Dag 20 av Gran Canaria-bloggen

Nära vårt hotell och busstationen ”Tropical” ligger det fina hotellet Tropical med sin fina trädgårdsoas med rinnande vatten och yppig växtlighet. Därinne nära den stora poolen finns en stor uterestaurang. Varje söndag från klockan tolv och ett par timmar framåt är det folkfest med paella och folkmusik. Kocken lagar paella i en jättestor panna som kanske är en och en halv meter i diameter. Under tiden paellan blir färdig är det kanarisk folkmusik framförd av entusiastiska sångare och musikanter i folkdräkter och med diverse instrument som sjunger, spelar och dansar. Och det är företrädesvis äldre människor som uppträder. Turister i mängder tar plats vid borden och köper ”paella-biljetter” för 6.50 euro per portion samt beställer dricka och lyssnar, tittar, pratar och umgås tills den jättelika paellan är klar. Då köar man med biljetten i hand och får en rejäl portion på tallriken. Vi delade bord med ett tyskt par i vår egen ålder och fick ett livfullt och trevligt samtal på ömsom tyska, ömsom engelska och ömsom ryska, eftersom det visade sig att både den andre mannen och jag kunde tala ryska. Han hade växt upp i Östtyskland och läst ryska i skolan och sen flytt över muren till Västeuropa på 1960- eller 1970-talet. Han var maskiningenjör inom järnvägen och hade massor med spännande upplevelser och hade varit lite överallt i världen. Men ljudnivån omkring var hög och anspänningen att konversera huvudsakligen på tyska, ett språk som jag ytterst sällan använder, gjorde att det sen var en befrielse att tillsammans med min fru vandra ut genom den vackra trädgården. Att få prata bara svenska och gå hem till hotellet och sen gå ner till stranden och havet i den relativa tystnaden, var härligt. Att vara en timme på stranden med bad och lyssnande till vågorna och lite diffusa röster omkring en, det är vilsamt.

Det tyska paret brukar vara här fyra veckor varje år. Och varje söndag är de på paellafesten på Hotel Tropical. De betonade att det var viktigt för dem att se att maten var fräsch och nyligen tillagad, så detta var deras söndagsrutin.

Jag gick på kvällen till min”söndagsrutin”, som är gudstjänst. Drygt 100 personer kom till gudstjänsten, där jag spelade piano och sjöng och höll min niominuterspredikan om att ”Jesus skapar tro”, som är dagens tema i kyrkoårets texter. Och sen var det fullt hus på kyrkkaffet på Oasen. Jag mumsade på äppelkaka och vaniljsås till kaffet, och mina norska bordsgrannar njöt i fulla drag av svensk kanelbulle.