När jag blev kallad ”gamling” och ”poet”

Både i fredags och lördags besökte min fru och jag Söderköping, vår trevliga grannstad dit man kör bil på en kvart.

I fredags var det bara en utflykt i det soliga vädret för att se höstfärgerna på träden. Vi körde in och parkerade vid Söderköpings Brunn och gick längs ån, först på skuggsidan och sen på solsidan. Jag bad en mellanstadieflicka ta bild på det ”vackra pensionärsparet” med den stilla och spegelblanka ån i bakgrunden.

Så gick vi förbi skolan, där vi promenerade längs ån. Det var rast och skratt och stoj från barnen.

Så hörde vi någon ropa: ”Gamlingar, titta!”
Och när vi tittade in mot lekplatsen med klätterställningar och gungor, hade en grabb klättrat upp på en metallställning och hoppade ner på marken via en frivolt till allas jubel.

Och vi jublade också förstås och lät vederbörligen imponerade, innan vi stolta gamlingar gick vidare på vår långsamma promenad utan frivolter men med lite pauser nu och då för att hämta andan. Det var lite rörande, att barnen ville bli sedda av oss. Jag misstänker att en del barn inte har regelbunden kontakt med äldre människor, fast de gärna vill det. Och jag ställer gärna upp som ”gamling”, om det kan vara till någon glädje.

Just nu pratar vår nye pastor i kyrkan om kyrkan och söndagsgudstjänsten som mötesplatsen för alla åldrar särskilt under första delen av gudstjänsten innan barnen går till sin egen söndagsskolesamling. Då ska det vara fest och tillgängligt för alla. Och gudstjänsten avslutas med kyrkkaffe, där det finns varmkorv och kall dricka för barnen och ungdomarna.

Ja, leve gemenskapen över generationsgränserna!

I lördags i Söderköping var det dag två av Poesifestivalen. Jag hade tagit reda på att Restaurangen ”Hålls Bar och kök” på kanalstranden hade ”Öppen scen”, då den som ville läsa sina dikter för andra kunde få göra det. Jag fick med mig min Gittan, och vi tog en pizza på restaurangen innan jag var en av poeterna som kallades upp för att läsa. Samlingen inleddes och leddes av Sissela, en av de lokala bibliotekarierna, som själv skriver dikter och sysslar med estradpoesi och ”Poetry Slam”, moderna dikttävlingar med applåder och skratt och jury som bedömer och utser vinnare. Hon både läste upp ett par egna dikter med bravur och vana och lockade fram och uppmuntrade oss deltagare med varierande vana att läsa. Och så fick jag för några minuter kallas ”poet” och läsa upp tre dikter för de andra.

Först var det två drygt 20-åriga dikter om ”Älgtorn” och ”Konjunkturkänslig epok”, och så avslutade jag med en Norrköpingsdikt om lindarnas doft, som jag upptäckte för ett par, tre år sen. Den avslutar jag de här raderna med.

Norrköping 17 okt 2022 Ingvar Holmberg

Inlindad

Denna sommar –
inlindad i den söta doften
jag inte varit uppmärksam på förut.
På promenaden
eller cykelturen
på våren och försommaren
kommer förstås dofterna ifatt mig
från hägg, syren och jasmin.
Men nu under hela juli
har den söta men inte påträngande lukten
funnits omkring mig
lite överallt i stan.
Det är mitt Norrköping,
den gamla industristan,
förr – med bolmande skorstenar
och starka lukter och ljud.
Nu är industrihusen
omgjorda till
konsertsal, museum
och fina bostäder.
Blommor överallt i parkerna,
längs broar
och i de stora rondellerna
där fordonen samsas
mitt i brådskan.
Denna sommar har jag sett det
och insett till slut –
det är lindarna, alla lindarna
längs gatorna och i parkerna.
Om blomningen i år har varit
större än vanligt
och under längre tid, vet jag inte.
Jag har helt enkelt varit inlindad,
omsluten och kärleksfullt övervakad
av lindarnas sötma i luften.
Inlindad och tacksam. (Ingvar Holmberg 190726)