Jag mindes de röda smultronen
längs grusvägen upp till kalhygget
förra året vid den här tiden.
Måste åka i dag
för att titta efter, om det hade kommit några.
De fanns där, några här och några där.

Det första plockade jag i munnen,
högtidligt – nästan som i nattvarden –
och tackade Skaparen för gåvan
att finnas här.

Och smultrondoften…. smultrondoften,
obeskrivlig men svår att glömma.

De lilla skörden av bär sparade jag
till henne där hemma,
jag njuter tillräckligt av upplevelsen här.

Längs vägen fanns lite kantareller i diket,
helt oväntat.
Den färgen och doften
får hjärtat att ta ett glädjeskutt.
Vilken guldkant till den soliga dagen!

Sommaren har dukat till fest.

   (Ingvar Holmberg 260623)