Julen det här året blev koncentrerad till fredag, lördag och söndag och gav alltså inte några gratis lediga dagar för dem som arbetar.

Vi pensionärer hade en delvis mycket trevlig jul, även om min kära Gittan hostade förfärligt och höll sig inomhus. Vår dotter och hennes 22-årige son var ju hos oss över juldagarna, så vi fick  fira vår vanliga jul med några av de viktigaste ingredienserna:
julaftonsmiddag med sill, sallader, skinka, revbensspjäll. lax och lite annat,
andakt på eftermiddagen med julsånger, julevangeliet och bön,
kalkonmiddag på Juldagen,
sällskapsspel, fika, filmer på TV och prat,
sånggudstjänst på Annandagen, där jag ansvarade för sång och musik tillsammans med några sångare.
Nu är det vardag igen. Vår dotter tog bussen till stan för att titta lite på klädrea och annat, och jag ska strax göra lunch med något som inte är julmat.

När jag satte mig vid datorn en stund, nu när mitt arbetsrum blev ledigt någon timme, så tittade jag lite på e-posten och Facebook.
Jag överraskades av att vår sons bästa kompis i tonåren i Örnsköldsvik hade hittat mig på Facebook och skrev till mig. Han hade förgäves sökt efter vår Magnus och vände sig nu till mig för information. Han visste alltså inte att M dog hastigt för tio år sen i slutet av september 2011! Jag skrev lite information åt honom och svarade via Facebooks Messenger (e-post). Så ville jag att han skulle kunna se det minnesalbum jag gjorde i ordning till minnesstunden efter begravningen. Jag fick leta upp det i datorns filer, upptäckte att jag aldrig hade gjort en YouTube-video av det. Så gjorde jag det nu och skickade länken till min sons tonårskompis.

När jag själv tittade igenom den korta videon, kom tårarna av sorg och också tacksamhet för Guds trofasthet igenom de olika tiderna i livet.

Det finns ett liv efter jul, när mellandagarna och vardagarna kommer och också de oväntade påminnelserna om det smärtsamma vi upplevde. Det är läkt, men inte mer än att det hugger till lite när vi påminns om det i ett brev från en nu drygt 50-årig tonårsvän till min döde son.

Jag är en glad prick och en livsnjutare, men jag vill inte vara utan de mörka perioderna livet gav mig. Utan dessa mörka penseldrag, skulle livets tavla vara ointressant och ytlig. Guds godhet och trofasthet är något att ta med sig alltid. Jesus sa innan han lämnade jorden och for till himlen: ”Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

(Ingvar Holmberg 211227)

PS Om du vill titta på mitt minnesalbum som just kommit på YouTube, så går det bra via länken:  https://youtu.be/vdqNISJSH9Y