Så gott som alla människor skriver brev, vill jag påstå.
”Men inte jag”, invänder många.
Ja, det beror väl på vad man menar med ”brev”. Som jag misstänkte, när jag jag slog upp ordet i en ordbok alldeles nyss, kommer ordet från latinets ”brevis” som betyder ”kort”, alltså ett kort meddelande. Och är det inte det som alla människor håller på med nu för tiden på bussar och tåg och i affärer och hemma – att på telefonen knappa in alla dessa sms som ofta ersätter samtal för många människor? Många ungdomar kan ju till och med sittande i samma rum kommunicera mest med dessa moderna brev. Så visst skriver vi brev.
Men med brev menar vi naturligtvis ofta det som var så självklart under tidigare epoker när inte mobiltelefoner eller ens fasta telefoner fanns, och när kommunikationer var krångligare och tog mera tid – att sitta vid ett bord med papper och penna eller med skrivmaskin och skriva sina tankar och lägga brevet i ett kuvert, sätta på frimärke och skicka det med posten.
Att sköta sin korrespondens varje vecka eller varje dag var en självklarhet för många.
Ända sen jag var barn har jag sett mina föräldrar missionärerna sitta med sina brev och skriva hem till Sverige, till släkt och vänner och till kyrkan som de var utsända från. Dessutom var det naturligtvis många brev till alla de hade kontakt med inom Indien.
Själv har jag hela mitt vuxna liv hållit på mycket med brevskrivning och gör det än i dag, främst genom e-post, detta fantastiska och blixtsnabba sätt att skriva brev både hemma och på resa. Men ibland njuter jag av att skriva ett personligt brev för hand eller på datorn med utskrift på skrivaren och sen lägga det i kuvert och skicka det med posten.
Jag skriver mycket mer brev än jag får, och jag försöker att alltid svara på brev jag får. Mitt stora föredöme i att svara på brev är den mer än 90-årige pastorn Martin Tornell som en gång sa till mig, att han hade som princip att alltid svara på brev samma dag han fick dem. Detta är desto mer anmärkningsvärt som han upp i hög ålder arbetade i stora församlingar med omfattande administration.
Några gånger om året skickar jag ”rundbrev”, nyhetsbrev via e-post till många adressater. Då får jag alltid en del svar efteråt, men de flesta skriver inte tillbaka. Däremot kan de nästa gång vi träffas säga att de uppskattar att få breven men är dåliga på att svara. En del skriver bara en eller två meningar tillbaka, men dessa korta brev är det en stor glädje att få.
Skriver du brev? Svarar du på brev? Kanske skulle du börja med det… Och fortsätt för all del med sms-en, dessa korta brev i den bokstavliga betydelsen! Hör av dig!