Kategoriarkiv: Ingvar Holmbergs blogg

Välkommen till min blogg!
Här kommer nästan varje vecka ett nytt blogginlägg med funderingar i skilda ämnen. Dessutom kommer det ofta att vara information om och länkar till videos och radioprogram med mig som upphovsman. T.ex kan du höra en del av mina blogginlägg, dikter och sånger och se mig framföra dem i enkla videos.

Veckans Ingvar Holmberg-sång_12 – ”Det är nu”

Den här sången avslutar jag ofta en sångstund på stan med. Orden är: ”Vänta gärna lite någon annan gång, men inte nu! Det är nu han står där hos dig och vill frälsa, men vad svarar du?”
Vi människor vill gärna skjuta upp en del viktiga beslut. Men ju förr man tar emot Jesus, dess bättre.
Den här sången är riktigt svängig och brukar uppskattas av lyssnarna. Inspelning är från mitt i stan en stekhet julidag härom året.
För att lyssna, klicka på videon!

Hälsningar från Ingvar H 23 september 2023

Jag är uppfylld av biofilmen ”Jesus Revolution”!

Jag är uppfylld av biofilmen ”Jesus Revolution”!

Mycket sällan går jag på bio, fast jag tittar en hel del på filmer och serier hemma i soffan framför TV-n.
Men visst är det fantastiskt att sitta med en jätteduk framför sig och se och höra och uppleva en film med storslaget ljud.
I torsdags eftermiddag satt jag och min fru i en nästan tom biosalong och såg spelfilmen om Jesusfolket i Kalifornien och den stora och märkliga väckelsen bland hippies och unga narkomaner, som spred sig över USA och stora delar av världen i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. En av ledargestalterna, Lonnie Frisbee, kom till Sverige 1971 då jag var en ung förkunnare i pingströrelsen, och jag fick ett par tillfällen att lyssna på dessa annorlunda och osannolika ungdomar i sandaler och långa skjortor och med biblar i händerna med lysande ögon berätta om mötet med Jesus och frälsningen.
Omvändelse, Jesustro och kärlek till bibeln, vattendop i havet, och öppenhet för den helige Ande – det här förvandlade tusentals människor i många länder och fick många ringar på vattnet också bland vanligt folk, vuxna människor och pastorer och medlemmar i många kyrkor också i vårt land.
Filmstaden hade fått tips om filmen, bedömde den vara lite udda men beslöt sig för att visa den 14 september under en föreställning.
Så visade det sig att den föreställningen blev utsåld direkt, och därför blev det fler visningar och fler dagar både i Stockholm och över landet. Och för oss tre äldre par, som satt ensamma i en biosalong med 220 platser, var det fascinerande att tänka att på ordinarie föreställningen kl 18 var det bara 2 biljetter kvar, när man tittade strax innan vår föreställning.
Filmen berättar på ett rörande sätt om hur moderna, sökande ungdomar utan mening med livet blir fascinerade och förvandlade av mötet med Bibelns budskap och personen Jesus. Det ger hopp för vårt land och vår tid.
En religionsforskare undersökte den unga pingströrelsen för så där 70-80 år sen. Titeln på hans bok blev sen ”Entusiastisk kristendom”.
Det är den kristendomen, Jesusfolkets kristendom som behövs i vår egotrippade och njutningsfixerade kultur och tillvaro.
”Jesusrevolutionen” behövs! Se filmen, om du kan!

Veckans Ingvar Holmberg-sång_11 ”Det handlar faktiskt om att följa Jesus”

”Det handlar faktiskt om att följa Jesus”
Liksom förra veckans sång är den här inspelad live en het sommardag mitt i stan. Vad handlar kristendom om – stämning, tända ljus, etik och moral…..?
Den här lilla enkla visan pekar på det centrala i att vara en kristen.
Texten finns på skärmen att läsa med i eller sjunga med.
Klicka på länken!
Hälsningar 14/9 2023 från Ingvar H

Sommarens bonusdagar är här!

Sommarens bonusdagar är här!
Förra torsdagen 31/8 blev det först svampplockning i Lotorpstrakten nära Finspång och sen bad med min Gittan vid Dalbystrand, Slätbaken.
Sen dess har det blivit två badtillfällen till där – i måndags med Gittan och i går, då min dotterson Elliott från Stockholm var här. Då började vi med lunchbuffé på asiatisk restaurang och sen badutflykt och sen blev det också en fikastund hos min syster Barbro, innan jag körde Elliott till tåget vid åtta, Badtemperaturen har varit verkligt behaglig dessa tre gånger – 20, 20 och 21 grader.
Den här veckan har vi extra mycket bön i vår kyrka, och jag har deltagit en hel del. Det har varit som andliga ”bad” – härligt!
Och i dag har jag serverat Gittan lunch på balkongen och varit hennes motspelare i alfapet, tre gånger i rad – det var ju så skönt i solen!

8 september 2023 Hälsningar från Ingvar H

Veckans Ingvar Holmberg-sång_10 ”Jag är en storväxt man med ett litet instrument”

”Jag är en storväxt man med ett litet instrument”.
Om ”Halleluja i alla fall” är min signaturmelodi och ”livsmelodi”, så är denna veckas sång den jag ofta börjar med under en sångstund på stan. De flesta drar omedelbart slutsatsen, att man i första hand sjunger för att få pengar, men jag sjunger för att ge människor något – kanske en påminnelse om Guds kärlek i alla fall. Ofta får jag mitt i en sång ropa ”Inga pengar! Inga pengar”, när människor kommer fram med en tia eller tjuga i handen.
Därför lyder texten från början:
”Jag är en storväxt man med ett litet instrument.
Ge mig inga pengar men låna mig ditt öra!”
Här är en liveinspelning från en stekhet sommardag i Norrköping för ett par år sen.
Klicka på länken!
Hälsningar 6 september 2023 från Ingvar H

Veckans Ingvar Holmberg-sång _09 ”Nu kan jag gärna sjunga”

Den här veckans sång är ”uppkäftig” och glad.
Folk tycker ibland att jag är för jublande och glad.
Visst har jag också ibland grubbel och problem, men mitt i allt strul. så finns ju Guds närvaro och hjälp och den himmelska glädjen.
Jag skrev den här sången 1979, då jag bodde i Örnsköldsvik och hade min allra mest kreativa period med massor av sånger för både barn och vuxna.
Den här inspelningen är tillsammans med Karin Karlsson, Håkan Jonsäll och Jan-Peter Lindskog, en liveinspelning i Vidablickskyrkan, Norrköping 11 maj 2022.
Sjung med i sången! Klicka på videon!
Ingvar Holmberg 30 augusti 2023

 

 

 

Om surströmming tycker vi – olika

Från andra halvan av augusti är det klassisk surströmmingstid.
De senaste två, tre åren har de norrländska surströmmingsätarna oroligt fått köa utanför affärerna för att få köpa köpa åtminstone en eller två burkar av de begärliga läckerbitarna, och på några minuter har lagren tagit slut.
Så när jag för ett par veckor sen såg ganska många burkar surströmming i vår vanliga affär, köpte jag nästan automatiskt två burkar, fast priset var oväntat mycket högre än väntat.
Jag och mina fyra syskon med respektive har i rätt många år träffats och ätit surströmming, men den här sommaren har vi på grund av bristen i affärerna samlats omkring vår kärlek till indisk mat i stället.
Min svåger och vän Jan-Erik kommer från en norrländsk familj och har ätit surströmming sen barndomen, och jag och min fru lärde oss tycka om det under våra ganska många år i Gävle och Örnsköldsvik.
I går var det dags att njuta av detta ”exotiska”. När jag nämnde om det till vänner och grannar innan, blev det den vanliga reaktionen, där de flesta förfasade sig över detta hemska. Men en och annan sa: ”Jag har ofta tänkt att jag skulle vilja smaka surströmming.”
Och i går lyste solen och det var en fin sensommardag.

Jag fick tre fina upplevelser i går: Först sångstunden med kören Solrosorna på Träffpunkten Söderport i Hageby, sen hem och hämta min Gittan och köra ut till surströmmingsmiddagen med Barbro och Jan-Erik på deras veranda. Där åt jag mitt lystmäte på surströmming (inklusive rommen), potatis, lök, tomat, gräddfil och fick sen kaffe och glass med hjortronsylt.

Pricken över i-et blev att som avslutning med Jan-Erik promenera ner till Ensjön och ta en simtur i sjön med stilla 20-gradigt vatten och se en skäggdopping som simmade och dök en bit bort.
Det finns fortfarande lite sommar kvar, och livet är härligt!
Hälsningar 29 augusti 2023 från sång- , surströmmings- och badentusiasten Ingvar H
PS Bilden med Solrosorna är från i våras på ett annat ställe DS
(Foto: Barbro Henriksson, Ingvar H)

Vilse i vår vänliga natur

Efter ett par svamputflykter på välkända ställen, då jag bara sett en och annan kantarell detta goda svampår, bestämde jag mig häromdan för att gå längre in i skogen.
Det verkade lovande, och jag tyckte jag hade ungefärlig koll på åt vilket håll jag gick.
Och som så många gånger förr om åren, gick jag vilse i vår vänliga natur.
Den är ju vänlig med väldigt få farliga djur och andra faror – men träd och sly och snår har vi gott om i vårt rymliga land.

Numera blir jag fortare trött än för några år sen, och skillnaden mellan att gå på slät mark och i mer oländig terräng är väldigt stor numera.
Efter ett tag hade jag ändå fått lite taggsvamp, kantareller och Karl Johan i korgen.

Jag bestämde mig för att ”vända hemåt” till där bilen stod och tyckte ett par gånger att jag kände igen mig.

Så var jag med om något märkligt, när jag gick och pratade med Gud (som jag gör en hel del varje dag, var jag än är)! Tre, fyra gånger bad jag konkret: ”Herre, led mig hem!”

Varje gång såg jag sen alldeles i närheten ganska mycket kantareller lysa gult nära mig. Jag sa: ”Tack och lov! Halleluja” – och plockade och gick vidare. Men jag förstod så småningom att jag var på helt okänd mark, när jag skymtade tre, fyra hus bortom ett par åkrar utanför skogen.

Hus innebär ju också väg och oftast möjlighet att fråga var man är. Min tanke var nu att så snart jag fick veta var jag var, så skulle jag ringa min snälle svåger och vän Jan-Erik att komma och hämta mig och köra mig till bilen, för nu var jag riktigt trött och nästan ostadig på benen.

Det tog en bra stund för mig att via ett par hagar komma upp till husen, där det stod flera bilar parkerade. En hund skällde någonstans, och i en trädgård gick stora, vackra, spräckliga höns omkring. Jag ropade högt utanför de olika husen men fick inget svar. Visste alltså fortfarande inte var jag var.
Jag ringde i alla fall till Jan-Erik och Barbro med en lägesrapport, och sen gick jag från husen vid vägens ände längs vägen. Nästan direkt såg jag husnamnen på två brevlådor och visste var jag befann mig och kände strax igen mig också. Så ringde jag igen och satte mig och väntade på min ryggsäcksstol. Efter en stund kom Jan-Erik med den vita bilen, och jag lade tacksam in mina saker och satte mig i bilen. Vi var bjudna på fika hos dem lite senare. Vi körde till där bilen stod ett par, tre kilometer bort. Så kunde jag köra iväg för egen maskin, ta en dusch och ta på mig torra kläder och sen njuta av både te och kaffe med tilltugg hos systern och svågern.

Och massor av svamp hade jag hittat! Och vilse hade jag gått. Och bett Gud om hjälp hade jag gjort. Och hjälpt hade han på sitt eget, ganska humoristiska sätt – lett mig till en väg och till hjälp och ”räddning” via fina svampställen.

Vilket underbart land vi lever i! Vilket härligt liv jag har! Vad Gud är god!

Hälsningar 26 augusti 2023 från Ingvar H

Veckans ”Ingvar Holmberg – sång” _8

”Halleluja i alla fall!”
Det är min ”signaturmelodi” – både som sång och som paroll eller ”livsmelodi”.
En gång hörde jag av någon, att man kunde sätta som rubrik över Psaltaren ”Halleluja i alla fall”. I Psaltaren, Bibelns bönbok och sångbok, finns ju texter i jublande ljus och svartaste svart. Men till och med i de mörka stunderna finns en underton av lovsång och tack till Herren.
Jag skrev nog den här sången alldeles i början av 1996, för i mina dagböcker ser jag den nämnd första gången i början av mars det året. Det var en turbulent tid för mig på flera sätt: Jag hade abrupt slutat som församlingspastor några månader tidigare, kände mig misslyckad och försökte bristfälligt försörja mig som telefonförsäljare av böcker samtidigt som jag hade deltidstjänst som förkunnare och bibellärare och tolk i gudstjänster.
Mitt i allt det där skrev jag den här sången, som förmodligen är en pärla.
Många år har gått sen dess, och ”Halleluja i alla fall” är mer och mer för mig en livsfilosofi – att se det positiva mitt i allt annat och att glädjas och inte göra mig onödiga bekymmer.
Här ger jag dig två länkar till sången – dels duett med min sångarvän Inger Gustafsson 2005
på CD-n  ”Om du bara visste”, dels inspelning för Pingstkyrkan, Norrköping, i juni 2020.
På den inspelningen finns texten att sjunga med i eller läsa.

Hälsningar från Ingvar H 22 augusti 2023

Med Inger Gustafsson:

Med textning:

 

Skåneresan som stannade i Östergötland

Förra veckan skulle min fru Gittan och jag och vår dotter Qarin ha varit i Skåne med besök på restauranger och badstränder och bra boende i Malmö och Ängelholm.
Men så blev Gittan inlagd på sjukhus för lunginflammation med mera, så vi stannade hemma i Norrköping och gjorde trevliga dagsutflykter hela veckan.
Vi har gjort de saker vi älskar – ätit på restauranger varje dag, badat i havet i Slätbaken – Dalbystrand, Mem och Stegeborg – och kristallklara, svala vattnet vid Arkösund, samt i sjön Roxen vid Bergs Slussar.
Och så har vi umgåtts med sällskapsspel och mycket kaffe och TV-tittande med en del VM-fotboll och några filmer.
Ett besök på matfestivalen i Norrköping vid Konstmuseet blev det också.
Vädret har bitvis varit strålande (under Arkösundsdagen) och lite blandat för övrigt.
Vårt fina landskap Östergötland skäms inte för sig!
Och en hel vecka tillsammans med vår underbara dotter, det är en underbar gåva!
Vi är privilegierade!
Hälsningar från Ingvar H 21 augusti 2023