Verkligheten överträffar dikten – eller fantasin, vilket kanske är ett ord lättare att förstå i vår tid, fylld av ”fantasy” och animerade och skapade figurer, äventyr och världar.
Hela livet har jag varit fascinerad av sagor, påhittade äventyr, science fiction och fantasy. Böcker och filmer med märkliga och underbara världar kan jag bli uppslukad av. Ibland föredrar jag att läsa böckerna och själv låta bilderna formas i mitt huvud, ibland tycker jag filmerna blir lika bra eller nästan bättre än vad jag kan fantisera ihop själv. Tolkiens ”Sagan om ringen” föredrar jag i bokform, även om jag har sett filmerna. ”Harry Potter” har jag läst men föredrar i filmversionen. Vissa andra böcker som jag älskar vill jag absolut inte uppleva på film.
En sak är säker – inga påhittade världar eller äventyr är vackrare eller mer fascinerande än denna verkliga värld där vi alla lever i några år eller årtionden! Denna skimrande pärla i universum vid namn ”Jorden” är överlägsen all fantasy i skönhet, artrikedom, variation och dramatik.
Och på denna ”skimrande pärla” – jorden finns djurens konung, lejonet, och skogens konung, älgen, och alla andra fascinerande varelser från insekterna i en skog eller på en äng till de väldiga valarna och jättefiskarna i havsdjupen.
Mest fascinerande av alla dessa varelser är ”skapelsens krona”, människan – människan i sin storhet och ömklighet. Varenda en är unik och värd att lyssna på och lära känna. Varenda en är älskad av Skaparen, Herren Gud.
Ju mer tiden går, desto viktigare blir det för mig med det verkliga, det naturliga och det enkla. De små glädjeämnena och njutningarna, att leva i nuet och uppleva naturen och enkel samvaro med olika människor – allt detta blir viktigt och långt mer attraktivt än alla sorts shower, tävlingar och glitter.
Och ju mer verkligheten och det enkla blir verkligt och viktigt för mig, desto närmare känner jag mig Gud själv, Herren Jesus Kristus som allt är skapat genom och allt är skapat till. Han är centrum i universum och han är verkligheten själv. Bland annat uttrycks det i Paulus brev till kolosseförsamlingen i orden ”själva verkligheten är Kristus” (kapitel 2 vers 17).
Verkligheten är komplicerad och full av det oförklarliga, av lidande, sjukdom och katastrofer och svåra vägval. Allt detta måste vi förhålla oss till, och ibland är det vi själva som på ett sätt hjälplöst dras med av stormvågorna och stormvindarna i livet.
Men mitt i allt kan vi vara i den gode Herdens hand. Han som skapade verkligheten, råder också över den. Hos Honom är vi trygga.