Hur handskas vi med himlen?

Inför den kommande Allhelgonahelgen har jag funderat mycket om himlen och läst en lång rad bibelställen om himlen.
”Den förlorade sonen” är en målande och rörande liknelse i Lukasevangeliets 15:e kapitel. När den yngre sonen har slösat bort allt och lever i misär, bestämmer han sig för att vända hem till sin far och säga: ”Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son”. ”Himlen” i judiskt språkbruk är ofta en omskrivning för Gud, för många judar undvek att uttala Guds namn av rädsla för att missbruka det.

Men de senaste dagarna har jag slagits av tanken, att vi moderna kristna kanske i stor utsträckning ”syndar mot himlen”. Men hur då? Jo, genom att i praktiken räkna bort himlen från våra liv i vår planering och våra prioriteringar. Visst bekänner vi oss i teorin till att himlen och evigheten finns, men det visar sig inte i vårt tal och våra handlingar, så att människor i vår bekantskapskrets eller ens våra närmaste får intrycket att vi tänker på himlen överhuvudtaget.

För det första århundradets kristna var himlen och evigheten verkligare och viktigare än livet på jorden. De riskerade villigt förföljelse och döden för att inte gå miste om himlen och det eviga livet – allt i enlighet med Jesus och apostlarnas undervisning.

Jesus sa: ”Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” (Matteusev. 5:11-12)
”Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Lukasev. 12:33-34)
”Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen.” (Lukasev. 10:19-20)

Och aposteln Paulus skriver: ”Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” (Filipperbrevet 3:13-14)
”Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.» (Kolosserbrevet 3:1-2)

Varje världsåskådning, som inte skådar himlen och det eviga. håller inte att leva efter. Och tusentals kända och okända kristna i alla tider har visat med sina liv och gärningar att de kunde vara vända mot himlen och på samma gång göra stora och avgörande insatser för behövande människor i den här världen och verka för fred och rättvisa och en bättre värld. De väntade ivrigt Jesus återkomst, men de väntade inte i from passivitet.

Hur handskas vi med himlen? Det är en brännande fråga inför den här Allhelgonahelgen.
De kristna har alltid sjungit om himlen, men numera är det mindre av sånt. Kanske inte alla de gamla sångerna passar i dag, men en del av dem lever ännu, och det måste väl gå att skapa nya sånger, sånger om himlen som sätter själen och längtan i rörelse hos vår tids människor.
Någonstans läste jag i en saga om vildgässen som flyger över tamgässen. Tamgässen ropar: ”Ständigt fyllda hoar!” Och vildgässen svarar: ”Mot ett bättre land!”

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.” (Filipperbrevet 3:20-21)