I dag hade jag besök av Albin Larsson, anställd på tidningen Dagen och ansvarig för ”Frikyrkopodden”.
Han hade intresserat sig för det här unika evangelisationsprojektet 1996-1997 och ville presentera det på sin podd. Eftersom han hört att jag var ansvarig för kontoret och samordningen för det här, tog han kontakt och intervjuade mig i dag.

Foto: Albin Larsson

Det här var ju 27-28 år sen, så jag fick titta i arkiverade tidningsartiklar och mina egna dagboksanteckningar för att  påminna mig om det  där mycket intensiva året från april 1996 till slutet av mars 1997. Den ”resan” var en de mest ansträngande och utmanande i mitt liv, men vilken förmån att ha varit med om den!!

I korta drag – men ändå med många ord…:
Från sommaren 1995 stod jag utan pastorstjänst och fast anställning och försörjde mig nödtorftigt på olika frilansuppdrag. I början av augusti var jag anlitad som tolk åt världsevangelisten Reinhard Bonnke 7 augusti i Malmö Pingstförsamling. I en eftersits bland pastorer berättade han om sin stora vision med ”Från Minus Till Plus” – ett 32-sidigt häfte om vägen till frälsning och med frälsningsbön och bifogat svarskort som sändes till ett kontor och sen skickades vidare till olika församlingar. Häftet distribuerades med Postverket till alla brevlådor. Redan hade häftet på engelska skickats ut till alla hushåll i Storbritannien, och nu i nästa vecka skulle det skickas i 40 milj ex till alla hushåll i Tyskland, Österrike, Schweiz och Liechtenstein. Och ”näst på tur står Skandinavien och Norden”.
Jag var fascinerad när jag reste hem till Lund, men jag hade ingen aning om att jag skulle vara en del av det svenska projektet.

Men så blev ombedd under tidigare delen av 1996 att arbeta med det här och ansvara för det svenska kontoret som kom att vara i Europaporten, Malmö Pingstförsamlings lokaler.
Jag tackade ja utan att närmare tänka på vilken omfattning detta hade vad gäller administration och organisation. En del av uppgifterna var jag väl lämplig för – tolkningen av Bonnke, Suzette Hatting och andra medarbetare samt möten med lokala pastorsförbund, tala i informationsmöten, skriva brev mm. Men mycket av arbetet var klart utanför min kompetens, visade det sig sen. Hur gör man en budget på drygt 12 milj för att trycka och distribuera 4,3 miljoner häften till lika många hushåll genom Posten, uppföljningsbroschyr i lämpligt antal mm mm?  Ja, med hjälp av en vän i Lund, gick det faktiskt att göra budget! Det var datauppgifter  och datasystem, och uppläggning av lämpliga program för registrering av församlingar, bokföring, installation av Internet mm. De olika sakerna fick jag hjälp med, och jag anställde unga Anna-Karin Bengtsson på kontoret, och vi hade många frivilligarbetare. Två av Bonnkes fasta medarbetare i Tyskland bodde också i Malmö under en del av projektet, erfarna kontorsmänniskor och arbetsmyror. Och framåt oktober, när jag var mycket pressad och otillräcklig, fast jag jobbade väldigt hårt, avlastade Ulf Ekman på Livets Ord mig genom att på Livets Ords bekostnad skicka ner en av sina bästa medarbetare på kontoret i Uppsala – Magnus Westergård, ansvarig för Livets Ords barnavdelning. Så kom en proffsadministratör att ta över skötseln av mycket på kontoret.

I december hade ”bara” 5 miljoner av de 12 kommit in i gåvor, och första dagarna i februari skulle böckerna gå ut! Det accelererade med antalet församlingen och summa pengar, ju närmare utdelningen vi kom. Den 13 febr hade över 11 miljoner kommit in. Totalt var 1446 församlingar bakom kampanjen och från Svenska Kyrkan till alla frikyrkorna och Livets Ords församlingar. Detta breda samarbete var ett av de stora glädjeämnena.

De mest spännande dagarna var förstås när vi efter utdelningen började få in svarskorten med meddelande att man läst boken,  bett frälsningsbönen och nu ville få mer info och kontakt med en församling!
En bit in i februari kom det fyra dagar i rad över 1000 svarskort per dag till kontoret! En dag var det 1335 stycken! Jag lyckades nu i dagarna komma över tidningsbilder från Dagen på mig och Anna-Karin när vi glädjestrålande sorterar och räknar svarskorten. (Det är extra dyrbart för mig att se bilderna på A-K full av liv och livsglädje och Gudsglädje! Hon försvann ju spårlöst på Gran Canaria förra året och hittades död först flera månader senare. Hon fattas oss!)

Foto: Dagen

Alla pengarna som behövdes kom in – över 12 miljoner kr!
Omkring 11000 svarskort kom in och skickades vidare till kyrkor i adressaternas närområde. Vad som har hänt med alla dessa människor vet vi naturligtvis inte.
Guds Rike utbreddes mycket i Sverige genom Från Minus Till Plus, och många kyrkor kom närmare varann, när de förenades i att nå sekulära svenskar med Jesu budskap.

Jag är mycket tacksam över att jag fick var en del av detta!!

Hälsningar 2 febr 2024 från Ingvar H

De senaste åren har jag gjort två avslutade poddar i 12-13 avsnitt vardera inom ämnet livsåskådning, tro och kristendom.
Den första är riktad till ungdomar och heter ”En morfars podd”.
Länken till denna podcast på min YouTubekanal: https://www.youtube.com/playlist?list=PLxWJ4pm2pXjjlqgEwOBKrhbfu4N4keLfc

Den andra heter ”Ukulelegubbens podd” och är som en ”söndagsskola för vuxna”.
Länk:   https://www.youtube.com/playlist?list=PLxWJ4pm2pXjiRAARkSvF9GlyOrfh9U4dj
Båda är poddar i form av YouTubevideos. Här har du ”klickbara” bilder för båda poddarna, och klicket leder dig till en lista med avsnitten i tur och ordning, så du med en knapptryckning kan öppna och spela önskat avsnitt.
Titta gärna själv och sprid informationen till dem du tycker det passar för!

Hälsningar den 19 januari 2024 från Ingvar H

Klicka på bilden, så får du fram listan med alla länkarna!

Efter en till stor del vit advents- och jultid här i Norrköping, har nyårsskiftet skett med vinterväder och till stor del hemma i vår ombonade lägenhet på femte våningen.

Mellandagarna mellan jul och nyår och de här första dagarna på 2024 har varit väldigt lugna. Ett viktigt undantag och en fin nyårsupplevelse var att få hålla i sång, musik och tal och mötesledning av Nyårsaftons nyårsbön i Kapellet i vår kyrka. Många deltagare från flera länder var med i sång, trosbekännelse, bön, bibelläsning och lyssnande på ett par livsberättelser om Guds hjälp och välsignelse.

Sen på själva nyårsaftons kväll, då många människor är på glada och storslagna fester med många andra, hade min fru och jag, som så ofta de senaste åren, en lugn och fin hemmakväll med god mat, och den avslutande timmen före nyårsskiftet följde vi TV:s nyårsfirande från Skansen med läsningen av Tennysons nyårsdikt. Denna kväll var det skådespelaren Tomas von Brömsen som läste.

I många år under tidigare delar av livet har nyårsfirandet varit en väldigt stor sak – ett avstamp inför det nya årets alla förväntningar och eventuella löften om mindre eller större förändringar i levnadssätt och livsföring.

Den här gången har jag under nyårsskiftet förvånats över hur lite själva årsskiftet betyder i mitt liv. Det beror till stor del på att mitt liv finns i ett ständigt ”nu”.
Varje ny dag, varje ny vecka handlar om att fortsätta leva det goda livet, det som jag redan har – med gemenskap med min Frälsare och min familj och mina vänner och medmänniskor.

Det är inga stora förändringar i livsföring som ska göra mig lyckligare!
Jag har redan allt jag behöver, men jag behöver givetvis växa i tacksamhet och öppenhet mot det goda och ge vidare av det jag har har fått och ska förvalta.

Dag för dag och vecka för vecka försöker jag ge vidare till andra omkring mig och via ”sociala medier” (i mitt fall huvudsakligen Facebook och min hemsida och via epost, telefonsamtal och sms) mina tankar, sånger, dikter, mina andliga erfarenheter och eventuell ”klokskap” – eller bara lyssnande och vänskap).

Resandet till andra länder och kulturer fyller en viktig plats i många svenskars önskningar och lyckodrömmar. Under många år har jag haft min beskärda del av resor och upplevelser och internationella kontakter. Av hälsoskäl är resandet nästan inte aktuellt längre för mig, men det känns inte som en särskilt stor förlust.

Det finns ett resande, en ”värld” , ett ”universum” som jag mer och mer fascineras av och lätt kan ”förflytta mig i” här hemma! Det är det andliga – Jesu Kristi Rike och ”bönens och trons värld”.
Jag förstår om det kan låta flummigt och vagt, men för mig blir det mer och mer verkligt och tilldragande.

I ganska många år har jag förstått att åtminstone nu, under de avslutande åren av mitt liv, så är bönen den viktigaste uppgiften, det viktigaste arbetet. Hela mitt vuxna liv har jag sett på mig själv som förkunnare, predikant och missionär. Nu börjar jag mer och mer förstå att bedjarens uppgift är ännu mer central.

Att be för både vardagliga och globala problem, bära både enskilda människors kamp och problem och samtidigt se nöden i världen och ondskans härjningar, det blir den dagliga resan. Det är äventyret. Genom bönen når jag min Herre och genom det ut till behov både nära och långt borta.

Jag tror fullt och fast att förändring sker när jag ber, allra mest när jag ber i harmoni och överenskommelse med andra.
Forna generationers kristna uttryckte det här med frasen ”Vi möts inför nådens tron!”. Jag har hört det massor av gånger, men det är först på senare år uttrycket fått djupare mening för mig.

Så lever jag mitt ”oftast” lugna lilla liv här hemma i lägenheten, i alla fall utåt sett.
På samma gång reser jag i bönens universum och får se och uppleva fascinerande ting.

God fortsättning på Nådens År 2024!

Norrköping den 3 januari 2024
Ingvar Holmberg

Foto sommaren 2021 Carl Johans Park, Norrköping