Kaktusplanteringen i Carl Johans Park, Norrköping, är en turistattraktion och något Norrköpingsborna är stolta över.
Varje försommar arrangeras 25 000 kaktusar i olika storlekar till en fin bild, och varje år får någon lokal förening eller företeelse hedersplatsen i mitten.

I år är det Pingstförsamlingen / Pingstkyrkan i Renströmmen – med det tidigare namnet Sionförsamlingen – som uppmärksammas för att det är 100 år sen församlingen bildades i september 1921 i samband med en dophögtid i Ensjön. Ensjön är ”min” badsjö i vardagslag och ligger några km från stan och egentligen väldigt nära stadsdelen Navestad.

För mig personligen och min familj är starten av församlingen extra intressant, för en av grundarna av församlingen var min farfar David Holmberg. Han var född 1881 i Stockholmstrakten. Som ung utbildade han sig till skräddare. Han var baptist och hade bildat familj med Ellen. År 1908 bodde de i Tumba och hade sin förstfödde, David. Då hade skräddare David kommit i kontakt med den unga pingstväckelsen som hade startat i Los Angeles i USA 1906 och kommit till Skandinavien och Norge vid jul samma år. 1907 kom den unge svenske pingstpastorn Lewi Pethrus i kontakt med pingstväckelsens förkunnelse om andedop och tungotal och olika andliga gåvor, som fanns tillgängliga för den troende människan. David Holmberg tog emot ”den nya rörelsen” och andedopet och tungotalet med stor iver och kände en stor längtan att tjäna Gud och vinna människor för Gud. Detta ledde till att han kände sig vägledd till att med sin lilla familj flytta till Norrköping på våren 1909 och öppna skrädderi där. Han och Ellen gick också med i en lokal baptistförsamling i Norrköping.

Han kunde inte tiga om sina andliga upplevelser utan berättade ivrigt och bad och talade i tungomål. Då var detta som kallas det ”karismatiska” väldigt kontroversiellt, och präster och pastorer i olika samfund ansåg det som villfarelse och en farsot, som måste bekämpas.
För David kom nu några år av missräkning och utfrysning, men han umgicks med likasinnade i bönemöten i hemmen och i personlig kontakt. Så småningom började gruppen anordna egna pingstmöten i hyrda lokaler, och för 100 år sen bildades alltså den fria pingstförsamlingen Sion i Norrköping. David och hans fru Ellen fick nummer 1 och 2 i den lilla medlemsmatrikeln, och David fortsatte som lekmannaledare och äldste vid sidan av sitt yrke som skräddare ända till sin död 1967.

Från 1940 var Davids son Agne (min far) Sionförsamlingens missionär i Kina och sen i Indien, och detta var ett av Davids stora glädjeämnen – att ett av hans barn var predikant och missionär och Herrens tjänare.

Och hösten 1967, samma år som David gick hem till Herren, kände jag som 20-åring kallelsen inom mig att bli förkunnare. Jag upplevde andedopet och tungotalet den hösten, och det blev möjligt för mig att från nyåret 1968 vara predikantlärling hos den erfarne pastorn Georg Johansson i Pingstkyrkan i Gävle. Med hjälp av mentorer, egna studier och praktik under årens lopp har jag så i hela mitt vuxna liv varit evangelist, förkunnare, pastor och missionär.

Alldeles nyss satte jag ihop en halvtimmes video om kaktusplanteringen 2021 och Pingstkyrkans jubileum. Jag berättar historien ur mitt eget perspektiv stående framför kaktusplanteringen. Tillsammans med några medlemmar från Pingstkyrkan sjunger jag några sånger där i parken, och jag intervjuar också Elisabet Andersson, en av Pingstkyrkans nuvarande församlingsledare – ung tvåbarnsmamma med arbete inom vården och Covid-19. Hon är alltså en av efterföljarna till min farfar 100 år senare.

Videon finns här på min hemsida: Här är länken: https://ingvarholmberg.se/video/kaktusplanteringen-2021-och-pingstkyrkan-i-norrkoping-100-ar-video/

Fotot på David och missionären Agne (och hans två mellanbarn Barbro och Philip) är förmodligen från 1962 i Pingstkyrkan på Hantverkaregatan (nuvarande Skomakaregatan)