Nu i skiftet till ett nytt år tänker jag både tillbaka och framåt.

År 2020 har präglats mycket av Corona-pandemin och sjukdomen som fått namnet Covid-19. En del säger lite slarvigt och vulgärt att 2020 har varit ”ett skitår”.

Själv tycker jag absolut inte att det är rätt att säga så! 12 månader eller 52 veckor eller 366 dagar som det är året har haft, kan ju inte få sin bestämning eller etikett genom en en pandemi eller olika typer av svårigheter, även om de har verkat många och stora det här året. Varje ny dag är en oskattbar gåva av liv och möjligheter att ta vara på. Och just osäkerheten och svårigheterna, som också de säkra och trygga och i vanliga fall så skyddade har upplevt i år, har ju visat oss och lärt oss att sätta värde på tillgångar och viktiga ting, som vi tagit för givet och egentligen inte uppskattat.

I datorernas och teknikens värld brukar vi tala om hårdvara och mjukvara. Hårdvara är själva apparaterna och tillbehören, och mjukvaran är programmen och kunskaperna som gör att sakerna går att använda.

Också livet och det mesta i vår tillvaro består på visst sätt också av hårdvara och mjukvara. I vårt konsumtionssamhälle och prylsamhälle har vi vant oss vid att se yttre ting och det vi kan skaffa oss som viktigast. Men så har vi det här året sett hur vältränade, friska människor och blomstrande till synes osårbara företag och ekonomier har slagits ut och skadats – ibland bortom all räddning.

Livets mjukvara av gemenskap, omsorg, hopp och sinnesro och tro och kärlek har blivit viktigare än någonsin. När vi inte kan umgås med så många, så blir de kontakter vi kan odla så mycket mer värdefulla.

Mitt liv har under flera årtionden till stor del bestått av mindre och större gudstjänster där jag haft en roll med sång, musik och undervisning och förkunnelse. När det livet till stor del det här året varit omöjligt, har jag lagt ner mycket tid och arbete på sånger, videos och undervisning på internet om Bibelns budskap av kärlek, hopp och tro och tröst. I det jättelika flödet och till stor del proffsiga utbudet, har naturligtvis mina små bidrag varit några små droppar i en oändlig ocean.

De senaste dagarna har jag vid två tillfällen fått meddelanden och respons, som uppväger hundra svårigheter och misslyckanden och besvikelser: En kvinna i min egen ålder, som under det året har haft mycket svårigheter med fysisk och psykisk hälsa, hölls under en tid uppe av min video ”Tröst och uppmuntran i Coronatid” och såg den gång på gång flera tiotals gånger.

Och en kvinna, som nyligen mist sin pappa, tackade för ett intervjuprogram jag gjort med honom för flera år sen och lagt ut på nätet. Hon hade nu efter pappans död hört intervjun och tackade mig med orden: ”TACK Ingvar att du har intervjuat min pappa. Jag är så tacksam att jag har hans röst nära mig alltid! Tack.”

Jag ger inga nyårslöften, men jag brukar ha nyårsönskningar. Min önskan inför 2021 är att mer och mer hålla på med uppmuntran och tröst till andra. Att ge det goda budskapet från Jesus Kristus och hans evangelium, att visa och ge människor tid och uppmuntran och kärlek, det är det viktigaste. Min viktiga förebild ska vara Barnabas – Tröstens son, Uppmuntraren – en av de kristna i första århundradets kyrka. Nu börjar strax ett nytt år med 365 dagar av skimrande möjligheter.

Gott Nytt År!