Jag är en riktig Norrköpingsbo nuförtiden – efter snart nio år som återkommen till min födelseestad.
Men ibland åker jag till Linköping, där jag har ett par återkommande ärenden:
Ibland är jag med på pingstpastorssamling för Östergötland i Pingstkyrkan Cupolen alldeles vid Gamla Linköping. Och ibland åker jag till min favoritaffär i Skäggetorps Centrum – Salams livs där man kan köpa orientaliska livsmedel, t.ex indisk pickles och liknande.
I torsdags hade jag efter avslutande lunchen på Cupolen en givande pratstund med ljudinspelare påslagen i samspråk med Maria Nyman, en av medarbetarna i Pingstkyrkan, Linköping. Hon arbetar bland annat med lunchserveringen och med LP-verksamheten (kontakt med missbruksproblem mm). Dessutom är hon engagerad i två mycket spännande arbetsgrenar – dels Origo som är en en verksamhet med nystart och inträde i arbetslivet, dels Celebrate Recovery som är en ”Jesuscentrerad 12-stegsrörelse” som intresserar sig för ett bredare spektrum än missbruksfrågor – upprättelse av personligheten i vidaste mening. Jag förklarar inte mer utan ger dig länken till min podcast, där samtalet finns. Lyssna gärna! Länken kommer här: https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/inget-att-dolja-maria-nyman-berattar
På pastorssamlingen pratade vi en hel del om Ukraina. Jag tog fram ett videoreportage från Berdichev i Ukraina från en lyckligare tid och ett besök där 2009, då ett tioårsjubileum av ett kyrkbygge med stöd från lilla Överhörnäs i Ångermanland besöktes av 1000 personer och stadens borgmästare. Samma kyrka står kvar än i dag fast granatblixtar från ryska attacker syns i närheten. Den kyrkan är just nu tillflyktsort för 100 internflyktingar i Ukraina. De får skydd, sovplatser, mat och kläder och hjälp av kyrkans folk, understödda bl.a. av kristna i Sverige. Titta gärna på videon från en lyckligare tid! Länken:
https://youtu.be/WLJ8y9qcXOw
Det var struligt i Linköping i torsdags för på eftermiddagen, när jag skulle åka buss till Skäggetorp och köpa indiska matvaror, så hade telefonbatteriet slocknat med min dygnsbiljett i och med noll chans att ringa mina vänner som väntade på mig. Och busshållplatsen vid Skäggetorp var avstängd och jag fick gå en kilometer både till och från affären, som till råga på allt inte hade det jag sökte.
Men så småningom tog jag mig till goda vänner och fick eftermiddagskaffe och skjuts till en härlig ”LP-kväll” med sång och musik och härlig gemenskap – och laddning av telefonen med en lånad sladd. Så fick jag skjuts till Resecentrum och åkte glad hemåt med Östgötapendeln och stadsbussen hem till Vilbergen. Det var en underbar dag, sammanfattningsvis!
Ingvar Holmberg 220321