Vår kyrka i utlandet

Just nu är min fru och jag på bad- och solsemester i Playa del Inglés på Gran Canaria som ju är en del av Spanien och EU, även om Kanarieöarna ligger i Atlanten utanför Afrika. Denna ”Engelsmännens strand” som staden heter är i högsta grad nordbornas och skandinavernas strand, där man överallt allt hör svenska, norska och finska talas omkring sig på stränderna, gatorna och i de talrika restaurangerna.

Här finns ”vår kyrka i utlandet”, Skandinaviska Turistkyrkan med gudstjänster två gånger i veckan i Templo Ecumenico, vacker kyrka i glas och betong, byggd på 1970-talet som katolsk kyrka men också avsedd för ekumeniskt bruk. Och övriga tider håller Skandinaviska Turistkyrkan till i den nya lokalen Oasen nära köpcentret Yumbo. Där är det kafé på dagarna och kafémöten två kvällar i veckan och populär lunch med ärtsoppa och våfflor på torsdagar och organiserade utflykter tre dagar i veckan.
På grannorten San Augustin finns omtyckta SKUT:s verksamhet, dvs Svenska Kyrkan i Utlandet, ett inarbetat begrepp överallt i världen sen många år.
Men just nu vill jag skriva några rader om ”vår kyrka i utlandet”, där huvudsakligen svenskar och norrmän från alla möjliga kyrkosamfund inklusive lutherska kyrkan umgås och trängs vänskapligt och arbetar ihärdigt och frivilligt och ger imponerande gåvor till det som verkligen får betecknas som ”vår kyrka i utlandet”.
Vilka är dessa kyrkomedlemmar som gör ett så stort intryck på mig de här dagarna? Jo, det är nästan uteslutande pensionärer, som antingen bor här under hela eller delar av vinterhalvåret eller som i alla fall kommer hit ett par, tre gånger om året och som har gjort Turistkyrkan till sin kyrka. Och mitt intryck är att alla dessa också har ”sin kyrka” i Sverige eller Norge och även där finns med som aktiva och ”bärande” medlemmar.
Inför den säsong som började i oktober 2019 blev det av olika skäl nödvändigt att lämna kafélokalen intill Templo Ecumenico och skaffa en annan lokal. Då drog några eldsjälar igång en insamling för att skaffa ny lokal, och de lyckades att mitt i den skandinaviska  sommaren få in en miljon svenska kronor av de kringspridda ”församlingsborna” och övriga intresserade runt omkring i Sverige och Norge och kanske också på andra håll. Och så inskaffades den nya lokalen och sattes i ordning i expresstempo inför säsongsöppningen i mitten på okttober. Vilket engagemang och vilket generöst givande och vilka praktiska insatser!
Och i de två kafékvällar jag har besökt de senaste dagarna har cirka 150 personer varit där, många fler än som rymdes i de gamla lokalerna.

Den drivande kraften är väl delvis att det är skönt att ha en kyrka och verksamhet att gå till också här under vinterhalvåret. Men den bärande motivationen är att man genom Turistkyrkans verksamhet når och attraherar väldigt många skandinaver som sällan eller aldrig går i kyrkan hemma. Här är de avslappnade och kanske mer öppna för något nytt och också lite mer anonyma. En stor del av besökarna och deltagarna på utflykter, i kafét och i gudstjänsterna fyllda med sång och musik och välkända andliga önskesånger är just vanliga ”Svenssons” och ”Ola Nordmann”. Kyrkan är helt och hållet utåtriktad och öppen. Jag är stolt över ”vår kyrka i utlandet”, även om jag själv bara har funnits med som medverkande i liten utsträckning. Men – en eloge till alla mina fantastiska vänner här!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *