I slutet av den här veckan infaller Domssöndagen, som är avslutningen på kyrkoåret. Inför lite tankar på livet, sammanfattningen av det vi gör och är, och tankarna på att det är ganska skönt att det finns en Allsmäktig och rättvis Gud som är den slutgiltige Domaren, så formulerades tidigt i dag följande rader och dikt:(Foto: I Holmberg på kyrkogården i Vetlanda

När jag dör – om jag hinner

När jag dör – om jag hinner,
får du gärna sakna mig
en liten stund,

men sedan vill jag helst
att du gläds med mig
över att jag är hemma,
framme vid målet
som jag startade vandringen mot
för länge, länge sen.

När jag dör – om jag hinner,
för det är ju inte säkert
att jag hinner dö.

En generation av oss,
som tillhör Jesu lärjungar,
kommer ju inte att hinna dö,
vare sig sjuka eller friska.

De – eller kanske vi –
får se Kungen komma tillbaka
och möta honom
när han kommer tillbaka
till en jord i kaos och lågor.

Han straffar ondskan
och skapar fridsriket,
och exakt hur det går till
tror jag ingen människa
riktigt vet,
fast många låtsas det.

Jag vet att mitt namn
finns i hans bok,
otroligt nog,
tack vare Jesus meriter
och gåva,
som jag får ta emot
i tro och glädje.

Så när jag dör – om jag hinner,
så är det bara början
på nästa kapitel…
och du får gärna sakna mig
en liten stund,
men sedan vill jag helst
att du gläds med mig.

                            (Ingvar Holmberg 211117)