I en artikel i Aftonbladet 5 maj 2018 berättas att minst 231 500 svenska pensionärer har så låga pensioner att de klassas som fattiga.
Statistiska Centralbyrån berättar om fatttigdom ur olika perspektiv i en artikel i december 2017.
Där berättar man först att i jämförelse med den globala fattigdomsgränsen, så kommer nästan alla svenskar att hamna över den. I stället finns ett uttryck i EU och Sverige som heter ”materiell fattigdom”. Jag citerar: ”Materiell fattigdom mäts av EU, och fokus för detta mått är om man har råd med en viss levnadsstandard. Detta mäts genom att undersöka om personer kan betala oförutsedda utgifter, har råd med en veckas semester per år, har råd med en måltid med kött, kyckling eller fisk eller motsvarande vegetariskt alternativ varannan dag, har tillräcklig uppvärmning av bostaden, har råd med kapitalvaror som tvättmaskin, färg-TV, telefon och bil samt kan amortera på skulder.
En individ eller ett hushåll anses vara i allvarlig materiell fattigdom om man inte har råd med minst fyra av de nio posterna. Indikatorn skiljer mellan individer som inte har råd med en viss vara eller tjänst och de som av andra skäl inte har denna vara eller tjänst, till exempel för att de inte vill eller inte behöver det.
I Sverige är det knappt 1 procent av befolkningen som anses leva i allvarlig materiell fattigdom enligt den här definitionen. Detta kan jämföras med ett genomsnitt på 8 procent i EU. I Bulgarien och Rumänien lever omkring tre av tio personer i allvarlig materiell fattigdom.”
Rätt många kanske kan stämma in i det jag tycker och känner: Vi har det bra och lever gott men har inte mycket pengar ”i plånboken” eller på kontot.
Tacksamhet och förnöjsamhet och förmåga att njuta av det man har är viktigt för oss. Jag kallar mig inte fattig, även om jag aldrig har haft just några reserver. Och när man inte har råd med lyx jämt njuter man desto mer av de lyxiga tillfällena i livet.
Det finns en fattigdom jag inte kan leva utan!
Det finns en fattigdom jag inte kan leva utan! Det är vad Bibeln kallar att vara ”fattig i anden”, och Jesus talar om det i sitt berömda tal Bergspredikan (Matteus evangelium kapitel 5). ”Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.” (v 3).
Att vara fattig i anden är inte detsamma som att vara andefattig. Det handlar om att inse sin fattigdom utan Gud och Guds gåva och Guds ingripande. Det är att se att ingen egen merit eller ansträngning från vår sida imponerar på Gud. Ingen av våra gärningar kan öppna himmelen för oss. Det kan bara Jesu gärning göra, och den har gjort det för alla människor, alla som inser sin fattigdom inför Gud.
Det här är svårt att svälja för oss. Ska vi anse oss fattiga inför Gud? Ska inte Gud acceptera oss som vi är och ta emot vår tro, våra uppfattningar om religion och frälsning?
Han tar med glädje emot oss som vi är, men han förbehåller sig rätten att själv bestämma vad tro är och vägen till frälsning är.
Och Jesus läser gamla ord ur profetian som en programförklaring för sin kallelse: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet ” (Lukas 4:18)
Vi kan vända oss till Honom med Fanny Crosbys ord i psalm 211 översatta av E Nyström:
”Blott på din förtjänst jag kommer och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger, fräls mig som jag är!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli,
och då andra du välsignar, gå ej mig förbi!”