Efter flera bakslag kom början på den riktiga våren nu i slutet av april här i Norrköpingstrakten.

För oss blev det några trevliga dagar med vår dotter Qarin från Stockholm som var hos oss den senaste helgen.

I lördags hade vi knytkalas med mat och fika hos Barbro och Jan-Erik. Mycket vårblommor var framme där bl.a vitsipporna.

På söndagen efter att ha följt den fjärde TV-gudstjänsten från Göteborgs Smyrnaförsamling i den nya Frihamnskyrkan, åkte vi på utflykt med början på restaurangen Aura nära Teatern med god och vacker persisk mat, som Qarin bjöd oss på.

Sen körde vi genom stan och Östra Eneby ut på nya Finspångsvägen och tog av mot Rejmyre. Min Gittan ville gärna försöka hitta sin mamma Gretas föräldrahem den lilla gården Källfallet längs den vägen. Där bodde hennes mamma som barn, och där var Gittan som barn och hälsade på sin kusin bl.a. Efter lite letande och frågande hittade vi huset nära byn Lämmetorp, och när vi kom fram, kände Gittan igen sig med den lilla grusvägen och det gamla huset. Det var tillbyggt men ändå det enda ursprungliga huset bredvid de nya moderna villorna.

Solen sken, ett par citronfjärilar flög förbi, och Gittan var nöjd med att ha fått fått förnyad kontakt med sina rötter på sin mammas sida.

Så körde vi genom Rejmyre och Hävla på småvägarna. Jag plockade några vitsippor ”som ombud för Gittan”, och så kom vi fram till Simonstorp med sin fina lilla vita träkyrka och körde hem längs de större och välkända vägarna.