Törsten tvingar ut mig

hemifrån på söndagsmorgonen.

Jag går med målmedvetna steg

ner mot centrum förbi Kaffebacken

och Såpkullen och över Södra Promenaden.

Här och där sitter någon eller några på en bänk.

Någon väntar vid busshållplatserna.

Hundar leder sina människor

längs doftspåren och hundhållplatserna.

På Drottninggatan ser jag bortom en gul spårvagn,

bortom bron och mot järnvägsstation,

som numera heter Resecentrum.

Solen glittrar i Strömmen, och himlen är blå.

Jag fortsätter, liksom driven fram.

Vid parken går jag in genom dörrarna –

Guds hus står öppet.

Det var hit jag längtade, törstade.

Småprat med vänliga människor

och det stora mötet med Gud.

Lovsång, bön, ord ur Skriften –

här släcks törsten

och här väcks törsten –

en salig längtan.

Jag lever.

(Ingvar Holmberg 140601)