Gästvänlighet

Gästvänlighet” och ”gästvänlig” är ord som har en varm klang för de flesta människor.
(Om du hellre lyssnar på detta på video, klicka på länken nedan! Annars – läs vidare!
https://youtu.be/C3HBmEES4rA    )

I alla kulturer är nog gästfrihet en självklarhet och nästan en helig plikt. Men ordet ”gästfri” på svenska låter ju inte helt entydigt. Är det kanske att man slipper gäster? Nej, naturligtvis att man är fri och generös i att ta emot gäster.
Ett annat, lite märkligare uttryck för ”gäster”vi har på svenska är ”främmande”. Många gånger har jag hört t.ex. ”Vi får främmande i morgon” eller ”Nämen, får vi främmande?” Författaren Zacharias Topelius citerar ett talesätt i en bok 1856: ”Katten tvättar sig. Nu får vi främmande” .
Detta ord ”främmande” betyder alltså helt enkelt ”gäst” men har också betydelserna ”besökande, bekant eller främling”.

Lite om gästvänlighet i olika kulturer:
Själv växte jag upp i södra Indien och har också bott där som vuxen under ett par år. Där fick vi som gäster äta ensamma medan värdparet bara passade upp och trugade oss att äta mer. Bara med yttersta svårighet kunde vi få eventuellt mannen i huset att delta vid bordet eller på golvet där man ofta satt.

I ryska eller ukrainska familjer möter man ett överdåd av generositet och gästvänlighet, vare sig gästen är från grannkvarteret, grannstaden eller från utlandet. Alla äter och njuter obekymrat, även om värdfamiljen nog ofta får leva knapert ett tag efteråt. Om jag under 1980- och 1990-talen hade med mig en god svensk ost och en osthyvel som gåva till en familj med tanken att de skulle njuta av den själva efterhand, så fann jag ofta efter en halvtimme hela osten uppskuren på bordet i centimetertjocka skivor. Osthyveln sparades förmodligen oanvänd i någon låda som en exotisk souvenir.

Under ett USA-besök i Florida en gång i en kyrka bjöds vi av ett lite äldre par att bli gäster hos dem en dag. Vi såg fram emot att få se hur de hade det hemma och tackade med glädje ja. Men de bjöd oss på restaurang på jättegod mat. Så gör man nog ofta i USA. Men den här gången fick vi faktiskt se deras hem också, eftersom vi åkte hem till dem efteråt och drack kaffe.

Som förkunnare och pastor i alla möjliga delar av Sverige har jag naturligtvis mest av allt mött massor av gästvänlighet här i vårt eget land. Och i pingströrelsen och dess verksamhet under många årtionden på 1900-talet var gästvänligheten hos alla medlemmar och familjer självklar och nästan obligatorisk. När gästande sånggrupper eller blåsorkestrar kom på besök en helg var det självklart att man tog emot ett par nattgäster och matgäster. När en gästande pastor kom på fem dagars eller två veckors möteskampanj eller bibelstudieserie bodde han (och eventuellt medföljande hustru) de dagarna hos någon i församlingen, och då ingick mathållningen som värdfamiljens ansvar.
I Örnsköldsviks Pingstkyrka hade man under början av 1970-talet cirka 100 elever från hela landet på den månadslånga bibelskolan. Alla dessa elever övernattade hela denna period hos någon av församlingens medlemmar. Och när jag talade med en äldre pastor i Vetlandatrakten, berättade han från sin ungdomstid då han var lärling och ny medarbetare i någon församling i Småland följande: Han tjänstgjorde under något eller ett par år som medarbetare men hade ingen egen bostad under den tiden utan bodde inneboende en månad i taget hos olika familjer i församlingen. Detta var tydligen praxis på många håll och antagligen inte helt enkelt för den unge förkunnaren. Men vilket översvallande exempel på gästvänlighet!

Gästrum och bäddsoffor och extrasängar har varit en självklarhet i våra svenska hem. Och den bäddbara och förmodligen obekväma kökssoffan är väl närmast legendarisk.
Förresten, när vår familj på sju personer kom hem från Indien till Sverige och Norrköping alldeles i början av 1960-talet, bodde vi i tre rum och kök på Knäppingsborgsgatan nära Östra Promenaden. Vi fem barn i åldrarna 15 – 3 år bodde i två av rummen, och pappa och mamma låg i vardagsrummet i bäddsoffan med utdragssäng. Jag tror, dessutom, att många familjer var mer trångbodda än vi.
Hur är det i moderna svenska hem och moderna pingstvänshem? Är det lika självklart med bäddsoffor och gästsängar?
Gästvänlighet handlar nog mer om välkomnande attityd och värme än om perfekt städning och överdådigt bjudande. Den som blir bjuden är antagligen för lycklig upptagen med gemenskapen och det som bjuds för att titta efter dammtussar i hörnen eller på saker som inte är tillräckligt prydligt undanstädade. Gemenskapen är ju det viktigaste.

Härom sommaren hade jag ett ryck av medmänsklighet och engagerade mig för en av de bulgariska romerna som tiggde i Vilbergens Centrum. Vi kan kalla honom för Nikolai. Många bulgarer kan ryska skapligt, så jag kunde prata med honom. Efter vad jag förstod hade han hamnat i en beroendefälla hos den som hade ”hjälpt” honom till Sverige. Han ville hem till Bulgarien men hade inga egna möjligheter, där han bodde i primitivt tält i Rejmyreskogarna och var påpassad och utnyttjad av sin ”välgörare”. Jag kontaktade några vänner i Pingstkyrkan, och vi skramlade ihop till en flygbiljett som jag köpte och gav honom i handen när jag kört honom till Arlanda. Det kostade mig ingen förmögenhet, och vi som hjälptes åt gjorde det med glädje. ”Aktionen” började med att jag tog hem honom från hans ”arbetsplats” på Vilbergens centrum. Han fick väl lite mat hos mig och min fru och bodde i vår bäddsoffa på natten, innan jag körde upp honom till flygfältet, men de detaljerna minns jag inte så noga. Vad jag minns är att vi på eftermiddagen packade badkläder och en ryggsäck med kaffe och smörgåsar och åkte ut till badplatsen i Lindö denna soliga julidag. Han lånade ett par badbyxor av mig, och så badade vi bland alla andra. Å, vad han njöt! Efter badet såg jag honom stå en lång stund på cementbryggan och bara titta ut över vattnet och på den blå himlen och ut över Kolmårdskogarna på andra sidan Bråviken. Det fanns ett sånt uttryck i hela hans ansikte och hållning av befrielse, avkoppling och oförställd, enkel njutning.
Vilken glädje jag upplevde av att ge honom den enkla gästvänligheten!

Att ta emot och ge gästvänlighet i samspel med vänner och bekanta är en viktig del av lyckan i livet. Att oväntat möta en främling eller obekant och ta emot eller ge gästvänlighet kan bli en upplevelse för livet.
När Guds barn behöver något så ska ni hjälpa dem. Och gör det till en vana att bjuda hem gäster på mat, och ge dem också logi för natten, om de behöver det.” (Ur aposteln Paulus brevhälsning till de kristna i världsstaden Rom omkring år 57 e Kr– Levande Bibelns översättning)

PS Se  också den nygjorda diktvideon ”Utsikt fån mitt fönster – del 2”
Klicka på länken nedan!
https://youtu.be/mPD3Gp8BmIQ