Ljus i det svartaste mörker

Dag 37 av Gran Canaria-bloggen

Bland alla  som trängdes i café Oasen i eftermiddags för lunch och musikcafe var det tre fyra barnfamiljer från Småland som tillbringade sitt sportlov på Gran Canaria och tog sin lunch hos oss. Kålpudding och crepes med sallad som tillbehör gick åt om smör i solsken. Husmor fick plocka fram gulaschsoppa ur förråden för de sista av de cirka nittio gästerna. Det var trevlig sång och musik av Leif Persson och Stig Jirenius och deras fruar Annika och Gunnel, den s.k. Fyrklövern. De hade hjälp  på pianot av Karl från Puerto Rico. Ett par av kafégästerna överraskade också med sång och musik, men det som gjorde mest intryck var när Ingvar Hellberg från Tyresö bad att få säga några ord och leddes fram med sin blindkäpp. Han berättade hur han som varit så aktiv i Turistkyrkan förut och i sin egen församling i Tyresö och i Secondhandbutiken, blev helt blind för några år sen. Han tyckte först att hans liv hade blivit helt meningslöst. Men så märkte han att han sittande på secondhandbutikens café fick prata med många människor och ge undervisning och vägleda människor till tro och församlingsgemenskapen. Och så sa han: ” De här sista åren har varit mina bästa!” Applåden efteråt var varm och eftertänksam…..