OBS! Detta inlägg finns också som video med följande länk:
https://youtu.be/cmutUTFRPfU

Från Mjölby Pingstkyrka till Väderstad gick Östgötavandringen i regn större delen av de omkring 14 km.
Humöret var det inget fel på, för vi hade kläder för alla väder!
Nästan hela sträckan var på den gamla ”Riksettan”, den forna huvudvägen mellan Stockholm och södra Sverige, och vi överraskades och chockades av den stora mängden trafik på vägen, där vi nästan hela tiden fick gå på kanten av själva vägbanan och ofta stanna upp när det var trafik i båda riktningarna. Nästan halva vägen var också en enda lång raksträcka på mer än fem kilometer från strax innan Hogstad Missionshus och ända fram till centrum av Väderstad förbi den ofattbart stora fabriksanläggningen Väderstad Group med jordbruksmaskiner.

Vår dag lystes upp av flera möten med änglar i människogestalt!

Först såg vi en man som prompt stannade sin Volvo på andra sidan vägen vid en parkeringsficka och ivrigt gick emot oss. Han hade ett kors i en kedja hängande synligt runt halsen.
Så tackade han oss översvallande för glädjen att se oss gå med korset och berättade ivrigt en händelse från ett kafé där han satt med sitt kors synligt. En man vid nästa bord tittade oavvänt på honom och liksom förbi honom, och samtidigt hade han själv en förnimmelse av att en ängel eller Jesus själv stod bakom honom, och att det var det som fångat mannens uppmärksamhet.
Vi avslutade det korta mötet med välsignelser och hallelujarop.

Ängel nummer två mötte vi halvvägs, när vi gick några hundra meter av vägen vid Hogstad kyrka i förhoppning av att hitta en toalett och också en bänk i skydd från regnet för att äta vår matsäck och sitta en stund. Kyrkan var stängd, men kyrkogårdsvaktmästaren var ute och sysslade på kyrkogården. Den fåordige mannen med glimten i ögat gick direkt och hämtade nyckeln till församlingshemmet, och där fann vi de efterlängtade toaletterna och kunde också sitta vid bord och under tak vila oss och äta vår matsäck.

Ängel nummer tre var en av cheferna för det kända konditoriet i Väderstad – Helen. Jag hade pratat med henne i telefon någon dag innan för att fråga, om vi kunde få ha en lite sång- och bönestund utanför konditoriet och också ställa korset där över natten för nästa dags vandring till Ödeshög. Hon sa ”Ja” och ”Gärna” så snabbt, att jag knappt trodde mina öron. När vi nu kom fram, blöta i regnet, kom hon ut och hälsade oss välkomna mitt i eftermiddagsrusningen med kö i affären och praktiskt taget ut på gatan. Hon anvisade plats för korset över natten och syntes sen vid det öppna fönstret inifrån kafét medan vi sjöng och också bad en välsignelsebön för orten. När vi sen ville köpa lite bröd och ta med oss, gav hon oss lyxiga kakor utan kostnad.

Vi hade en bil stående i Väderstad och tog oss med den till Ödeshög och församlingen Ordet. Där väntade en sannskyldig ängel med god mat. Bibbi som jobbat som kock, bjöd både på mat och trosstärkande livsberättelse om Guds helande kraft som hon upplevde för några år sen. Församlingen Ordet ställer upp med logiplatser och middag två dagar i rad, för i Väderstad hade vi inga bra samarbetspartners i förväg för vå korsvandring, och vi hade ännu inte träffat ängeln Helen.

Tack, Gud, för ännu en härlig vandringsdag med korset! Och tack för regnet som vattnar den törstiga jorden!

(Ingvar Holmberg 220521)