Peppar, peppar….

De flesta av oss vill inte gärna utmana ödet. Det är som om vi ständigt väntar oss, att om det går riktigt bra och livet är glatt och enkelt att leva, så hotar strax något straff att drabba oss.
Och om vi svarar på frågan om hur vi mår, och då säger ”Tack, riktigt bra!”, så tillägger vi gärna ”Peppar, peppar…”. Det är ju en förkortning av ”Peppar, peppar, ta i trä!” …som ”betyder att man strör avskräckande kryddor på sin lycka, så att den inte ska locka till sig onda makter. Sedan urminnes tider har ju människan föreställt sig att det finns illvilliga makter, som vill sätta stopp för lycka och framgång. ” Så läser jag på Internet om uttrycket.

I min vanligaste miljö bland de fromma och gudfruktiga i pingströrelsen och övriga kyrkan hör jag i stället ofta uttrycken ”Tack och lov!”, Tack, gode Gud!” eller ”Genom Guds nåd!”.
Jag älskar de uttrycken, för de uttrycker en annan livsstil – livsstilen ”förtröstan på Gud”. Det är att leva sitt liv i tillit och beroende till Gud och ta emot det goda i livet från honom och att inte tappa fattningen, när det kommer lite motgångar också. När vi inser att vi är Guds älskade barn, som han har omsorg om, förvånas vi inte över hälsa och välgång upprepade dagar och veckor och kanske åratal i sträck. Samtidigt får vi inte tro att vi är ”vaccinerade” mot motgångar och sjukdomar och tråkigheter, för de är en del av livet för både ofromma och fromma.
Det är lättare att klara av de oväntade motgångarna om man har en positiv bild av Gud och hans kärlek till oss.

I går hade jag mitt första ”stugmöte” på Träffpunkten för seniorer nära min bostad. Vi sjöng välkända sånger till ukulele och dragspel och sjöng önskesånger. Jag höll en liten minipredikan om att ha den rätta bilden av Gud. Huvudtankarna var att (1) Vi ser Guds storhet och godhet i naturen, skapelsen, (2) Vi ser Guds storhet och godhet i hans Ord, Bibeln, och (3) Vi ser hans storhet och godhet allra mest i Jesus Kristus, Guds avbild och ”fotografi”. Och så bad vi lite och drack kaffe efteråt.

Många av oss älskar uttrycket och sången ”Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket”. Vi kanske inom oss menar ”Jag tackar Gud för livet”, men vi bör träna oss i att att både tänka och säga det och på så sätt inkludera Gud. Den människa som odlar tacksamheten till Gud och gör det öppet, växer i gudskontakt och trygghet och livsglädje, det är min övertygelse.

Käre vän, du får gärna säga ”Peppar, peppar…” också i fortsättningen.
Men smaka i alla fall på uttrycken ”Tack och lov!”, ”Tack, gode Gud!” och ”Genom Guds nåd!”!

Ha det så bra!

1 tanke kring ”Peppar, peppar….

Kommentarer inaktiverade.