Så börjar en sång av Göte Strandsjö, och den hörde jag först i 20-årsåldern som ny predikantlärling. Och texten fortsätter: ”Och hjälper inte Han, så hjälper ingen, det har jag lärt mig klart förstå”.
Under livets gång har jag ofta fått se och uppleva verkligheten i de raderna. Jag har också lärt mig, att den hjälp Jesus ger ofta kommer genom människor, ofta genom Guds lyhörda barn och ibland genom dem som säger sig inte tro, men som ändå ibland får vara Guds hjälpande hand.
Ibland är jag otålig över att de stora bönesvaren tycks dröja, men så ser jag i till synes små ting i vardagen den store Mästarens hand, när han som en mästermekaniker ”skruvar” saker och ting på plats.
Ibland gör omständigheter att vi går utanför våra bekvämlighetszoner och gör nya saker.
Häromdagen gjorde ett felaktigt köp av ett mjölpaket att jag bestämde mig för att baka matbröd, vilket jag aldrig annars gör. Jag följde ett recept till punkt och pricka och lyckades riktigt bra.
 |
 |
I går skyndade jag iväg till bussen och ryckte på vägen ut till mig min ukulele i fodral. Jag var bjuden till våra ”ukrainares” julfest i Pingstkyrkan, den som vår församling generöst bjuder på med massor av svensk julmat. Gästerna tar själva hand om programmet med bl.a. massor av sång och musik till egen musik eller till proffsiga musikarrangemang på cd eller ljudfiler. Förra året sjöng jag lite allsång med dem på svenska och ryska, och jag hade suttit vid bordet med tre kvinnor – mormor, mor och dotter – som alla var helt nya för den kristna tron och fått berätta mycket för dem.
På bussen repeterade jag i minnet ryska texten till ett par enkla sånger att sjunga och bad till Gud att få träffa några att få prata om Gud med. Så kom jag på en av mina svenska barnsånger i en julmusikal och gjorde snabbt i huvudet en översättning till ryska. När jag kom fram till kyrkan var festen redan i full gång sen en timme, för jag hade missuppfattat tiden. Alla åt och pratade av hjärtans lust, och sångarna avlöste varandra vid mikrofonerna. Det var mer eller mindre fullt vid alla bord, men jag såg en ledig plats vid ett bord för fyra, gick dit och frågade om jag fick sitta där och om det var OK att prata ryska, eftersom jag inte kan ukrainska. Det vänliga paret med sin tolvåriga dotter bjöd in mig och vi fick jättefin kontakt direkt. De var inte vana vid någon kyrka utan hade fått nys om julfesten genom sin äldre son som var vän med någon av ukrainarna i vår kyrka.
Jag hämtade mig en tallrik med mat och fick en fin kväll med meningsfullt samtal och till och med möjlighet att få ta deras händer och be en välsignelsebön för dem och deras familj och att de skulle få lära känna Jesus. De bor i Västervik. När jag i telefon slog upp Pingstkyrkan i Västervik för att ge dem adressen, fick jag se att söndagen efter jul predikar Katarina Claar där, Hon har bott i Kirgizistan och Kazakstan i många år och talar säkert ryska mycket bättre än jag. Jag blev vän på Facebook med mannen i familjen också och skrev sen på kvällen en påminnelse om gudstjänsten i Västervik.
Under kvällen sjöng jag min lilla sång med nyskrivna ryska texten och pratade lite från mikrofonen och fick stort gehör.
Så småningom tog jag ukulelen och gick till spårvagn och buss och tog mig hem mätt och tacksam till Gud och lycklig.
”Min Jesus hjälper i de stora tingen – och i de små.
Och hjälper inte Han, så hjälper ingen, det har jag lärt mig klart förstå.”
God Jul och Gott Nytt År!
Hälsningar 21 december 2024 från Ingvar H
