Norrköping den 7 juli 2022

Denna regniga dag sitter jag och tittar ut från mitt fönster utanför skrivbordet.

Efter den torraste junimånaden här på 30 år behövs verkligen regnet, även om det på några ställen i trakten blev väl mycket för några dagar sen – med 30-40 mm och översvämningar på sina ställen.

Det har varit en fin försommar för mig med många upplevelser:

Bl.a. var jag med en hel del i genomförandet av Östgötavandringen under nästan hela maj månad – en vandring med ett stort träkors tillsammans med olika vänner från olika platser och kyrkor.
Etapperna för vandringen var upp till drygt 20 km. På en av dessa vandringar fick jag en genomklappning och tappade orken och fick avbryta vandrandet för egen del men var med på sångstunder och aktiviteter ändå de sista dagarna. Vid ett läkarbesök sen konstaterades att jag fått en släng av hjärtflimmer. Det hade jag för sex år sen, och nu är jag inbokad för en ny s.k. elkonvertering när det blir tid för det. Jag har inga besvär jag känner av utom att jag blir trött lite fortare när jag går eller cyklar – men som pensionär har jag ju rätt att cykla och gå hur sakta jag vill!

Nu de sista tio dagarna i juni gjorde jag en helt underbar sommarresa tillsamman med min fru Gittan till Pingströrelsens stora sommarkonferens Nyhemsveckan nära Mullsjö ett par dagar med bekvämt boende på hotell – med bastu och pool och underbar frukost – och sen en vecka på norra Öland över midsommarhelgen med strålande sol och bad och möten med vänner och goda måltider och fikastunder.

Den här sommaren har jag fått ”sommarjobb” några veckor – ungefär som under skolåren i mitten av 1960-talet. När våra två kvarvarande pastorer Susanne och Fredrik har semester de kommande fyra veckorna, ska jag vara sommarpastor och ansvara för gudstjänster och lite besök av medlemmar och ett par födelsedagsuppvaktningar och finnas anträffbar på Pingstkyrkans telefonnummer. Det är ett förtroende jag med glädje går in i. Troligen blir det ändå tillfällen för mig till bad och lite utflykter i det härliga sommarlandskapet.

Jag ger några (förhoppningsvis, trevliga) länkar till videos, sånger och bibelstudier mm från de senaste veckorna. Klicka gärna och titta och lyssna!

En 15-minuters video från vandringen med korset: https://youtu.be/CoZadteLZjk

Musikvideos med hjälp av musikaliska vänner från inspelning den 11 maj:

Tre Ingvar Holmberg-sånger och en inbjudan till tro https://youtu.be/_ek_4OMCgNY

”Inte alls” – trevlig och upplysande sång: https://youtu.be/KvoIY_pxcu4

TV Vision Sveriges intervju med mig 11/6 : https://youtu.be/1QGX_JhYRZI

Min bibelstudieserie Johannes evgl kap1-21(början): https://youtu.be/Psk-5dJcOMg

Min bibelstudieserie Romarbrevet (kap 1-6 är klara):

https://pod.space/bitarurlivetingvarholmbergspodd/bibelstudium-m-i-holmberg_romarbrevet-kap-1

Önskar dig en fin sommar! Hoppas du också njuter i fulla drag av det som vårt fina land och livet och vår gode Gud har att ge! Gittan hälsar till er som känner henne!

Din vän Ingvar Holmberg 070-6203977 hemsida: www.ingvarholmberg.se

(Bilder: 1 Jordgubbar och alfapet på norra Öland, 2 Byxelkroks bad, 3 Pizza vid Sandviks kvarn)

Lite nu och då får jag höra av  obekanta människor: ”Jag känner igen dig och din röst. Var det inte du som tolkade David Wilkerson när han var i Sverige?”
Oftast är det inte människor som var med i Filadelfiakyrkan i Stockholm 2004, då jag var inbjuden att tolka den kände predikanten under några dagars ledarkonferens och gudstjänster, utan de har sett och hört det på YouTube.

David blev först känd som den pastor som oförfärad gav sig in bland de kriminella ungdomarna i New York och fick leda gängledaren Nicky Cruz till Jesus i slutet av 1950-talet. Han startade sen Teen Challenge, ett rehabiliteringsarbete som har vuxit och tydligen finns i 90 länder i dag.
När Nicky Cruz sen besökte Sverige i slutet av 1960-talet, var jag dennes tolk vid ett par tillfällen och sen många år senare, vid ett besök just i Filadelfia i Stockholm.

Men David Wilkerson har också under årens lopp fått ta emot  och förmedla syner och profetior, som har gett genklang över världen. ”Synen” heter en av de böckerna på svenska.

Nu skulle jag tolka David i tre, fyra gudstjänster. Han var en av de mest sympatiska och lyssnande talarna jag har tolkat, och han ville att jag skulle komma till hans hotellrum och samtala inför de olika budskapen. Han ville också gärna få hjälp i att förstå vår svenska mentalitet och kultur och var öppen för synpunkter.
På fredagen inför den andra samlingen var han lite skakad över det budskap han just hade fått från Gud och som han beslöt ge i stället för det han hade förberett egentligen. Han gick igenom huvudtankarna med mig, och vi bad tillsammans. Sen möttes vi i kyrkan på kvällen.
Just det här budskapet gav särskild genklang och har sen kopierats, först som videoband från TV-Inter som svarade för inspelningen. Så småningom har det ju kommit på YouTube, men jag vet att TV-Inter varje arbetsdag under lång tid fick beställningar på just det här videobandet.
Också resten av helgen var högintressant, men just det här budskapet har spritts över världen.
Sammanfattningsvis handlade det om Guds sorg och reaktion över likgiltigheten och bekvämligheten och apatin hos den svenska evangeliska kristenheten inför de stora behoven omkring oss. Och tyvärr är det budskapet nog aktuellt i dag också. Själv tycker jag, att min egen bekvämlighet och bristen för intresse för andra är det jag ständigt måste kämpa med i mitt eget liv. Vi behöver nog lyssna på Guds röst genom David en gång till och kanske flera gånger…..
Jag är tacksam för att jag fick hjälpa David Wilkerson och Gud den gången.
Nedan kommer länken till YouTube-videon, men det var TV-Inter som gjorde själva inspelningen – ett av Pingströrelsens mediabolag och en missionsgren.
Titta och lyssna gärna!
Ingvar Holmberg (18 år senare)

I går i ett samtal med en nybliven änka fick jag höra att hennes man ”jämt hade ’proppar’ i öronen och lyssnade på klassisk musik”. Så är det nog för många av oss, även om musiken i lurarna eller högtalarna kanske är annan sorts musik än klassisk eller kanske många sorters musik.

När vår son Magnus var liten, hade han för jämnan sången ”i munnen” och sjöng ofta det han tänkte eller ville och det han höll på med.

Jag sysslar mycket med sång – och då mest den kristna sången – men jag lyssnar väldigt lite på sång och musik, även om jag tycker mycket om både andliga sånger och jazz och klassiskt och dessutom gärna lyssnar på en berättande countrylåt.

För mig är sången inte viktig att konsumera, däremot att producera / skapa och att utföra – till Guds ära och glädje och till människors kunskap och inspiration. Hos mig sitter musiken i hög grad i munnen och fingrarna – i muskelminnet och ”hjärtat”, även om vetenskapen nog hellre kallar det för hjärnan.

De senaste dagarna har jag ägnat massor av timmar på att vid datorn klippa ihop och redigera en dags videoinspelning av 21 av mina egna sånger tillsammans med tre musikaliska vänner och två andra vänner bakom var sin videokamera. 21 sånger på en dag – det är visserligen helt galet, men så blev det i alla fall.

Min sångarvän Karin från Strängnäs har känt mig och stått ut med mig sen åren tillsammans i Pingstkyrkan i Strängnäs under andra halvan av 1980-talet. Hon är en härlig sångfågel och pianist och duettsångare som utan att blinka klarar av mina improvisationer och egenheter.

Håkan bor både i Hälsingland och Norrköping och är violinist i symfoniorkestern och har samtidigt det hälsingska spelmansblodet i sig och sjunger också. Ett fullblodsproffs som kan ha roligt med oss amatörer. O, vad han lyfte vår inspelning!

Jan-Peter, vår stabile och kunnige basist, har arbetat som musiker och musiklärare hela livet.

Han satt hos mig här vid datorn en stund för några dagar sen och öppnade mina ögon och öron för saker i musiken som låg utanför mina öron och känsla.

När jag frågade honom om hans åsikt och råd i att balansera ljudnivåerna från de två enkla ljudinspelarna och från de två kamerornas ljud, fick jag en viktig läxa i betydelsen av att vara van att höra musik och älska att lyssna på musik. Det tog honom bara några minuter att förstå och tipsa mig om att det renaste och bästa ljudet var att helt koppla bort kamerornas ljud och likaså den modernaste och dyraste av de två ”Zoominspelarna” och bara använda min slitna inspelare på tre ben stående på flygeln. Han tyckte att det skulle bli det renaste ljudet och mest passande på en liveinspelning. Och det är klart att det var rätt! Det var bara lite för enkelt för mig att fatta först!

Inte många har tålamod att lyssna på en video på 1 timme 6 minuter, så jag har gjort separata korta videos på fem trevliga sånger av de tjugoen. Hoppas du vill ta dig tid och lyssna på någon av dem åtminstone. Men först kommer länken till den långa videon och sen till de fem korta. Håll till godo!

Var finns musiken i ditt liv? Det kan gärna vara i öronen, i munnen, i fingrarna, i ensamhet eller tillsammans med andra…. Men framför allt i hjärtat, kanske!

Hälsningar från Ingvar Holmberg 14 juni 2022

Länkar:

Liveinspelning med 21 Ingvar Holmberg-sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/FqmiJ0lMoq0

Nu kan jag gärna sjunga – ur liveinspelning 21 sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/SF4SNOIhjc4

Herrens glädjeflod – ur liveinspelning 21 sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/QVePydvVlg

Därinuti – ur liveinspelning 21 sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/l7MkdjiNP7I

Inte alls – ur liveinspelning 21 sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/KvoIY_pxcu4

Jag håller fast -ur liveinspelning 21 sånger 11 maj 2022

https://youtu.be/eX0UDWMNyRQ

I alla tider, sen de första människorna på grund av synden tappade den innerliga och oavbrutna gemenskapen med Gud, har vi människor gjort oss bilder av Gud.
För många har det också inneburit rent fysiska avbildningar av Gud i form av människoliknande gestalter eller djurliknande väsen.

Och så har människor närmat sig, tillbett och ärat och också smickrat och försökt lura och manipulera sin Gud eller sina gudar.
Också i vår moderna tid och kultur försöker vi göra oss våra egna Gudsbilder, även om vi gör oss löjliga över de primitiva avgudabilderna i gamla tider.

Men hela den här tiden genom tidsåldrarna sen universums tillkomst – eller snarare ”skapelse” för oss, som tror på en Allsmäktig Gud – har själva den majestätiska skapelsen med myllrande liv och livsformer pekat på en mäktig, kärleksfull, lekfull och gåtfull Skapare och Herre som går bortom och utanför alla våra begränsade bilder av Honom. Och i det första skriftliga förbundet med sitt folk genom Mose vid Sinai berg i öknen meddelade Han till oss, att vi inte skulle ha någon annan Gud och inte göra oss bilder eller beläten av Gud.

Foto: Jan-Erik Henriksson

Så här på försommaren i Sverige med hundra sorters grönt i markerna och färgprakten i blommorna och myllret av småkryp och större djur är det väldigt lätt att se Guds storhet.

Vi vill förstås gärna ha en bekväm Gud som passar oss, våra önskemål och våra planer. Och så säger vi: ”Min Gud är inte intolerant eller kräver omöjligheter. Min Gud…..”.
Men den Gud som skapat och äger allt, kan ingen människa äga eller begränsa. Man kan inte tvinga sig på Honom, ” han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma ” (1 Timotheusbrevet 6:16). Han är en obekväm Gud – tacka för det!

I en berättelse står en man på en brygga och fiskar, när en annan man kommer. Den besökande ser till sin förvåning, att fiskaren har en linjal och mäter fiskarna han får upp. De mindre fiskarna behåller han och de större slänger han i igen. På frågan varför han gör så, svarar han: ”I min stekpanna ryms inte större fiskar än så.”

En sen kväll hade jag kommit med Östgötapendeln till Norrköpings Resecentrum och stod vid busshållplatsen och väntade på min stadsbuss. Tre unga, glada vuxna kom emot mig – jag med ukulelen i fodral över axeln, en av dem med en öppen vinflaska i handen. Glatt sa en av dem: ”Hej, vem är du?”. Jag berättade om pastorsuppdraget jag kom från. ”Å, är du präst? Då har vi frågor till dig!” Jag beredde mig på att få berätta något om relationen med Gud genom Jesus Kristus….
”Viger du homosexuella?”
Jag hade kunnat ge dessa unga människor massor med viktig vägledning om bön, tro, gemenskap med Gud, andlig utveckling, om de bara hade gett mig chansen. Varför skulle de ställa den frågan först av allt?
När jag tänkt efter någon sekund och svarade att jag gärna umgicks med människor som levde i en homosexuell relation, men att jag av tros- och samvetsskäl inte kunde viga ett homosexuellt eller lesbiskt par, var det abrupt slut på samtalet. En av dem drog resolut iväg de andra och de bara gick ifrån mig.

Själva frågan om sex och samlevnad är inte ämnet för de här raderna, så jag lämnar det ämnet här, men själva reaktionen från de tre unga vuxna är typisk för vår tid. Gud ska rätta sig efter mig – inte jag efter honom!

Men den store, mäktige, kärleksfulle men obekväme Guden fortsätter att genom sin förunderliga skapelse och nåd lysa över onda och goda och inbjuda dem till gemenskap och barnaskap hos sig – men på Hans villkor, inte våra. Och Hans villkor är enkelt men svårt – tro, lydnad och lärjungaskap genom Jesus Kristus, Guds Son och vår Frälsare. Vi kommer fram till Gud, inte med våra meriter eller prestationer eller krav, utan helt och hållet på Jesus meriter, på Hans kärlek och förvandlande frälsning. Den räcker i denna fantastiska värld – och i den kommande också för den delen.

Gud är en obekväm Gud – tacka för det!
Jag tackar för det – och för Hans bekväma famn, där jag har funnit vila.

(Ingvar Holmberg 220612)

Under fyra veckor har vandringen genom Östergötland med ett två och en halv meter högt träkors upptagit mycket av min tid och mina tankar. Jag har också varit en av fem i ledningsgruppen för vandringen.
I går den 28 maj avslutades vandringen vid Skäggetorp kyrka i Linköping – ”ett stenkast” från där huliganer kastade sten på poliser och blåljuspersonal för några veckor sen.
Villiga människor från olika samfund och kyrkor – i olika åldrar men i väldigt stor utsträckning pensionärer – har turats om att bära och rulla korset med hjul längst ned längs vägar och stigar i 26 etapper under 29 dagar genom stora delar av vårt vackra landskap.
Det här är ju den tid då det är som allra vackrast ute med hundra sorters grönt och blomster i många färger.

Själv har jag bara vandrat några få sträckor den här gången men hjälpt till med bilskjutsar och sång och musik, andakter och planering och lite matlagning etc på ytterligare en del sträckor.
Mitt eget deltagande vill jag skriva lite om här:
Måndag 2 maj blev det sångstund och start vid Vilbergens Centrum och deltagande i vandringen till golfklubben nära Göta Kanal vid Västra Husby (bild 1).
Tisdag 3 maj längs Göta Kanal till Söderköping med torgmöte på Hagatorget.
Torsdag 12 maj hade vi pausdag och gemenskapsdag på Bjärka-Säby.

Torsdag 19 maj – lång vandring i strålande sol från Boxholm till Mjölby förbi Åsbo kyrka (bild 2) och vindkraftspark längs en hel del grusvägar. Där fick jag ”bita i gräset” första gången och lifta några km på flaket på en suv med lastflak. Framme i Mjölby hade vi liten sång- och bönestund i Stadsparken och var Pingstkyrkans gäster med god mat, bönemöte på kvällen och skön vila i bäddade sängar i gästrum i kyrkan.
Fredag 20 maj i regnväder mellan Mjölby och Väderstad (bild 3). En tillmötesgående vaktmästare i Hogstad kyrka gav oss nyckeln till församlingshemmet för matsäckspaus och andra ”behov” där.

Transport till Ödeshög och Ordets Församling som gav måltider och logi under två dagar. Själv åkte jag hem till Norrköping på kvällen och återvände med Östgötatrafiken till Ödeshög nästa kväll för sång och bön och andakt utan att ha deltagit i vandringen lörd 21 maj mellan Väderstad och Ödeshög.
Söndag 22 maj vandrade en grupp den kanske vackraste ( men jobbiga) sträckan från Ödeshög längs och över hela Omberg och vid Vättern till Borghamn Strand. Vid ankomsten klockan fyra väntade jag där på vandrarhemmet med middag, som uppskattades mycket (bild 4). Vi hade en sång- och bönestund vid Vättern på kvällen, och jag och två andra övernattade på vandrarhemmet.
Måndag 23 maj gick vi i flödande sol förbi åkrar och gårdar mot Vadstena (bild 5). Efter 6-7 km tappade jag tyvärr all ork och fick ”bita i gräset” på riktigt. Jag fick be en snäll man som bodde där om hjälp, och han körde mig till Vadstena, medan mina outtröttliga medvandrare – min syster och svåger Barbro och Jan-Erik Henriksson – fortsatte vandringen med korset. Jag steg av bilen mitt i Vadstena vid Pilgrimscentret och tog mig efter någon timme till Vätternkyrkan, där vi skulle få middag kl fyra. Och prick klockan fyra kom Barbro och Jan-Erik med korset, och vi fick en härlig gulaschsoppa (bild 6) med smörgåsar och kaffe och kaka av Ragnhild Djärf, vår värdinna i Vätternkyrkan.

Vid sextiden hade vi sång- och bönestund på ett torg i centrum, och sen tog vi in på Pilgrimscentrums gästhem och var bjudna på logi där. Jag hade då beslutat mig för att ge upp tanken på att vandra de två etapper jag skulle ha gjort. Per telefon hade jag fått tag i ersättare. Så på vandringen mellan Vadstena och Motala på tisdagen 24 maj tog jag bilen så småningom till Motala. På en rast vandrarna tog några km innan Motala fick jag se dem från bilen och kunde stanna och fota dem (bild 7). Framme i Motala i Stadsparken hade vi sen en sång- och bönestund i solskenet med några åhörare och deltagare. Så fick vi mat och paus i Pingstkyrkan (bild 8 ) servade av pastor Linnéa Sennehed.

Onsdagen 25 maj var en pausdag med korset i Motala. Jag hade fått övernatta hos bekanta i en bekväm gäststuga på deras tomt och fått frukost och lunch den dagen. På förmiddagen var jag med på Stora Torget på bokspridning, sång och samtal med människor (bild 9 med pastorerna Linnéa och Andreas, Pingstkyrkan resp Baptistkyrkan). På kvällen var det ett givande seminarium i Equmeniakyrkan Furulid, då Mats Nyholm berättade om S:ta Claras verksamhet i Stockholm. Mats är direktor där och också ordförande för Gå För Sverige i vars regi Östgötavandringen har organiserats.

Sen körde jag hem till Norrköping på kvällen och var inte delaktig i någon av de följande vandringarna till Borensberg och Ljungsbro. Däremot var jag med vid målgången på lördagen 28 maj i Skäggetorps kyrka i Linköping. Vid klockstapeln utanför stora ingången hade vi en avslutande sång- och bönestund tillsammans med prästen Dag Salomonsson (bild 10 & 11). Han bjöd sen på mat i delen av kyrkan som heter Birgittagården och berättade om församlingen och dess diakonala profil med öppet flera timmar varje vardag och möjlighet till samtal, praktisk hjälp mm. Varje söndag samlas ett 100-tal till gudstjänsten, och där är de etniska svenskarna i minoritet, och det är inslag på arabiska ock tolkning till arabiska.

Lyckliga och tacksamma vände vi hem till Norrköping sen på kvällen.

”Tätt intill korset finnes ljus och styrka. Först i dess skugga växer Kristi kyrka.
Korset bekänna är att Herren dyrka. Korset, Guds vishet” (Nils Bolander / Ps&S 513:2)

(Ingvar Holmberg 220529)

OBS! Detta inlägg finns också som video med följande länk:
https://youtu.be/cmutUTFRPfU

Från Mjölby Pingstkyrka till Väderstad gick Östgötavandringen i regn större delen av de omkring 14 km.
Humöret var det inget fel på, för vi hade kläder för alla väder!
Nästan hela sträckan var på den gamla ”Riksettan”, den forna huvudvägen mellan Stockholm och södra Sverige, och vi överraskades och chockades av den stora mängden trafik på vägen, där vi nästan hela tiden fick gå på kanten av själva vägbanan och ofta stanna upp när det var trafik i båda riktningarna. Nästan halva vägen var också en enda lång raksträcka på mer än fem kilometer från strax innan Hogstad Missionshus och ända fram till centrum av Väderstad förbi den ofattbart stora fabriksanläggningen Väderstad Group med jordbruksmaskiner.

Vår dag lystes upp av flera möten med änglar i människogestalt!

Först såg vi en man som prompt stannade sin Volvo på andra sidan vägen vid en parkeringsficka och ivrigt gick emot oss. Han hade ett kors i en kedja hängande synligt runt halsen.
Så tackade han oss översvallande för glädjen att se oss gå med korset och berättade ivrigt en händelse från ett kafé där han satt med sitt kors synligt. En man vid nästa bord tittade oavvänt på honom och liksom förbi honom, och samtidigt hade han själv en förnimmelse av att en ängel eller Jesus själv stod bakom honom, och att det var det som fångat mannens uppmärksamhet.
Vi avslutade det korta mötet med välsignelser och hallelujarop.

Ängel nummer två mötte vi halvvägs, när vi gick några hundra meter av vägen vid Hogstad kyrka i förhoppning av att hitta en toalett och också en bänk i skydd från regnet för att äta vår matsäck och sitta en stund. Kyrkan var stängd, men kyrkogårdsvaktmästaren var ute och sysslade på kyrkogården. Den fåordige mannen med glimten i ögat gick direkt och hämtade nyckeln till församlingshemmet, och där fann vi de efterlängtade toaletterna och kunde också sitta vid bord och under tak vila oss och äta vår matsäck.

Ängel nummer tre var en av cheferna för det kända konditoriet i Väderstad – Helen. Jag hade pratat med henne i telefon någon dag innan för att fråga, om vi kunde få ha en lite sång- och bönestund utanför konditoriet och också ställa korset där över natten för nästa dags vandring till Ödeshög. Hon sa ”Ja” och ”Gärna” så snabbt, att jag knappt trodde mina öron. När vi nu kom fram, blöta i regnet, kom hon ut och hälsade oss välkomna mitt i eftermiddagsrusningen med kö i affären och praktiskt taget ut på gatan. Hon anvisade plats för korset över natten och syntes sen vid det öppna fönstret inifrån kafét medan vi sjöng och också bad en välsignelsebön för orten. När vi sen ville köpa lite bröd och ta med oss, gav hon oss lyxiga kakor utan kostnad.

Vi hade en bil stående i Väderstad och tog oss med den till Ödeshög och församlingen Ordet. Där väntade en sannskyldig ängel med god mat. Bibbi som jobbat som kock, bjöd både på mat och trosstärkande livsberättelse om Guds helande kraft som hon upplevde för några år sen. Församlingen Ordet ställer upp med logiplatser och middag två dagar i rad, för i Väderstad hade vi inga bra samarbetspartners i förväg för vå korsvandring, och vi hade ännu inte träffat ängeln Helen.

Tack, Gud, för ännu en härlig vandringsdag med korset! Och tack för regnet som vattnar den törstiga jorden!

(Ingvar Holmberg 220521)

På mer än ett sätt har jag under de senaste dagarna badat i ljuset och värmen!
Påskhelgen bjöd på flera berörande och uppmuntrande gudstjänster och samlingar med spännvidden från Skärtorsdagens och Långfredagens allvarliga bibeltexter och sånger till Påskdagens glada och ljusa påskgudstjänst i Vidablickskyrkan på morgonen och den medryckande gospelkonserten på aftonen i Pingstkyrkan i strålkastarnas sken, då Mercy Gospel fick med både gamla och unga i påskens glädje och rytmer och med många decibel.

Och så var det ju solsken och framsprickande vår från Långfredagen och framåt, så det blev kaffe i trädgården hos min syster och svåger, och det blev för min del vårens första sångstunder till ukulele mitt i stan och på Vilbergens centrum.

Det här var första ”vanliga” påsken efter två års ”Coronapåsk” i kyrkorna med huvudsakligen digitala sändningar. Förra året tog jag tillfället och gjorde digitalt en ”Påskvandring” med sex videos från påskens dagar i evangelierna. I år lade jag ut länkarna igen, och till min glädje verkar flera eller många ha tittat och lyssnat och uppskattat programmen. Det värmer…..
Min syster Barbro blev oväntat sjuk under påskhelgen och fick vara hemma och avstå från gemenskap. Hon följde min påskvandring och sände en bild på mig i hennes TV-ruta.

I går fick jag och min fru en solig utflykt genom vårlandskapet till Åkerbo Frikyrkoförsamling i Vårdsberg ganska nära Linghem. Där var det cafémöte med trevliga, aktiva pensionärer att sjunga och spela för och tillsammans med. Nya platser och nya bekantskaper, det är också en del av livets värmande upplevelser.

I dag fick jag på promenaden till bönemötet i kyrkan njuta av scillorna på marken och magnoliorna i trädet i Strömsparken, och timmen med sång och bön tillsammans med andra gav också ljus och värme.

Jag vet att jag är privilegierad, och jag är tacksam till Gud för livet jag fått.

I min dikt ”Solbelyst” från 2019 finns följande rader:
”Solbelyst i dag av tjugotusen lux,
och då räknar jag inte
Guds solsken inom mig –
hundratusen lux av godhet och välvilja,
med det andliga namnet ”nåd”.
Jag är verkligen solbelyst.”

                                                           (Ingvar Holmberg 220420)

I dag är det onsdag i Stilla Veckan – Påskveckan.
I och med det startar på sätt och vis det kristna påskfirandet.

Under två år har Corona-pandemin lagt sordin på kyrkornas påskfirande.
Det som blommade upp som aldrig förr var det olika församlingarnas och kyrkornas och prästernas och pastorernas erfarenhet och färdighet i att sända predikan, sång och gudstjänst digitalt över Internet.
Den här påsken blir en påsk i frihet att samlas till gudstjänster utan begränsningar.

Förra året var också för mig ett annorlunda år vad gäller kafémöten och engagemang på olika ställen – det som jag har varit ganska upptagen med.
Också jag var mycket aktiv på internet som en kompensation för dessa inställda utflykter och resor. Bland annat gjorde jag för påskveckan en ”Påskvandring” med korta program för varje dag.

Det första var om Dymmelonsdagen och vad det begreppet betyder. En ledtråd är att det också har samband med att ”lägga sordin på något”. Nedan kommer länkar till de här korta programmen. De passar bra också i år.

Men först av allt vill jag uppmuntra dig att själv vara med i kyrkan under den här påsken.
Måtte det urkristna påskropet skalla både här och där! ”Kristus är Uppstånden!” ”Ja, han är sannerligen Uppstånden!”

Ingvar Holmberg – Dymmelonsdagen 13 april 2022

Påskvandring med Ingvar Holmberg:
1 – Dymmelonsdagen
https://youtu.be/kQwLgB7JJ3Y

2 – Skärtorsdagen

https://youtu.be/-c1UZrnGAlQ

3 – Långfredagen

https://youtu.be/3o1QoZzfSYg

4 – Påskafton

https://youtu.be/zD9xywZdCiM

5 – Påskdagen

https://youtu.be/j8JJO66oTn8

6 – Annandag Påsk

https://youtu.be/5VexKfwQtXI

I går gick jag i flödande solsken fram och tillbaka till stan och bönemötet i min kyrka.
Vid gångvägen såg jag en borttappad rosa vante och en liten bit längre fram en bortkastad tomflaska.
Tomflaskor slänger jag själv aldrig på marken, men för några månader sen tappade jag också en bra fingervante utomhus, förargligt nog. Jag har fortfarande kvar ”maken” i en av ytterfickorna på min varma vinterjacka, och så har jag fått ta till mina slitna, trasiga svarta vantar som jag egentligen hade kasserat.

Jag började tänka på det fina samtalet jag hade med Maria Nyman i Pingstkyrkan Cupolen i Linköping en vecka tidigare. För mig och min digitala ”bandspelare” berättade hon lite om sitt liv och om det ”Jesusinriktade 12-stegsprogram med namnet ’Celebrate Recovery’ ” som jag var nyfiken på.

Hon berättade för mig att hon hade upptäckt att hon i många år – ända sen sin barndom då hon miste sin mor hastigt – hade känt sig ”bortvald”.
Mycket personligt och öppet berättade hon om detta och befrielsen hon upplevt, när hon genom Jesus budskap och Nya Testamentets sanning och med hjälp av processen i ”Celebrate Recovery” kom till insikt om att hon i själva verket var ”utvald” – utvald av Jesus själv.

Marias fina analys och berättelse berörde mig på djupet.

Själv har jag nästan hela mitt liv känt mig privilegierad och utvald.

För mig har det i många år lett till att jag har känt det som en hederssak att ge vänskap och uppmuntran vidare till andra människor. Jag vill inte bara leva i min egen lyckobubbla.
Det underbara är att vi får på Jesus befallning ge berättelsen om Guds kärlek vidare till dem vi möter. På så sätt sprider vi ”utväljelsen” till fler och fler. Och den som känt sig bortvald och bortkastad kan få leva ett nytt liv – utvald och ”tillvaratagen” av den gode Guden.
Lyssna gärna till Maria Nymans fina berättelse på min podd genom följande länk:
https://pod.space/…/inget-att-dolja-maria-nyman-berattar

25 mars 2022 Ingvar Holmberg