Vanlig buske
brinner av helig eld
utan att brinna upp,
attraherar herden,
som växt upp i palats
och sett det mesta
men aldrig en vanlig buske
fylld av Gud.
Busken blir nog som vanligt igen
men inte herden.
Elden fortsätter i honom,
och han lämnar fåren
och får valla ett slavfolk
ut till frihet,
till gudsmedvetande
och sund självkänsla
på väg till löfteslandet.

Många sekler senare –
på pingstdagen –
brinner busken igen:
Vanliga fiskare,
olärda män,
tänds av elden
utan att brinna upp.
Vittberesta sökare
hör Guds lov på
koptiska och latin,
leds till Kristus,
tänds av elden
utan att brinna upp.
Det vanliga får del
av Guds heliga eld.

Och än vandrar sökarn
på okänd mark.
Och än behövs det buskar
som fattar eld.
Och än finns elden.

Andra Mosebok kap. 3
Apostlagärningarna kap. 2

(Ingvar Holmberg)