Kategoriarkiv: Dikter

Poeten Ingvar Holmberg – Vårdikter del 1

Bland många andra intressen och roller i livet presenterar Ingvar Holmberg sig här som poeten.
Tre vårdikter: ”Regnet tvättar bort vintern från markerna” och ”Maskrosglädje” läser han från soffan hemma. ”Vitsipporna är oemotståndliga” ingår som diktvideo från naturen.

Diktboken ”Utsikt från mitt fönster” och ”Ordslöjd” (dikter och prosa) finns som pappersbok och e-bok bl.a. på https://www.bokus.com
För att spela videon, klicka nedan!

Den söta doften av lindarna (sommardikt)

Den söta doften av lindarna
har här i Norrköping
legat i luften som en parfymdoft
de här varma dagarna,
och känts lite överallt
på promenader och cykelturer.

Nu, när varmaste juni
på tretti år
har övergått i svalare juli,
luktar det regn i luften –
det mesta är välbehövligt,
men visst var det
onödigt rikligt
med tretti, förti millimeter
för en vecka sen
på sina håll i Ljura, Smedby
och Ektorp.

Vi kan inte styra över
dofterna i luften ute
eller var regnet hamnar,
men vi kan öppna
näsan och ögonen
och lyfta ansiktet
uppåt mot sol och regn
medan sommaren varar.

                                        (Ingvar Holmberg 220708)

Lite ”estradpoesi”

I samband med Östgötavandringen med ett stort kors i ”Gå för Sveriges” regi har vi haft några torgmöten i Norrköping och Söderköping, där jag har lyssnat och deltagit och till viss del medverkat.
Måndagseftermiddagen den här veckan ledde jag ett sånt torgmöte här i min egen stadsdel Vilbergen nere på vårt trevliga lilla affärscentrum och torg. Tidigt på morgon samma dag hade jag fått till mig några tankar om korset och uppslaget till en dikt. Jag skrev färdigt den och läste upp den som tredje dikt i mitt försök till estradpoesi på det lilla torget. ”Estradpoesi” blir det när det är lite ”action” eller rytm i dikten. Jag gjorde ett försök, och här kommer de tre dikterna. Du får gärna läsa dem högt och lite dramatiskt…
Foto: Barbro Henriksson

Vägens folk

Han var Vägen och ute på vägarna.
Jag är förlägen och innanför väggarna.
Hans kyrka var stranden, stigen och berget.
Vår är så välbyggd i centrum vid torget
men synnerligen inomhus
och knappast längre världens ljus.Och Vägens folk blir Väggens klubb.
Och Livets bröd blir mandelkubb
med kaffe, saft och tårta.
Ej längre vatten blir till vin,
och nästan ingen rör en min,
fast glädjens vin är borta.

Och glömd är sen länge vetekornets lag-
att dö för att sen kunna växa,
för vetekornens glada innebandylag
förtränger en så bitter läxa.

Nu väcks det en bön till Kungarnas Kung:
”Herre, befria ditt evangelium
från vårt monopol och våra kyrkorum!
I världen sänd ut det att växa.

Ingvar Holmberg 1996

Bära hans färger

Segertåg i antiken –
generalens triumftåg i Rom –
sånger om segern,
soldaternas stolta marsch
med segrarens standar
och förskräckta krigsfångar,
halvnakna och vanärade.

Skrytande småpojkar
sitter med dinglande ben på muren:
”Ja, vi vann allt, vi.
Och vår general, han är starkast.”

Segertåg i nutid –
när hemmalaget vann fotbolls-VM.
Vinnarnas färger lyser överallt
på tröjor och halsdukar.
Och vem som helst har rätt att ropa:
”Vi vann, vi vann. Segern är vår!”
Svettig berusning
och kramar till en okänd.
Målskyttens namnteckning
är värd en förmögenhet.
Alla bär hans färger.

Den största segern vanns för länge sen
på Golgatastadion där i Jerusalem.
Det är för två tusen år sen,
men ännu bär vi hans färger,
fler och fler bär hans färger.
Gång på gång möter jag de andra,
som också har
hans personliga namnteckning.

Den gäller för lite av varje,
ja, till och med inträdet
på den stora banketten,
segerfesten,
den nya tidsålderns
ojämförliga party
för dem som bär hans färger.

Ingvar Holmberg 2001

Ställ dig framför spegeln!

Ställ dig framför spegeln,
den stora, där i hallen!
Ha inget i händerna –
inte matkassen,
inte påsen med den nya
T-shirten eller de nya skorna,
inte ens telefonen,
nej, inte ens telefonen!

Sträck ut armarna i axelhöjd!
Titta tyst i tio sekunder!
Se människan i formen av ett kors!
Se ögonen som tittar tillbaka!
Se korsmänniskan som ser på dig
där inifrån!

”Jesus för världen givit sitt liv.
Öppnade ögon, Herre, mig giv!”
Finns han där på riktigt
eller bara som ett konstigt tomrum,
där bara han passar in?

Det kan bara du avgöra,
du som står med tomma,
utsträckta händer –
framför spegeln.

Ingvar Holmberg 220502

Fem nya dikter hösten 2021 – Ingvar Holmberg läser

Ingvar läser fem av sina nyskrivna dikter från hösten 2021:
”De majestätiska pilarna”, ”Det finns fler friska almar än sjuka”, ”Vart jag mig i världen vänder”, ”Hoppet i vår själ” och ”När jag dör – om jag hinner”.
Foton, videoklipp och bilder illustrerar dikterna.
Dikten ”Hoppet i vår själ” finns också som musikvideo på länken https://youtu.be/WsAGEub1b-0
För att spela videon, klicka på länken nedan!

Vart jag mig i världen vänder

Många gånger har jag bett barnabönens ord
”Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer”.
I dag under bibelläsning och bön
sittande i soffan i arbetsrummet
som vanligt,
ler jag för mig själv.

Vart jag mig i världen vänder,
har jag oftast ingen aning om,
nästan helt utan lokalsinne
vad gäller riktningar och väderstreck.
Pekar oftast tvärtemot
när jag pekar mot nåt jag talar om,
går lätt vilse under vandringen
i skogen.

I min bönesoffa
är jag förmodligen vänd mot öster
på ett ungefär.

Det har ingen betydelse!
Jag vänder mig ju till min
kärleksfulle pappa Gud,
han med den sanna moderskärleken,
han finns alltid framför mig,
vart jag mig i världen vänder.

Jag har hittills klarat mig ganska bra
utan geografiskt lokalsinne.
Det viktiga är att min inre gps
alltid pekar på Honom,
han som är framför mig
och bakom mig,
över mig och under mig
– och i mitt inre.

(Ingvar Holmberg 211027)

Foto: Gittan Holmberg, I Holmberg