Om rötter och kontakt med källan

De senaste dagarna har jag tänkt på och läst om träd och växter och deras rötter.

I många år har jag varit fascinerad av stora träd och ibland låtit fotografera mig framför eller vid sidan av dem – ofta stående på den kraftiga roten av exempelvis en ek.

I likhet med det döda men fascinerande isberget har ett träd och en planta betydligt mer ”under ytan än över ytan”. Det är bara en del av isberget som syns, det övriga och den större delen syns inte men är lika verkligt och mycket farligt.

Ett träd har rötter som åt alla sidor åtminstone sträcker sig lika långt eller längre än trädet är högt och i de flesta fall mycket längre. Det mesta av biomassan är under jord.
Hur djupt trädet eller plantan sträcker ner rötterna beror på hur långt ner vattnet finns. I vårt vattenrika land behöver ju inte rötterna gå så djupt för den skull, men eken skjuter roten nedåt mycket längre än granen och står därför stadigare i stormarna som kommer ibland.

Jag läste om akaciaträdet i torra Zuez. Det har rötter ända till 30 meter ner i marken. Och mesquitoträdet i Arizona kan skicka roten ner till över 50 meter under markytan.

Man gjorde ett experiment med en rågplanta som sattes i en jordlåda. På fyra månader hade den ”utvecklat rötter med en längd på sammanlagt 623 kilometer. Rötternas yta var 639 kvadratmeter, vilket var 130 gånger mer än ytan av de delar som växte ovan mark.” (Ur Illustrerad Vetenskap).

Apropå att det som inte syns ofta ska vara mer än det som syns, vill jag påstå att det kristna livet och gemenskapen med Gud ska vara på det sättet – det som andra människor ser och vet får inte vara allt eller det mesta som finns. Det mesta är det som är ”vårt fördolda liv i Gud”.
Då klarar vi av ”ökentider” och prövningar, för vi har våra rötter vid vattnet, den levande källan, Gud själv.
Psalm 1 i Psaltaren uttrycker det här på en fint sätt: ”
1 Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, 2 utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. 3 Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.»

I Johannes evangelium kap 4 samtalar Jesus med en kvinna vid en brunn och säger: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” (v 13-14)

De senaste månaderna har hela världen levt med pandemin som hotar mycket av vårt liv och vår trygghet. Nästan alla har vi sett behovet av ” djupa rötter” och ”kontakt med källan”.

Själv har jag detta i Gud, den Treenige Guden. Frälsaren Jesus Kristus har sonat min synd och gett mig barnaskap hos Fadern. Den Helige Ande är Hjälparen som gör Jesus närvarande och verklig i mitt liv.

Som det står i den gamla psalmen 45 i psalmboken (läs eller sjung det gärna för dig själv!):
1 Jesus för världen givit sitt liv: Öppnade ögon, Herre mig giv!
Mig att förlossa offrar Han sig, då Han på korset dör ock för mig.

2 O, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som Han.
Frälst genom Honom, lycklig och fri, vill jag Hans egen evigt nu bli.

3 Tag mig då, Herre, upp till Ditt barn, lös mig från alla frestarens garn!
Lär mig att leva, leva för Dig, glad i Din kärlek, offrande mig!      (Lina Sandell)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *