Vilken lång och underbar dag jag fick uppleva i söndags 15 september!
Klockan sju startade jag bilen i soligt väder med sju plusgrader här i Norrköping och körde den välbekanta vägen till Vetlanda via Mjölby, Tranås och Eksjö. När jag kom in mot Anebytrakten efter Tranås efter en dryg timmes körning var temperaturen 3 grader, och det var frost i gräset vid vägen.

I Vetlanda bodde vi 16 år innan hemkomsten till Norrköping och våra rötter, och under de åren hade jag pastors- och missionärstjänst i tre församlingar där, dels Pingstkyrkan, dels alliansförsamlingarna i Bäckseda och Ödshult. Tills ganska nyligen var Vetlanda den plats jag bott längst sammanlagt i mitt liv, men om jag numera lägger ihop mina perioder i barndomen och ungdomen och nu som pensionär, så blir det fler år i Norrköping.
Men dessa sexton år står för många av mitt livs upplevelser, vänskaper och möten med människor.
I förmiddagens gudstjänst hade jag ett inslag med sång och tal i Pingstkyrkan och fick krama om och ha små pratstunder med många vänner jag upplevt mycket tillsammans med. Den långe Peter Nilsson med sin vackra mustasch skrattade jag tillsammans med, när vi påminde varann om en minnesvärd resa till Kazakstan. Då åkte han och jag med huvuduppgift att tillsammans med församlingen i Satpayev på stäppen sätta upp det mötestält med estrad, som Vetlandaförsamlingen hade skickat med container i förväg och som skulle fungera i Kazakstan nu, när det började bli svårt att klara den svåra svenska brandbesiktningarna. Kruxet var bara, att containern inte kommit fram i tid! Vi fick ha en ”virtuell”, teoretisk genomgång och uppsättning med praktiska medlemmar i församlingen. Och vi fick fina upplevelser ändå med grillning och bad i det fria och bastubad och mycket te och god mat och gudstjänster och vänskap….Och när containern sen kom, gick det bra för församlingen att klara det praktiska…

Med Peter och Kazakstanresan

Med pastor Jonas

Vårt hem i 13 år

Församlingens 35-årige pastor och föreståndare Jonas Vilhelmsson (på en annan bild tillsammans med mig), är från Vetlanda och hälsade mig välkommen bland annat genom att säga att han som barn hade hört mig predika, och nu skulle jag få höra honom predika… Efter gudstjänsten hade han och jag ett mycket givande samtal vid lunchen på en restaurang.

På vägen till Bäckseda missionshus och deras imponerande 170-årsjubileum av verksamhetens början, körde jag förbi huset vi bott i under tretton år. Det var sig likt från utsidan.

Den lilla alliansförsamlingen med bara en handfull medlemmar har fortfarande en imponerande verksamhet med gudstjänster, kafékvällar och ungdomsverksamhet. Ända sen 1854 (då fortfarande konventikelplakatet gjorde andliga möten olagliga, om inte en präst var närvarande och ledande) hade människor samlats hos bonden i Hökåsstugan ett par km från det nuvarande missionshuset. Flera pastorer och ungdomsledare under senaste årtiondena höll tal och medverkade. Vilken glädje att möta många av mina goda vänner där.

Goda Bäcksedavännerna Ingvar Gustafsson och Jörgen Hugosson

Med Ingegerd Hugosson

Vid sjutiden på kvällen vände jag kosan hemåt igen i min gamla Saab, så tacksam för livets rikedom av vänner, minnen och meningsfullt arbete! Och vid halv tio var jag hemma igen i vår bekväma lägenhet i min barndoms stad.

Hälsningar 17 sept 2024 från Ingvar H

Jag har skrivit dagbok i datorn i många år nu. Och de senaste åren har jag i dagboken kopierat in många av bilderna jag tagit också. Min fru har femårsdagböcker, där hon kortfattat skriver och jämför några år i taget. Jag är mångordig, som de som känner mig vet, och jag skriver mycket.

Förutom dagboken har jag under några år fört ”badbok”, där jag kortfattat för in plats, datum, vattentemperatur och någon annan kort anteckning.

De senaste dagarna har min fru Gittan, min dotter Qarin och jag varit på Skåneresa några dagar. Fyra fantastiska hotellfrukostar i Malmö blev det och besök på restauranger, där det blev lite favorisering av det indiska och thailändska köket. Och så blev det för Qarin och mig fyra fantastiska bad i havet med Gittan som lite avundsjuk åskådare den här gången, eftersom hon inte mådde bra fysiskt: Två olika delar av ”Ribban”, dvs Ribersborgsstranden som kantar Malmö centrum. Där är sanden vit och vattnet klart. På stenarna utanför den bekväma badbryggan med breda trappsteg ner i vattnet stod svarta skarvar och spanade efter föda i vattnet.
Den tredje dan var vi vid Skanörs hamn, det jag tror kanske är en av världens finaste badstränder när vattnet är över 20 grader, som den här gången.

Fjärde dan, på hemvägen, badade vi vid Klitterhus, Ängelholm.
Och dagen därpå, då vi var hemma, åkte Qarin och jag till vår favoritstrand vid Slätbaken, Dalbystrands badplats. Då hade vi soligt och stilla väder, perfekt för solbad.

Vad viktigt att njuta av naturen och sommarens fröjder! Åkrarna och fruktträdgårdarna och bärskogen har överflöd det här året. Varje dag, vecka och månad är en gåva och en bonus.
Det förstår jag mer än nånsin nu vid 77 års ålder. Livet är i Guds goda händer, och det känns tryggt!

Någon dag innan vi åkte ner till Malmö, fick vi det helt oväntade beskedet att min 10 år yngre bror Bo i Lund hade segnat ner på golvet på apoteket i Lund och fått en stor hjärtinfarkt och dött innan någon kunde hjälpa honom. Vi fick en fin samtalsstund med hans fem barn hemma hos en av döttrarna och hennes familj. Livet är dyrbart och skört.

Min Gittan har i lång tid kämpat med ohälsa och nedsatt lungkapacitet och ork.
Direkt efter hemkomsten i måndags kväll fick jag skjutsa henne till akuten på vårt sjukhus. Hon blev inlagd några dagar och har fått syrgas och lite andra behandlingar.

För en stund sen fick jag hämta hem henne från sjukhuset, och det jag glad och tacksam för.*
Det står i den vackra psalmen 269: ”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följes åt.”

Att få vara tillsammans med Qarin i en dryg vecka har varit välgörande och härligt.
Jag är tacksam för livet!

Hälsningar 23 augusti från Ingvar H

I går kväll var jag på en väldigt givande sånggudstjänst i Vidablickskyrkan, då en av mina favoriter bland trubadurer och sångare under en timme sjöng sång på sång med finurliga texter och njutbart gitarrspel. Så vitt jag vet, hade jag aldrig förut lyssnat i levande livet på Lasse Siggelin, en sympatisk Jönköpingsbo som arbetar som lärare i ekonomi. Jag har många gånger i närradio spelat hans ”Varje mänska är en berättelse” och ”Bevingade ord” (en sång om bönen).
Nu fick jag höra många sånger och också hans träffsäkra presentationer och kommentarer.

Vi som är kristna har ju den Högste att besjunga och de viktigaste sanningarna och känslorna att skildra och förklara. Tyvärr sker det ofta på ett ganska platt och torftigt språk i många av sångerna vi får höra och uppmanas att sjunga med i.

Som väl är kompenseras det för det mesta av den äkta kärleken och längtan hos våra sångare och musikanter. Gud ser till vårt hjärta och älskar när vi hyllar Honom och proklamerar Hans Ord och sanningar.

Efter ett par månaders sommaruppehåll i vårt högläsningssällskap ”Peking Poesi och Prosa” har jag i dag skickat ut information om vår första träff för terminen, och det blir måndag 26 augusti kl 17 på Vilbergens bibliotek.

Säkert får vi då lyssna till nyskrivna texter om intryck och upplevelser den här vackra sommaren i vårt land och reflexioner kring händelserna i vårt samhälle och världen. Varje gång är det också någon eller flera som läser någon av våra stora författares odödliga dikter och texter.

Det är skönt och nyttigt att sätta ord på sina tankar och känslor och att inte behöva ta till svordomar för att på något sätt visa sina känslor.

Det är också väldigt givande att lyssna på andra. Jag får ut väldigt mycket av att lyssna till de andra i högläsningssällskapet. Det är också väldigt nyttigt att lyssna, när man är van att tala och prata mycket själv……

När vi träffades i juni på poesipicknick i Vasaparken, fick vi använda paraplyer och regnjackor…

Ändå höll vi ut en bra stund, innan vi avbröt det hela.
Det kommer garanterat inte att regna inne i Vilbergens bibliotek den 26/8! Välkommen att vara med! Man kan delta genom att bara lyssna, men man får bidra, om man vill.

Hälsningar 12 augusti 2024 från Ingvar H