De minsta överraskar ofta

Den här sommaren har jag flera gånger rent konkret sett att de minsta ofta överraskar.

När jag har vandrat längs golfbanan eller i skogen har jag sett att de allra största ekbladen och lönnlöven finns på de minsta plantorna. Jag har nästan brustit i skratt över hur en planta på mindre än en meters höjd har alldeles jättelika blad, och jag inser att de allra största lönnlöv eller eklöv jag sett och fascinerats av på marken i höstens tid i själva verket har kommit från ekar och lönnar som mest kan gå under benämningen sly.

Och flera somrar har jag varit med om att plocka de största och finaste skogshallonen från de minsta plantorna, bara några decimeter höga.

Det är som om livet självt vill säga till oss: ”Öppna ögonen för det lilla, det enkla! Där finns ofta det största, helt oväntat.”

Det är likadant med människoplantorna. Ibland har jag verkligen hört fantastiska tankar och ord från de stora talarna inför de stora åhörarskarorna. Men lika ofta har jag stött på ord och tankar jag studsat inför från barnen jag har träffat och umgåtts med eller från de ”tilltufsade” människor man kan träffa på en parksoffa eller bänken vid en busshållplats.

Sångaren och sångskaparen Lasse Siggelin sjunger i en visa ”Varje mänska är en berättelse”, och så är det verkligen.

De minsta överraskar ofta. Man behöver bara sakta ner lite, ta tid att se och höra det som finns alldeles nära oss. I själva verket finns det stora ofta i det lilla, det unika och upplyftande finns mitt i vardagligheten.

Jesu närmaste lärjungar var ganska lika oss. De diskuterade om vem som var den störste och viktigaste. Men när de ställde frågan till Jesus, fick de oväntat svar:  I samma stund kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem  och sade: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.  Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket.  Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. (Matteus evangelium 18:1-5)

Klarar vi att se storheten i ett litet barn eller i en vanlig liten människa? Då har vi lärt oss mycket i livet och kommit en bra bit på väg till insikt och mognad. För det är ju så, att alla de där små ögonblicken och sysslorna man passerar igenom otåligt i väntan på de stora upplevelserna, de ögonblicken är själva livet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *