Dag 12 av Gran Canaria-bloggen

I dag på förmiddagen efter ett kort dopp satt jag en god stund i min strandstol och njöt av allt i synfältet: Den ljusblå himlen, det blågröna havet med vita vågkammar, den bruna sanden på dynerna och miniöknen där borta mot fyren i söder..

Och så alla människor, förstås! Den röda flaggan på stranden var kvar, så det var inte så många som var i vattnet, även om vinden blåste mindre än i går, och badvakterna faktiskt ändrade till gul flagg sen i dag. Men många passade på att gå ner till vattenkanten och fotografera varandra, och av klädseln att döma var en del nere vid vattnet enbart för fotograferingens skull. En ung man fotograferade sin fru eller flickvän ur olika vinklar där hon stod i vattnet i fräsch blus och shorts och lät sitt långa, lösa hår fladdra i vinden. Det blev säkert fina bilder.

Mina närmaste i familjen retas med mig för att jag så ofta ber dem fotografera mig överallt. De kan säga efter fotograferingen: ”Jaha, då har du levt i dag också.”  Fotograferandet är ju också så tacksamt och enkelt i dag med alla bra kameror i mobiltelefonerna. Och resultatet syns direkt, och man kan ta tio bilder i stället för bara en, för det är digitalt och ”kostar inget”. För några årtionden sen var det alltför ofta besvikelser efter den stora upplevelsen på resa, när filmen hade framkallats och papperskopiorna tryckts och det var fel på alltihop. Eller att man hade glömt ta bort linsskyddet, så viktiga bilder helt enkelt inte blev något.

Hittills på den här resan har jag inte tagit just några bilder, men jag är ju bara på andra veckan av sex, och det har varit så mycket annat de här dagarna. Men jag håller ögonen extra öppna och försöker att i bloggens form fånga lite av intrycken.

Allt har sin tid, säger ett välkänt tänkespråk från Bibeln.