Sent i går kväll skrev jag så här på Facebook:
”I dag fyller jag 77 år.

Nu sent på kvällen efter en innehållsrik dag råkade jag titta på Facebook och fick se att det var en bra bit över 100 gratulationer med diverse vackra ord, smileys och flaggor och bilder. Man kunde tro jag fyllde 700 år…..

Jag har ögnat igenom hälsningarna nu och klickat ”tummen upp” på dem.

Låt mig här till er alla säga från hjärtat ”TACK SÅ MYCKET!”

Jag uppskattar er vänskap!

Några glimtar från en delvis framgångsrik och delvis strulig dag:

Ja, nästan allt blev bra! I går kväll när jag kommit hem från bönegruppsmöte och skjutsat hem min passagerare och på min affär handlat fyra kassar mat och dryck, hushållspapper mm, så bakade jag två tårtbottnar med min vanliga gamla marängtårta som brukar bli bra och som de flesta verkar tycka om.

I dag på morgonen efter frukost och morgonläsning i Bibeln och bön gjorde jag mitt radioprogram nr 2 som jag måste leverera till studion på tisdag eftermiddag och i kväll också sköta om utsändningen av under en dryg timme.

Så lade jag ihop de två tårtorna och förberedde lite annat för ett kaffekalas på eftermiddagen. Jag hade tänkt vara fiffig och beställa hem lunch till oss från restaurang, men det visade sig idag vara omöjligt – för både mitt bankkort och min frus accepterades inte fast båda var i ordning och hade pengar kvar. Efter några försök på ett par ställen gav jag upp och gjorde i ordning lite jag hade hemma,

Så hade vi på eftermiddagen ett lyckat litet kalas för 10 personer.

Jag hade aviserat att jag själv var tvungen att lämna lägenheten efter lite mer än två timmar för att ta bussen till stan och sända radio.

På vägen hem kom misslyckande nummer två. Jag tänkte köpa med mig mat från Kinarestaurangen som kvällsmat och överraska Gittan med. Då visade det sig att jag glömt plånboken. Jag ringde restaurangen och bad få betala med Swish, men det gick inte alls.

I dag hade jag ingen lycka med restaurangerna i Norrköping!

Vilka välfärdsproblem man har…..

Vad privilegierad jag är!! Jag har allt allt jag behöver och många, många vänner! Och bakom allt står vår store, kärleksfulle Herre Gud och skyddar oss och öser gåvor och välsignelser över oss.

Tacksamma hälsningar från er vän Ingvar.

Här kommer ett par bilder från i dag och 700-åringens…. ursäkta – 77-åringens firande.

(Foton: Barbro Henriksson & I Holmberg)

I går var det fettisdag – och den riktiga dagen för semlan.
Jag köpte semlor med till mig och min fru, och dem njöt vi av till eftermiddagskaffet.

I forna tider var fettisdagen en sista dag att äta fet och god mat, innan fastetidens magrare diet rådde under veckorna fram till påsk.
I dag börjar kyrkoårets fastetid med Askonsdagen, då många kyrkor hade en bot- och bekännelsegudstjänst med tecknandet av ett kors i pannan av aska.
Under mina många år i Vetlanda var jag med på en minnesrik sådan ekumenisk Askonsdagsmässa i Vetlanda kyrka i början av den långa huvudgatan som går genom stadskärnan och förbi affärer, restauranger och torget. Jag skrev några rader om kvällen efteråt:

Askonsdag
I fädernas kyrka
tillsammans från olika traditioner
i sång, bön och eftertanke,
bekännelse av synd
i skrift på papper
(jag, min fegis, skriver på ryska
så ingen ska läsa utom Gud).
Där står det om min likgiltighet
inför den andliga nöden
och om kärlekslösheten.

Tillsammans kastar vi
bekännelserna i kitteln
och går ut i snö i vinterkvällen.
Så bränner vi papperen
och Gud bränner och glömmer synderna.

Med ett kors av aska på pannan
går vi in till ljuset, till värmen,
förlåtna till nattvardsbordet.

Och jag får hålla fatet med oblaten –
Kristi kropp för dig utgiven –
och jag får med lyfta händer
uttala välsignelsens ord
över oss alla,
korsmärkt i pannan
med aska.

Nyförlåten och bärare av välsignelse –
toner i höga kyrkvalv,
nåd upp till himlen.
Det enda jag vet, det är att nåden räcker….

(28 februari 2001 i Vetlanda) /Ingvar Holmberg/

Fastetiden börjar i dag, förberedelsen inför höjdpunkten i den kristna tron och gudstjänstfirandet – Påsken med Jesu lidande, död och triumferande uppståndelse och seger.
För mig är det ganska enkelt att fasta från mat en eller några dagar.
Andra saker binder kanske mer och är  mer försåtliga och svårare att upptäcka –
själviskheten, sökandet efter egen njutning eller upptagenhet med allt annat än stillheten inför Gud och förundran inför Guds kärlek och tålamod med oss.

Och självgodheten, självgodheten, självgodheten.
Den står i bjärt kontrast till Askonsdagens kallelse till mig
att stanna upp, sörja över min ytlighet, be om förlåtelse
och få ett – kanske för andra osynligt – kors av aska i pannan.

Hälsningar 14 febr 2024 från Ingvar H