Det är några dagar av dallrande het sommar igen.
I dag har lufttemperaturen i det böljande landskapet med skördemogna vetefält på Vikbolandet varit 30 grader, medan vi har suttit i bekväma 20 i vår gamla men ändå moderna bil. Vattentemperaturen i Slätbaken har varit 25 i dag med pålandsvinden som fört in ytvattnet i vår badvik, där vi samsas med barnfamiljer från Östergötland, Göteborg och Tyskland de här dagarna.
Jag njuter i fulla drag. Klagar på värmen gör jag inte. Det kommer kalla dagar, så det räcker, längre fram.

Här får du ett doftande vykort från Norrköping. Jag har burit på intrycken i flera veckor, och i dag formulerar jag dem i sommardikten ”Inlindad” här från Norrköping, min födelsestad.

Inlindad
Denna sommar –
inlindad i den söta doften
jag inte varit uppmärksam på förut.

På promenaden
eller cykelturen
på våren och försommaren
kommer förstås dofterna ifatt mig
från hägg, syren och jasmin.

Men nu under hela juli
har den söta men inte påträngande lukten
funnits omkring mig
lite överallt i stan.

Det är mitt Norrköping,
den gamla industristan,
förr – med bolmande skorstenar
och starka lukter och ljud.
Nu är industrihusen
omgjorda till
konsertsal, museum
och fina bostäder.

Blommor överallt i parkerna,
längs broar
och i de stora rondellerna
där fordonen samsas
mitt i brådskan.

Denna sommar har jag sett det
och insett till slut –
det är lindarna, alla lindarna
längs gatorna och i parkerna.
Om blomningen i år har varit
större än vanligt
och under längre tid, vet jag inte.

Jag har helt enkelt varit inlindad,
omsluten och kärleksfullt övervakad
av lindarnas sötma i luften.

Inlindad och tacksam.