I skarven mellan maj och juni i år fick 4,8 miljoner svenskar hem broschyren i brevlådan med den för många lite skrämmande titeln ”Om krisen eller kriget kommer”.
Och den här veckan är det biopremiär på den svenska katastroffilmen ”Den blomstertid nu kommer”, producerad av ett filmteam med bas i min hemstad Norrköping och som presenterades och recenserades i SVT:s Kulturnyheterna just i dag, fredagen den 15 juni 2018. I den filmen drabbas både Stockholm och landsbygden av storskaliga katastrofer och man får följa enskilda människors livsöden i de omvälvande händelserna.
Broschyren ”Om kriget kommer” publicerades senast år 1961 under det kalla kriget. Första gången den kom var i början av 1940-talet under pågående världskrig.
Det är ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” som har ansvarat för dessa broschyrer (inte spelfilmen!) och i sin information om broschyren skriver man: ”Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget och den återupptagna planeringen för att hela samhället ska kunna agera vid höjd beredskap och ytterst krig vill regeringen att informationen om hur befolkningen kan förbereda sig ska bli bättre, både på nationell och lokal nivå”
Och man tar upp beredskap ur ett brett perspektiv, inte bara krig utan också klimatförändringar, terrorattacker, pandemier och informationspåverkan.
Om du vill få tag i en elektronisk version av broschyren så har du en länk här: https://www.dinsakerhet.se/siteassets/dinsakerhet.se/broschyren-om-krisen-eller-kriget-kommer/om-krisen-eller-kriget-kommer_a5_uppslag_msb1186.pdf
Redan har pastorer och själavårdare i många samtal märkt att broschyren och informationen om beredskap har väckt mycket oro och frågor om framtiden hos många människor.
Säkert kommer sommarens svenska katastroffilm att ytterligare bidra till oron och frågorna.
Jag tror faktiskt att det här är ett hälsotecken och inte en fara. Ur kristet perspektiv är kanske den stora faran att de flesta svenskar är alltför trygga och tänker alltför lite på döden och evigheten, även om ensamhet och ångest plågar många – både ungdomar och äldre.
Om kristna förkunnare för några årtionden sen talade för mycket om att vara redo inför Jesu återkomst och världskatastrofer och döden, så talar vi förkunnare i dag alltför lite om det.
Någon vis person har sagt: ”Den gamle måste dö och den unge kan dö.” Detta är verkligheten.
Kristen tro och kristen frälsning är glädje och gemenskap och mening med livet, men det är fortfarande också det enda säkra hoppet och framtiden med tanke på krisen eller kriget eller katastrofen eller de personliga erfarenheterna av sjukdom, olycka och död och förlust.
Om ett par veckor kommer jag tillsammans med några kristna grannar i vår stadsdel i sång- och musikstunder och samtal med människor dela ut evangelisationstidningen ”Hopp” och på så sätt sprida en rad upplyftande livsberättelser om mötet med Jesus som förvandlar livet och ger hopp för framtiden. Vi skäms ju inte för att vi är kristna utan är i stället stolta över det.
Och våra egna, kanske inte alltid så värst dramatiska, erfarenheter och livsberättelser behövs till människorna omkring. Framför allt behövs vägledningen till Jesus och till Hans Ord och löften.
Om krisen kommer och när krisen kommer är det bra att redan ha ett förråd – inte i första hand av konserver och ficklampa och batterier utan av Livets Bröd och Världens Ljus.
Du får en att tänka till lite. Bra.