I vår dagstidning läste jag i morse om ett par som nu hittat sitt drömboende.
Och för en tid sen läste jag om ett annat par som nu sålt sitt hus för ett annat objekt som de skulle satsa på. I artikeln nämnde de som i förbigående att de hade gjort om alla rummen i huset sju gånger i det hus de nu lämnade. Det var ju inte svårt att förstå att det var i själva arbetet med att förändra som de fann sin tillfredsställelse.
Våra massmedia visar många varianter på att göra om och bygga om och byta stil och look med kläder och frisyr och olika attribut.
Men sedan då?
Det räcker ju inte med den yttre miljön, den fräscha nya looken eller att ha hittat drömboendet, om den person som finns i drömhuset eller de fräscha kläderna eller nya frisyren inte är tillfreds på ett annat och viktigare plan.
Jag erkänner villigt att jag är alltför lite upptagen med vilka möbler eller gardiner vi har uppe. Bäst trivs jag med att inte möblera om och inte byta gardiner i onödan. Det som fungerade bra för några månader sen (läs år! ) det är jag misstänksam mot att ändra på. Och kläderna jag trivs i, går jag gärna länge, länge i. Det är min lycka att min fru är något mer normal i de här frågorna, även om hon efter nästan femtiofyra års äktenskap inte är klar med renoveringsarbetet av mina vanor och attityder i bostadens utseende. Men vi är båda ganska överens om att vi ju har vårt drömboende nu – rymlig hyreslägenhet med hiss i huset, två toaletter i lägenheten och möbler i alla rum, sängar att sova i och gott om kläder i klädkammaren och flera par skor också.
Viktigare än den yttre miljön är att skapligt trivas med sig själv, att älska sin familj och sina medmänniskor och att ha mening i livet. Och för min del handlar det i första hand om en oskadad relation med Gud genom Jesus Kristus och att hitta en plats och roll i Guds Rike och den kristna gemenskapen och att ha en uträckt hand till och ett öppet hjärta för mina medmänniskor.
Och även om jag inte hade mitt drömboende nu, så skulle jag – liksom kanske du också – ha ren luft och natur utanför bostaden och den underbara allemansrättens möjligheter att vistas lite var som helst och njuta av parker och skogar och sjöar och hav, av blommor och bär och frukter och svamp att plocka helt gratis.
Och vårt samhälle och land har visserligen många brister men är ändå på många sätt ett paradis på jorden. Jag kommer att tänka på vad jag skrev i min dagbok för några veckor sen, den 30 december:
”På nyheterna kl 18 berättade de apropå senaste dödsskjutningen i Skäggetorp i går, att det varit något över 45 dödsskjutningar i Sverige per år de senaste åren.
Jag har ofta tyckt att Sverige trots allt är ett tryggt land, jämförelsevis. Tittade just på nätet att Chicago med cirka 2,7 miljoner invånare har i storleksordningen 7-800 dödsskjutningar per år på c:a en fjärdedel av Sveriges befolkning. Det är väl i runda slängar 70 gånger så många dödsskjutningar efter befolkningsmängden…. 45 är för mycket för Sverige, men vi kan väl åtminstone inse att vi lever i ett ganska tryggt land?”
Avslutar mina funderingar för den här gången och önskar dig allt gott – gärna vad gäller boende och yttre faktorer men framför allt i fråga om det som är på insidan!
(Ingvar Holmberg 220203)