot är utrymmet och apparnas och programmens antal och funktioner nästan helt obegränsat.

Det visar sig i antalet ord och antalet bilder i olika sammanhang.

Och TV-serierna finns till hands i så många säsonger med 10-12 avsnitt i varje säsong, att det liksom aldrig tar slut.

Antalet sidor i böckerna ökar också ständigt. Numera måste en roman eller en bok i en Fantasyserie vara på 700 sidor eller mer.

Jag finns själv mitt i allt det här.
Ganska ofta ”sträcktittar” jag på många avsnitt av en serie som fängslar mig.
Och en av mina favoriter att läsa i fantasygenren är Robert Jordans ”Wheel of Time” som består av omkring 15 volymer på vardera 7-800 sidor. Den har jag läst igenom åtminstone två eller tre gånger, även om jag läser fort, när det handlar om förströelse.

De senaste veckorna under den här sommaren har jag några gånger återkommit till det lilla formatet.

Min pappa Agne, den fromme och aktive missionären, tyckte om att läsa på lediga stunder. I sitt hem i södra Indien hade han bl.a. ganska många tunna, häftade böcker av den engelske författaren Edgar Wallace. Denne skrev sina innehållsrika och spännande böcker på 1920- och 1930-talen, och böckerna trycktes i många upplagor. Jag har ett 20-tal titlar av dessa gulnade, sönderfallande små häften, och den här varma sommaren har jag läst ett tiotal av de här gamla favoriterna. På 150 sidor får man en detaljerad och fullständig historia med tillfredsställande slut. Det är en stark kontrast till vår tids ”tegelstenar” till böcker.

Jag har aldrig varit i Japan, men jag är fascinerad av det landets kultur. På den lilla ytan trängs bokstavligen miljontals människor, och ändå är det en osynlig privat zon omkring var och en. Organisationen och ordningen i detaljer och det avskalade blir ett livsmönster.

I japansk poesi finns det lilla formatet i form av den treradiga dikten ”haiku” med fem, sju och fem stavelser på varje rad. Så finns tilläggsformen ”tanka” med två rader på sju stavelser som en avslutning, så att ”tanka” är en femradig dikt.

I kulturella kretsar i det gamla Japan kunde sällskapslivet bestå av att någon läste upp de tre första raderna (haikun), och sen fick någon annan bidra med de kompletterande raderna till en ”tanka”.
Japansk poesi har djupa rötter i naturen och årstiderna och förenar det med känslor och tankar med många klangbottnar, som är utanför min begreppsvärld.

Ändå är jag fascinerad av det lilla formatet. Ett sätt för mig att gestalta det är att – mitt i orkestrarnas och musikgruppernas och ljudanläggningarnas värld – ställa mig i ett gathörn med ukulelen och sjunga en av mina egna visor.

Tre nyskrivna haiku-försök kommer här från de senaste dagarnas promenader och funderingar. Länge leve det lilla formatet!

”Hängbjörkens grenar
dansar i sommarvinden –
fängslar mitt öga”.        (12/8 2022)

”Sötman i luften
svalkar den heta sommarn –
lindarnas väldoft”.         (18/8 2022)

”Nystartat hjärta
får jag om några dagar –
elkonvertering.”         (18/8 2022)

                                                                                 Ingvar Holmberg 220818

Och sommaren bara fortsätter….

Det är förmodligen en hel del kvar av sommaren än, men just i dag passar det bra med en rapport i ord och bilder från de senaste veckorna. I dag är det på nytt sol från klarblå himmel och temperaturen kommer här i Norrköpingstrakten närma sig 30 grader i luften.
Under fyra veckor (fram till och med 7/8) hade jag en yttre ram av sommarvikariat i Pingstkyrkan här med ansvar för gudstjänster och bönemöten och mötesannonsering och besök hos medlemmar som sällan eller aldrig kan komma till kyrkan. Under de veckorna var jag lite oftare än vanligt ute på gatorna med sång och ukulelespel, och då delade någon vän ut foldrar med vägledning till kristen tro, medan jag sjöng.

Men det har också varit en omväxlande badsommar med badtemperaturer från 25 grader i vattnet på Öland sista dagarna i juni till 14 grader i havet utanför Oxelösund 9 augusti, då jag tog ett dopp efter cafémötet på Hjortensbergskyrkans sommarhem.
Det mest ovanliga doppet blev 4 augusti efter min syster Barbros 70-årsfest i trädgården utanför Norrköping, då jag och dottern Qarin skulle ta ett dopp i närbelägna Ensjön på hemvägen,
Efter 2-3 timmar av soligt festväder kom moln och åska och störtregn precis när vi skulle gå i vattnet. Regnet med stora hagel i var ”på längden i stället för på tvären”. Vi gick i och hann ta några simtag och kolla på termometern att vattentemperaturen var 22. Sen gick vi till våra helt genomdränkta kläder och stod en stund i ”låtsasskydd” av ett stort träd. När vi efter en liten stund gick stigen upp till vägen låg en ung ek fälld över stigen, och den fick vi klättra över.
Sånt där är ganska obehagligt att uppleva men roligt att minnas efteråt!
I år var det Skänninge Marken efter två års uppehåll. Med fru och dotter gick jag där – tittade lite på olika varustånd och människor och en hel del i min bok jag hade med i vimlet.

Trevliga sommarutflykter och god mat och god gemenskap med gamla och nya vänner, det är några av livets glädjeämnen. Efter cafémötet i tisdags och det kallaste doppet hittills i år var vi bjudna till Hjortensbergskyrkans tidigare pastor Lisbeth Stigemyr på kvällsmat i hennes trerummare, innan vi skjutsade Qarin till stationen för resan tillbaka till Stockholm. Med Lisbeth har jag flera saker gemensamt – gudsrelationen och pastorsuppdraget och kärlek till bad utomhus och till alla vackra blommor i naturen och allt annat vackert omkring oss. Men förutom detta har hon en stor passion för krukväxter och är också en duktig fotograf. Det var en verklig upplevelse att se all blomprakt på hennes balkong och i lägenheten! Jag fick för mig att fråga hur många olika sorters pelargoner hon har och väntade mig ett ungefärligt svar. ”100 stycken, och jag har dem dokumenterade med namn på kort!”, svarade hon genast!

Nästa vecka blir det en tur till goda vänner i Gävletrakten och två kyrkor där. Innan vi far dit har vi hunnit börja med höstterminens sångstunder på våra äldreboenden med vår kör Solrosorna.
Och veckan därpå blir det några dagar på Brattön i Kungälvstrakten hos våra vänner Svensson.
Det finns visst material för ytterligare en sommarrapport.

Foton: Qarin Holmberg, Lisbeth Stigemyr, I Holmberg