I går var det fettisdag – och den riktiga dagen för semlan.
Jag köpte semlor med till mig och min fru, och dem njöt vi av till eftermiddagskaffet.

I forna tider var fettisdagen en sista dag att äta fet och god mat, innan fastetidens magrare diet rådde under veckorna fram till påsk.
I dag börjar kyrkoårets fastetid med Askonsdagen, då många kyrkor hade en bot- och bekännelsegudstjänst med tecknandet av ett kors i pannan av aska.
Under mina många år i Vetlanda var jag med på en minnesrik sådan ekumenisk Askonsdagsmässa i Vetlanda kyrka i början av den långa huvudgatan som går genom stadskärnan och förbi affärer, restauranger och torget. Jag skrev några rader om kvällen efteråt:

Askonsdag
I fädernas kyrka
tillsammans från olika traditioner
i sång, bön och eftertanke,
bekännelse av synd
i skrift på papper
(jag, min fegis, skriver på ryska
så ingen ska läsa utom Gud).
Där står det om min likgiltighet
inför den andliga nöden
och om kärlekslösheten.

Tillsammans kastar vi
bekännelserna i kitteln
och går ut i snö i vinterkvällen.
Så bränner vi papperen
och Gud bränner och glömmer synderna.

Med ett kors av aska på pannan
går vi in till ljuset, till värmen,
förlåtna till nattvardsbordet.

Och jag får hålla fatet med oblaten –
Kristi kropp för dig utgiven –
och jag får med lyfta händer
uttala välsignelsens ord
över oss alla,
korsmärkt i pannan
med aska.

Nyförlåten och bärare av välsignelse –
toner i höga kyrkvalv,
nåd upp till himlen.
Det enda jag vet, det är att nåden räcker….

(28 februari 2001 i Vetlanda) /Ingvar Holmberg/

Fastetiden börjar i dag, förberedelsen inför höjdpunkten i den kristna tron och gudstjänstfirandet – Påsken med Jesu lidande, död och triumferande uppståndelse och seger.
För mig är det ganska enkelt att fasta från mat en eller några dagar.
Andra saker binder kanske mer och är  mer försåtliga och svårare att upptäcka –
själviskheten, sökandet efter egen njutning eller upptagenhet med allt annat än stillheten inför Gud och förundran inför Guds kärlek och tålamod med oss.

Och självgodheten, självgodheten, självgodheten.
Den står i bjärt kontrast till Askonsdagens kallelse till mig
att stanna upp, sörja över min ytlighet, be om förlåtelse
och få ett – kanske för andra osynligt – kors av aska i pannan.

Hälsningar 14 febr 2024 från Ingvar H