Den söta doften av lindarna
har här i Norrköping
legat i luften som en parfymdoft
de här varma dagarna,
och känts lite överallt
på promenader och cykelturer.

Nu, när varmaste juni
på tretti år
har övergått i svalare juli,
luktar det regn i luften –
det mesta är välbehövligt,
men visst var det
onödigt rikligt
med tretti, förti millimeter
för en vecka sen
på sina håll i Ljura, Smedby
och Ektorp.

Vi kan inte styra över
dofterna i luften ute
eller var regnet hamnar,
men vi kan öppna
näsan och ögonen
och lyfta ansiktet
uppåt mot sol och regn
medan sommaren varar.

                                        (Ingvar Holmberg 220708)

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag.
Njuter av de stora träden i allén i Folkparken
på promenaden.
En del av stammarna ser ut som
grova elefantben och sätter fantasin
i rörelse, en påminnelse om
min barndoms Indien.

Men av alla löven på marken
i gult och rostbrunt
plockar jag bara några lönnlöv
med mig hem.

Det finns fler hela och tämligen skötsamma
ungdomar än störda och skadade,
tror jag.
Visst retade jag mig
på tonårsgrabben
vid min busshållplats,
när han slängde cigarettfimpen
på marken
och strax efter hivade iväg
den tomma energidrycksburken.
Vi steg på, och han satte sig längst bak,
grå täckjacka och huvan uppfälld.
Jag satt där framme med ryggen framåt,
så jag såg honom.

Jag såg honom och tänkte sen:
Det är kanske inget större fel på honom.
Och jag bad till Gud
om en bra dag för grabben
och saker som leder honom
till ett bra liv,
ett liv med mening och tro
på det goda, ja, på Jesus.

Det finns fler friska almar än sjuka,
tror jag,
och det finns fler hela ungdomar
än störda och skadade,
tror jag.

De sjuka almarna
får kommunen sköta.
Och ungdomarna, både de hela
och de störda och skadade,
dem kan jag be till Gud för.
Det gör nog mer nytta än man anar,
tror jag.

                                                               (Ingvar Holmberg 211022)

Här kommer två dikter om jasmin – skrivna av Ingvar Holmberg:
”Duschar i jasmindoft” skriven 22 juni 2021 och ”Jasmin” skriven 10 juli 2000.

Duschar i jasmindoft De här heta sommardagarna är det skönt med den bekväma duschen i lägenheten, där jag badar i ”dricksvatten” när jag vill – vilken lyx, egentligen! Och vilken njutning att omslutas av vattnet i Ensjön några kilometer från min bostad eller av Slätbakens snälla, bräckta men friska vatten under värmeböljan de senaste dagarna! Men i dag har jag också duschat i jasmindoft, omsluten av den mäktiga jasminbusken hos min syster och svåger på landet bara en bit från mig. En ny sensation – jag stiger in i jasminduschen, näsan och själen fylls av väldoft och välbehag. Lika för alla – kungar, tiggare, vanliga vandrare eller pilgrimer, vem som helst – duschar i jasmindoft. (Ingvar Holmberg 22 juni 2021)

Jasmin Högsommarens vita blomrikedom när fruktträdens blomblad redan fallit och gett plats för små plommon, päron och körsbär. Lysande i kvällsskymningen, doftande i natten, lockande på dagen, ljuvlig att gå nära. Inte lika förnämt damig som magnolian men ungflicksfrisk som en student i ny klänning, som den första kärleken och promenaden tätt intill varann i sommarkvällens förtrollning. Också när blombladen kantas av brunt och faller som snöflingor till en matta vid buskens rot, finns doften kvar i luften – och i mitt inre för alltid. (Ingvar Holmberg,  10 juli 2000)

Rena lyckopromenaden –
också i dag,
fast det var mulet och blåsigt
och skulle kunna bli snöbyar.

Ett par, icke brådskande ärenden
gjordes plötsligt viktiga
av vandringslusten.

Lyckan över att gå fritt
i denna 74-åriga,
begagnade och inte
särskilt välskötta kropp,

fötterna som går
av sig själva,
armarna som pendlar lite
fast inte på det där
spänstiga viset,
som hos många andra.

Mumlar ”hej” till
de mötande som
också möter med blicken.

En mamma
med sonen i vagnen
ger ett strålande leende
åt mitt håll.
Jag förstår att det
inte var just till mig
utan för livets
och moderslyckans skull,
men jag blir ändå glad.

Blåsten tar i stötvis
och hatten kunde
ha blåst av,
men min gråa toppluva
sitter kvar.

Jag har lämnat min
bekväma ”grotta”
fem trappor upp i Vilbergen
och går förbi Skarphagen
till Kneippen och ner till
Rhododendrondalen
nere vid Strömmen,
förbi de kala häggarna och bokarna.

Jag vet var det kommer att vara
ett hav av blå scilla
om några veckor
men nu är det grått överallt –
och plötsligt ganska mycket
vitt med yrsnön i luften.

Tänk, när grönskan och blommorna
och värmen kommer…

Och ändå –
rena lyckopromenaden
också denna dag.

                                                    (Ingvar Holmberg 210311

Foto: J-E Henriksson från en annan promenad för några veckor sen

Sista dagen i mars.
I morgon är vårmånaden april.
Jag tjuvstartar
med mina ljusa, bekväma byxor
och sandalerna från Gran Canaria
nu i januari.
(Jag tyckte de var lite dyra då,
men i dag är jag glad för dem).
Underbart lätt känns det för fötterna.
Men den stora jackan är fortfarande på.

Min vanliga tisdagspromenad ska börja
för att lämna radioprogrammet
på usb-minne i studion
vid Carl Johans park,
och för att stå med ukulelen
vid Drottninggatan
och sjunga hoppets och tröstens sånger
i Coronatid
för dem som ändå
är ute på stan.

Bästa vårtecknet i dag –
i Gamla Lasarettsparken
står den stora pilen
och vajar lite med
alla de långa smala flätorna
och liksom sjunger en vårvisa för mig.

Och någon kilometer längre ner,
alldeles vid strömmen och gamla yllefabriken,
som nu är fräscha lägenheter,
så står ännu en stor pil
och sjunger med i duetten,
likaså svängande
sina gröna, långa, smala flätor.

Och ute i Strömmens snabba vatten
flyter ett skrattmåspar
nära varann, i full fart,
som på nöjestur
med Flume ride på Liseberg
(jag minns första gången jag åkte där).

Det finns vårtecken.
Det finns glädjeämnen.
Det finns ett nu.