Apropå slips och husmorsgraffiti

I dag under cykelturen till kyrkan i strålande solsken körde jag vid trafikplatsen Södertull förbi nyuppsatt och färgglad ”husmorsgraffiti” på ett stängsel.

Jag hade satt på mig röd slips i dag för att lysa upp de svarta byxorna och den gröna skjortan. Under många år i pastorstjänsten hade jag alltid slips på söndagarna. Sen blev det frihet från slips, och numera höjer människor på ögonbrynen när de ser en man i slips. Men än så länge finns det ingen lagstiftning mot slips, så då gör jag väl som jag vill i dag. Så här i början av hösten finns ju också alla former av klädsel på pojkarna och männen – från shorts och T-shirt till långbyxor med vinterjacka och yllemössa med öronlappar. Och lika mycket variationer för damerna och flickorna.

När jag ser de muslimska kvinnorna med täta sjaletter om huvudet och deras döttrar på samma vis, så vill jag ärligt ge dem möjlighet att följa sin religions föreskrifter i klädvalet. Ändå kan jag ibland inom mig fundera hur mycket det är frivilligt och hur mycket det är övertalning och kanske tvång. Jag ska inte förneka, att jag känner glädje när jag ser flickor och kvinnor från muslimska kulturer frigöra sig mer och mer och skrattande och färgglada gå med sina mobiltelefoner i handen och liksom vara en sinnebild av valfrihet och ungdomlig glädje.

Frihet att gestalta sitt eget liv, sin egen stil och sin egen längtan utan att för den skull försöka trampa på andra eller tvinga andra eller förstöra för andra – det känns väldigt viktigt. Graffiti är en konstform på rätt plats men kan oerhört lätt urarta i klotter, som invaderar andra människors miljö och känslor och kostar enskilda personer eller samhället stora pengar att sanera.

Det är genialiskt med husmorsgraffiti, där virkade lappar i glada färger fogas samman till en uppkäftig men snäll form av demonstration av kreativitet som inte skadar andra.

Jag har i olika sammanhang hört om ”änglahyss” det vill säga små saker som man gör för att någon skall bli glad – utan att man själv tar åt sig äran. Undrar om inte husmorsgraffiti hör till änglahyssen.

Under två kvällar har min kyrka Pingstkyrkan i Norrköping smält samman sitt 100-årsfirande med stans ”kulturnatt”, som har spritts ut över en hel helg. I fredags kväll kom en bra bit över 100 personer till den mångkulturella, internationella buffén i Restaurang Renströmmen. Där umgicks barn, ungdomar, medelålders och gamla med olika hudfärg och bakgrund med god mat från flera olika länder. Och de flesta tittade också igenom fotoutställningen från Pingstkyrkans internationella arbete. På lördagskvällen var tre konstnärer igång i kyrksalen och arbeta med målningar och foton och pratade med intresserade. Och i en salong satt jag och läste egna Norrköpingsdikter och visade några diktvideos och pratade också med ganska många.

Mångfalden och friheten och nyfikenheten på varandras erfarenheter och respekten för andras liv och övertygelser – det är en bra förutsättning för samvaro i samhället och i kyrkan.

I dag fick slipsen och husmorsgraffitin vara symboler för det här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *