Söndag med Qigong, aftonsång, nattvardsgång och ljum kväll lång

Dag 13 av Gran Canaria-bloggen

Nu är det sen kväll när jag skriver, eftersom jag ville få med hela dagen den här gången. På söndagarna blir det ganska sent innan jag är hemma. Vår kvällsgudstjänst i Templo Ecumenico börjar först klockan åtta på kvällen. Jag svarade för mötesledning och sång och musik, och min kollega Anders höll kort predikan och ledde nattvardsfirande direkt efter det. Alltså kom kyrkkaffet på Oasen inte i gång förrän en bra stund efter nio. Där satt vi ganska många  i min egen ålder  (70+ ) runt  kaffeborden med en semla eller bulle framför oss och gjorde oss ingen brådska. Här finns det mycket levnadslust och ork, fast håret är grått och ansiktet har en och annan rynka.

Som det ganska ofta händer, hälsas jag glatt av någon eller några som känner igen mig väl, fast jag inte känner igen dem. I kväll var det ett par som mindes mig som deras ungdomskörsledare i Pingstkyrkan i Gävle för nästan femtio år sen, då de läste på seminarium i Gävle. De tog inte illa upp för att jag inte hade koll på dem, och vi pratade glatt en stund och hade gemensamma bekanta i Malmköping i Södermanland där de nu bor.

På dan i dag kunde äntligen min kära Gittan följa med mig och sitta på stranden en god stund. Vi solade och åt glass och tittade på folk. När jag simmade en stund i havet såg jag en spänstig och smal man med svarthåriga ben och armar stå i strandkanten och med ansiktet riktat mot havet vara helt koncentrerad på graciösa och ovanliga rörelser med händer, armar och ben – något slags Qigong eller ”snigelkarate” som någon vanvördigt har uttryckt det. Jag iakttog honom där jag simmade i vattnet, och det var en fascinerande syn. Så gick jag upp ur vattnet och bort dit där vi hade våra saker. En medelålders, gråhårig kvinna med rätt spänstig kropp och som var bar  på överkroppen ställde sig bredvid honom och började göra efter hans rörelser. Han upptäckte henne och tog sig genast an sin nya ”lärjunge” och gav henne instruktioner och olika rörelser att träna på. Det var antagligen många fler än jag som följde skådespelet där vid strandlinjen.

I kväll när jag delvis gick, delvis cyklade hem från kyrkkaffet vid halv elva, var det 17 grader på den stora elektroniska tavlan vid Kasbah köpcentrum. Och på sen eftermiddag, när jag var ute på gatan stod det 28 grader på en liknande tavla. Jag klagar inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *