På cykelpromenad

Dag 9 av Gran Canaria-bloggen

Jag promenerar gärna.  Mera sällan vandrar jag, fast vandra är härligt. Under mina år i Vetlanda ordnade vi ibland gemensamma vandringar, t.ex. längs Höglandsleden, som är väl markerad och med rastplatser och kartor och information. Då bestämde vi att för att det ska kallas vandring ska det vara minst tio kilometer, och så ska man ha matsäck med sig.

Här i Playa del Ingles har jag förut varit van att promenera till och från Turistkyrkans kafé och gudstjänster. Nu finns det en ”tjänstecykel” som jag använder varje dag – mycket bekvämt och bra. Jag både promenerar och cyklar ganska långsamt, så nu känner jag det mest som att jag har ”cykelpromenader”.

Trafiktempot här är ganska högt och hetsigt med mycket fordon på ganska smala gator, och jäktade förare är snabba med att tuta otåligt, om jag inte cyklar åt sidan tillräckligt fort. Men jag njuter av att cykla utan att stressa. Annars ser man här på ön massor av fortåkande cyklister på sportcyklar och i häftiga cykeldressar med fickor för vattenflaskor och annat placerade så långt bak på ryggen, att man undrar hur de kommer åt grejorna. Många elitlag och landslag inom cykelsporten tränar och tävlar på Gran Canaria med dess många asfalterade bergsvägar, och ganska ofta är det svårt för bussar, lastbilar och även mindre fordon att komma förbi dessa cyklande grupper som i rasande fart och med blodigt allvar kämpar uppför och nerför krökarna och backarna. När jag arbetade i Turistkyrkan förra gången för några år sen, minns jag att vi fick lägga om rutten radikalt på en bussutflykt för cyklisternas skull.

På min lugna cykelpromenad längs gatorna här njuter jag av solen och luften och värmen. Varubilarna står lite överallt för att fylla på lagren i de olika affärerna, och både de lokala bussarna och turistbussarna trängs på gatorna. Och överallt står och går turister. Många har stora resväskor och väntar på transporten tillbaka till flygplatsen för hemresan.

I dag på förmiddagen fick jag också hämta hem min fru Gittan från sjukhuset, så nu börjar egentligen hennes vistelse här på riktigt. På eftermiddagen var vi och solade vid poolen och drack kaffe där.  Ja, jag var nere vid havet och tog ett snabbt dopp, förstås. Varje dag ska det ju vara havsbad – och ett blogginlägg.

Vi hörs i morgon.