Dag 40 av Gran Canaria-bloggen

Den här dagen har från morgon till kväll varit full av intryck som hänger samman med det svenska segelfartyget Elida som på somrarna trafikerar Sveriges kuster med kristna sångmöten i olika hamnar. På vintern seglar båten nämligen här på sydliga vatten vid Kanarieöarna. Just nu ligger den ankrad på redden utanför Puerto de Mogan. I dag gick den årliga utflykten för Skandinaviska Turistkyrkans volontärer i Playa del Ingles till Puerto Rico, där Elida kom till hamnen och plockade upp oss – ett 40-tal personer – till en trevlig utflykt på djupa havet. Ett tjugotal svenska konfirmander gick av båten i samband med att vi kom, och de gick upp till Turistkyrkan i Puerto Rico för sin undervisning under några timmar, medan vi var på båten och hade en idealisk utflyktsdag: Det blev förmiddagskaffe, intressant information av skepparen Stefan Abrahamsson, gemenskap och samtal, medan vi långsamt med seglet focken rest rörde oss ut mot vattnen där delfiner och valar ofta syns. Vi till och med revade seglet en stund för  att jag och Robban, en annan badtokig man, skulle få chansen att hoppa ner i vattnet och simma en stund i det djupa, blå och friska vattnet på drygt tjugo grader. Det var bästa badet på dessa sex veckor – helt fantastiskt att få simma  omkring en stund i detta ljuvliga element! När jag simmade ner i vattnet lite och tittade ner var det bara ett ”blått universum” så långt ögat nådde. Efter det kravlade jag upp på däck igen ganska ograciöst och tungt via en repstege. Men vilken lycka!  Jag såg en flock delfiner i vattnet en bit bort, och några andra såg en eller ett par tonfiskar hoppa i vattnet på ett annat ställe. Sen fick vi enkel men härlig lunch som vi åt ur djupa tallrikar med varsin gaffel, sittande på pallar eller där det gick. Det hängde nät med apelsiner, mandariner och bananer, och det var bara att plocka för sig. Så hade vi fin sång- och musikstund med ackompanjemang av elpiano, gitarr och inte mindre än tre trumpeter. Solen sken och havet glittrade och sången och lovsången steg lätt ur tacksamma hjärtan!

Efteråt gick vi tillbaka till hamnen, bytte plats igen med ungdomarna och tog plats i våra bilar för hemresan till Playa del Ingles och lite kort vila innan kafekvällen, då Stefan Abrahamsson och hans fru Diana och besättningskvinnan Karin berättade och sjöng och gav oss intressanta glimtar ur Elidas verksamheter och liv. Detta segelfartyg med masthöjd på 45 meter och längd på 40 meter fungerar ju tio månader av året som både skolskepp, musikturnebåt, konfirmationscentrum och minikyrka.

Mycket viktigt har vi sett och hört och upplevt i dag! Men för mig personligen var stunden av viktlöshet i det djupa blå det allra största – på sätt och vis ingen andlig upplevelse men på sätt och vis andlig ändå. Det var som om jag vilade i Guds underbart vackra, blåa famn och kände Hans storhet, styrka och den gränslösa tryggheten hos Honom.