Storkar, våtmarker och livsmiljö

 

 

 

Foto: Qarin Holmberg

En vecka i slutet av juli i år var jag på Skånesemester tillsammans med de två viktigaste kvinnorna i mitt liv sen många år – min fru och min dotter.

I Åhus med alla dess vita badstränder och klart men kyligt vatten hade vi vårt logi.
En dag på resa ensam i bilen i ett ärende såg jag en fantastisk syn: På fältet vid vägen stod tre vackra storkar och ganska högt uppe i luften rakt ovanför dem kretsade ytterligare fem stora fåglar.
Jag drog slutsatsen att det var ett storkhägn i närheten och körde senare dit ett par gånger tillsammans med min dotter. Vi körde in där i byn Viby några kilometer från Åhus, och i anslutning till en stor potatisbondes gård låg ett storkcenter med skylt och information.
Där läste vi att storkprojektet nu var avslutat, men under åren det pågick hade man gjort i ordning våtmarker och livsmiljö för storkarna. Det har resulterat i att flera frilevande storkpar finns kvar i de stora, vagnshjulsliknande bona på lagårdstaken, och vi fick glädjen att se dessa majestätiska fåglar, som var borta från Skåne och saknade i så många år.

Livsmiljön håller dem kvar i närheten och får dem att leva och trivas.

I morse i min egen andaktsstund i soffan kom tanken så starkt till mig, att det är så här den kristna kyrkan och gemenskapen ska fungera i varje tid – inte minst nu, när Coronapandemin helt plötsligt har ställt hela samhället och hela livet inför nya och prövande villkor. Häromdan läste jag ordet ”coronaförlamning” i ett brev från en vän. Ordet beskriver verkligen det som så många företag och också en del kristna kyrkor mer eller mindre har drabbats av.

Men många privatpersoner, företag och kyrkor och församlingsgemenskaper har mitt i den stora krisen närmast blommat upp och skapat ”våtmarker” och livsmiljöer som är gynnsamma för livet på olika sätt, både i vardagen och i det andliga.

Det här är en inspiration och utmaning för oss alla som individer och kyrkor att inte stirra oss blinda på vad vi inte kan göra utan se vad vi kan göra och göra nu.

Storkarna i Viby ger mig hopp om livet och hopp för livet.